Nystarten är uppe. Det mesta är klart. Inte allt. Resten fixar sig under vägen.

http://tackforark.blogg.se

Känns som att fler och fler inlägg bara blir till utkast, inget mer. Känns som att jag tappat syftet med den här. 

Jag gjorde iallafall tatueringen. Den är fin. Tog kort på den idag. Den är fortfarande en "skorpan" men det kommer gå över och den kommer bli en del av mig.



Egentligen en ganska dålig bild och jag borde ha vänt den ser jag nu. Duschat bort de svarta flagorna i armväcket kanske. Den känns bra, känns som att den suttit där hela tiden. Tittar förundrat på den mest hela tiden.

Efter att jag tagit tag i att fota tatueringen gick jag ut och fotade löv. Intressant hobby. Men jag gillar färgerna. Som försvunnit nu typ. Men ändå.

Jag har en massa tankar i huvudet hela dagarna. Sen när jag väl ska skriva ner allt har det försvunnit. Tomt. 

Jag hittade iallafall en sida som hjälper till om man vill åka till Australien och jobba. Det lät intresant. Väldigt intressant. Jag vill nog ut i världen. Se hur det ser ut. Egentligen är jag nog ganska rädd för att fastna här nu. Det är trevligt och ett jobb jag skulle kunna ha i ett par år. Men jobbar jag kvar där i några år kommer jag inte ta tag i livet och se saker förutom under semestern. Fyra veckor. Och då är det inte ens säkert att jag ger mig iväg heller. Ska jag iväg måste det bli längre.

Kan inte riktigt förstå att det gått en månad sen sista. Det har gått så fort (och blivit så kallt). Allt är lite liksom borta. Vet inte hur jag ska hitta tillbaka till det. Alla människor. Jag trivdes där, men jag vågar inte riktigt ta kontakt, vet inte vad jag ska säga.

På onsdag ska jag göra min tatuering. Jag har bestämt mig för att jag nog vill ha den på axeln istället. Vänsteraxeln. Tror att det är min mest arkiga kroppsdel. Alldeles självklart för de som förstår. Om någon förstår.

Jag har tänkt på hur jag pratar om den sista konserten med The Ark. Jag säger alltid bara sista och känner att det blir lite tjockt i halsen. Att förklara det bättre är för jobbigt. Hela tiden försöker jag intala mig själv att jag klarar mig bra, men jag kan ju knappt ens prata ordentligt om den sista konserten. För mycket känslor.

På nattåget. Lyssnar på musik som jag glömde för några år sedan. Lämnade för annat. Hittade tillbaka till den här musiken nu, tänkte att jag faktiskt gillade den. Då. (Men hur ska vi kunna ta ställning till det nu? Då? Eller hur det blir då..)

Tänkte att jag ska skriva allt jag tänkt på under dagarna utan eget internet. Får se om några tankar får läggas här. Om tankarna lyckas bli till ord som hänger ihop. Det vet jag inte än.

Ikväll åker jag upp till Ida och Winnerbäck. Nattåg. Jag gillar det. Synd bara att det bara är en natt, två dagar.

Nu kan jag andas igen, trycket över bröstet börjar försvinna, jag vaknar utvilad igen. Tack Oxis.

Tydligen har jag börjat få någon form av astma, har haft problem sen jag var förkyld. Inget jag är förvånad över dock, det finns i släkten. Hoppas bara att det inte blir värre.

Vi är inflyttade och börjar bli klara, mitt internet är påväg och vi ska sätta skylt på brevlådan så de vet vart mitt internet ska. Jag trivs. Det är som hemma, fast mindre. Det luktar höst utanför och det finns golvvärme. Det är ganska trångt men jag tror att jag gillar det, åtminstone lite. Senaste tiden har jag varit avskärmad från allt som inte har med Nyköping att göra, blir lätt så när man jobbar för många dagar i sträck. Jag har inte ens hunnit tänka på helgen riktigt, att jag ska träffa Ida och se Winnerbäck. Det enda jag tänkt runt det är hur jobbet ska funka under den helgen. Men det går nog bra. Helgen efter det ska jag hem. Skönt.

Nu ska jag äta yoghurt med blåbär.

Öppnade det här inlägget för en timme sedan nu. Jag har nog inget att skriva. Det är mycket tankar, men inget jag riktigt vill dela med mig av. Jag flyttar i helgen, på riktigt nu. TIll en stuga där mitt namn står på kontraktet. Mitt namn på brevlådan. Sex månader. Sen får vi se.

Jag pratade med en vän nyss. Pratade om allt möjligt, kom tillslut in på en gammal vän till mig. En vän som inte mår så bra längre. Vi tappade kontakten för ett par år sedan och jag har inte känt att jag har behövt ta upp den kontakten igen. Vi har träffats lite då och då, pratat lite till och från, men inte kontakten vi hade ett tag. Ibland saknar jag den tiden då vi kände varandra. Oftast inte. Men nu har jag fått höra att personen inte mår bra alls, och som vanligt står jag med armarna hängandes. Vad ska jag göra? Borde jag göra något? Finns det något jag KAN göra? Egentligen vet jag att det enda jag kan göra är att själv ta kontakt. Visa att jag finns. Samtidigt känner jag att det kanske är lite lustigt att dra upp den kontakten igen. Vi har inte pratat seriöst på tre år kanske, vi vet ingenting om varandras liv längre. Typ. 

Gick upp ett ljus för mig precis, förstod just ordet handfallen.

Funderar på att börja om. Ny blogg, ny design. Synd att jag inte har photoshop. Eller om jag ens ska blogga alls. Vet inte riktigt, men tror det. Eftersom det finns saker jag inte vill ha facebook till och jag finns inte på någon sida som kan ta över där facebook slutar. Bilder tillexempel. Lite bilder vill jag dela med mig av, men jag vägrar lägga dem på facebook.

Har invigt tekannan jag köpte på Arken i Parken nu. Lite länge sen kanske, men det har inte varit tedrickar väder.



Den är söt iallafall, tekannan. Den kommer jag använda igen. Helgen har varit bra iallafall. Andreé har varit här och det har varit en myshelg. Tänkt mycket på Ark i helgen, funderar på om jag tycker att det är jobbigt eller inte. Jag har kunnat lyssna på dem, och gjort det mycket också. Tillochmed sett på klipp från Grönan. Längtar nästan efter dvd:n. Tror att det är för att jag inte riktigt har insett vad som händer, att det inte blir någon mera gång. Jag kommer inte få se dem igen. Det var jobbigt att se Olas randiga kinder, se resten av bandet ganska nedstämda. Inte spela med den vanliga glädjen. Allt var som vanligt, fast mycket mera nedtonat. Men lasse blev glad av skylten iallafall, för sista gången...

Påtal om rubriken, mitt favoritklipp från 2007. Efter Olas stockholmska förstårs. http://www.youtube.com/watch?v=pprluWfI2VY . Kanske inte syns, men finns framför den här meningen.

Nu vet jag vad det är som stör mig. Förutom att jag måste använda alla mina krafter varje gång jag ska skriva J. Jag vet inte hur det kommer bli. Jag kan inte planera riktigt. Det gör mig riktigt stressad när jag inte vet hur det blir, när jag inte kan styra och planera för varje timme. Att inte veta något om konserten. Men att veta att jag delar dagen med så många andra. Människor som inte står mig så nära, men som kommer finnas där ändå. 

"Styrkan att våga välja den långa vägen, känslan av att man kommer klara det."

Har ätit lustigaste kombinationen nu. Risifrutti med pärongegga och bananjuice till det. Fyra tomater och en polarbrödsmacka med bacon och pepparost. Lustigt men gott. Har inte gillat risifrutti innan, men det funkade.

Ska nog inte skriva mer nu, är skakig och skriver fel hela tiden. Hör nog till cyklingen. Snart dags och sova men först ska jag se så mycket på one tree hill jag orkar. Natti!

Hade en konstig dröm om Ola. Han invigde en mässa. Bagarmässan jag ska på. Elise var med. Vi lyckades ta oss längst fram för att senare ta oss ut och jag hittade Ola påväg mot stranden. Han visste mitt namn och sa att allt skulle bli okej. Bråkade med Andreé innan och Ola såg att jag var ledsen. Jag tänkte så många tankar som jag ville berätta för honom. Men jag sa inget av det. Hur mycket jag skulle sakna dem. Men att jag var glad att de skulle iallafall finnas kvar. Jag sa ingenting. Precis som i verkligheten. Jag kommer aldrig få ha sagt att det där till någon av dem innan det är slut. Och det gör ont. 

Idag skulle förresten Freddie Mercury fylla 65. Vila i frid.

Jag tror att jag fick någon typ av flyttångest igår. Allting kändes så långt borta och jag var ensam. Ibland är det långt bort och den här flytten känns meningslös. Men allt kan inte kännas bra från början, det kommer komma med tiden. Igårkväll kändes allt bara hopplöst och långt bort, inte ens Olas första sommarprat nådde mig som det brukar. Vanligtvis när jag har svårt att sova brukar det vara botemedlet, jag blir trygg och somnar direkt (efter att ha lyssnat på det några hundra gånger kan jag det utantill och det är inte för att det är tråkigt som jag somnar utan för att Olas röst har en lugnande effekt på mig). Inte igår. Min fina Ark kändes så långt borta och jag blev nästan arg på Ola. Fråga mig inte varför. Någon form av övergivenhet kanske. 

Det är jobbigt, eftersom jag inte riktigt kan kalla den här lägenheten hem, men jobbet funkar bra och jag ska lära mig staden. Imorgon ska jag till fina Göteborg, se min Ark och träffa vänner. Det kommer bli bra. Ett välbehövligt lyckopiller.

Lyssnar på Christer och hörde en låt som fick mig att tänka att det var en låt som jag skulle kunna ha lyssnat på i högstadiet. Det var åt hårdrockshållet. När jag tänker på högstadiet tänker jag på studierummet i D-huset en vintermorgon när jag och Bianca sitter på de höga borden och lyssnar på musik. Det är mysigt. Sen minns jag allt jobbigt och tänker att det är så skönt att jag inte behöver sätta min fot där igen.  Jag tänker på svarta tajta byxor och mycket kajal runt ögonen. Det var kämpigt. Men det är det nog för alla.

När jag var liten var min favoritlek att gå runt med min lilla spegel och låtsas att jag gick på taket. Jag hade alltså spegeln vänd upp mot taket och gick och tittade. Det var fascinerande, se lamporna hänga rakt upp, inte ner, bjälkarna man var tvungen att kliva över, mönstren som aldrig fanns på golvet, väggen ovanför dörrarna som alltid var så mycket högre än trösklarna vid golvet. Jag kunde gå runt så länge, länge. Och ofta. Det var en annan värld. Där man fick ta stora kliv genom dörröppningarna, akta sig för bjälkarna och gå omvägar runt lamporna. Häftig var det.

Återigen gör jag annat än att göra det jag ska göra. Jag läser bloggar, laddar hem musikguiden i P3 och lyssnar på Jesus Christ Superstar. Det är så pinsamt länge sen att jag inte vill tänka på när det var sist. Men den är bra. Och jag skrattade som vanligt och tänkte på Ida när Ola sjöng "tanken den är vacker, men orealistisk. Ja, till och med ganska dum." 

Som vanligt när man borde göra annat så hittar man väldigt mycket intressanta saker, det som aldrig finns när man vill fördriva tiden.

För första gången det här året, tyvärr, så riktigt längtar jag efter att få se Ark. Jag riktigt längtar för första gången. Att det är sista gången innan sista vill jag inte tänka på. Bara att skriva det gjorde att tårana började kännas bakom ögonen. Jag ska få se Ark tillsammans med de två finaste. Tillsammans ska vi vara, tillsammans mot slutet och FOREVER. Tillsammans med er kommer jag klara alla tårar, alla motgångar. Tillsammans med er är jag stark. Jag har skrivit en packlista och tagit med varenda liten småsak i listan, 32 saker. Ändå tycker jag fortfarande att det är en väldigt lätt packning. 

Nej nu ska jag lägga kläder i tvätten, dammsuga och packa kläder till flytten. Det har jag också en lista på. Jag ska inte ha med mig mycket, ändå blir den packningen inte lätt.

Förresten drömde jag att The Ark skulle spela gratis i Linköping imorgon, önsketänkande.

Kom på att jag inte har lagt in bilderna från helgen. Det får jag göra imorgon. Kanske att någon duger att lägga upp här. Vem vet.

Ikväll blev det som det brukar bli, jag tröttnade på internet och spelade Harpan istället för att göra något vettigt. Jag förlorade mest. Förresten har jag nog hittat några av de sötaste bilder jag sett, mina skrivbordsbakgrunder. Fanns med datorn. Väldigt flummiga och söta. Den här är min bästa.



Jag försökte börja packa lite idag. Det jag gjort är att ha rensat ur brudkistan (en gammal tradition att bruden har med sig en kista med saker, därav namnet. Annars är det bara en kista.) från gamla prydnadssaker och gamla slöjdgrejer som jag helst vill glömma att jag har gjort. När den var tömd och urtorkad lade jag ner massa muggar och så var den nästan full. Sen var det mycket trevligare att se på film, inrullad i min stora pläd. Jag pratade lite med de finaste när jag packade porslin också. Det blev inget vettigt, som vanligt. Men fint ändå, som vanligt.

Klockan är strax efter tolv och huset sover. Semestern har tagit slut för vissa. Kanske dags för mig också så jag hinner göra något vettigt innan pojken kommer. Städa iallafall. Skitigt och äckligt nu. Geggigt är fortfarande mitt favorituttryck, vad det än gäller.

Jag grät inte i Västervik, det är jag glad för. Det var nog på grund av avbrottet i introt. Hur det blir på arken i parken vet jag inte. Kanske gråter jag, kanske inte.

Igår blev det klart att jag har fått jobb i Nyköping, jag börjar direkt efter Arken i Parken. Så fort jag stiger av tåget åker jag upp med mina saker och mig. Jag tror att det blir bra, fast det känns jobbigt nu. Allt känns ganska jobbigt nu. Att jag kanske inte kan köa lika länge som planerat till sista konserten är jobbigt, att jag inte har något schema är jobbigt, att allt bara är kaos är jobbigt. Att sitta ensam i en nästan okänd stad är jobbigt.

Det kommer ske stora förändringar i mitt liv nu, det är tre år sedan sist det blev några större ändringar. Det skrämmer mig, jag gillar ju inte förändring. Att allt inte är klart för flytten stressar mig, särskilt när det är en vecka kvar.

Om en och en halv timme ska jag ska Melody Club. Förhoppningsvis blir det ett bra avbrot.

Jag hatar att jag inte skriver längre, jag gillar det ju, egentligen. 

De senaste dagarna har familjen varit iväg på semester och lämnat mig ensam med grannens hundar. Andreé är här också och hjälper mig. Jag tror att det är bra för mig att vara tvingad att ta det lugnt. Bara dra runt hemma och slöa, gå med hundarna, gosa med kaninen, äta, sova, bada. 

Imorgon ska jag se Erik Hassle i Norrköping. Det ska bli jättekul, jag har väntat i ungefär två år för en chans att se honom, nu är det äntligen dags! På fredag ska jag upp till Nyköping, jobbintervju och träffa Jennifer. För på lördag ska vi se Melody Club! Det ska bli så himla kul, jag längtar verkligen efter att få se dem, söta pojkarna! Tyvärr har jag inte lyssnat på nya skivan så mycket, det har varit lite annat som stått i centrum, tyvärr. Men det jag hört hitills är bra. Väldigt bra.

I söndags köpte jag en laptop. Äntligen. Pappa har tjatat på mig väldigt länge att jag ska skaffa en. Jag tror att jag behöver en, särskilt eftersom den stationära har sagt adjö och att jag förhoppningsvis ska flytta snart.

Det är väldigt mycket att se fram emot nu, det jag skrivit om nu, Erik Hassle och Melody Club, den här veckan. Nästa vecka är det Arken i Parken. Veckan efter är det mycket på gång i både Linköping och Norrköping, visserligen spelar det ingen som jag är jättesugen på att se men antagligen ska jag dit iallafall. Och efter det spelar The Ark i Eksjö, jag har inte köpt någon biljett, men jag ska nog dit om allt funkar. Ibland gillar jag mitt liv faktiskt.