Om två och ett halvt dygn sitter jag på flygplatsen och väntar på planet som ska ta oss över havet. Tre veckor. Tre veckor utan Jennifer och Bianca, utan dalgligt smsande med Elise och Ida, tre veckor utan Andreé, utan min familj. Tre veckor i en värld som inte liknar min vanliga överhuvudtaget. Frågan är varför jag faktiskt gör det här? När jag nästan bara ser de jobbiga sakerna med att resa iväg. Jag tror att det är för att trycka undan nervositeten. För jag är nervös, jag är rädd. Jag är alltid rädd när det är något som inte är som vanligt. Just därför testar jag allt som skiljer sig från min vardag. Jag vill utmana den där obehagskänslan i magen. I början är det jobbigt, men tack vare alla utmaningar har jag haft så sjukt många roliga upplevelser. Det är aldrig lika farligt som jag föreställer mig.

Hm, hade för mig att jag hade skrivit ett inlägg för ett par dagar sedan. Tydligen inte. Visste ni att man är som tröttast mellan 02.00-06.00 och mellan 14.00 och 16.00? Jag har tyska mellan 13.40 och 16.35. Med den informationen så kommer det gå mycket lättare att orka med tyskan.

Idag ska jag iallafall åka hem. Det har varit supermysigt att bo hos Jennifer. Laga mat, träna och tvätta. Lite som ett gift par, höhö. Delar säng också. Höhö.

Nu har jag packat ihop min väska, och väntar på att klockan ska bli ett. Då ska jag åka till tyskan. Sen ska jag åka tillbaka hit, hämta väskan och åka hem. Nödvändig information. I helgen ska jag försöka börja packa, jag har ingen aning om vad jag ska ha med mig. Får väl börja skriva lista.

SD kom in i riksdagen. Det gör mig ledsen. Det är synd att vi svenskar inte har mera vett än att vi röstar in ett sådant parti till våran riksdag. 

Jag hade dessutom hoppats på en rödgrön seger. Men man kan inte få allt, vissa gånger får man ingenting.

Egentligen borde jag sitta och läsa Robinson Crusoe. Det gör jag inte. 

Från imorgon till på fredag ska jag bo hos Jennifer. Jag tror att det kommer att bli mysigt. Och nära till min praktik plats också, bara upp för en backe. Jag vet inte riktigt hur, men jag har lyckats fylla en stor bag. Och jag ska vara borta i fyra dagar. 

Att ha praktik har påverkat mig rätt ordentligt, jag går och lägger mig runt halv tio, plus att jag råkar somna någon gång på eftermiddagen. Rätt skönt egentligen. Det som är mindre skönt är att gå upp vid fyra. Jag får hoppas att jag lyckas somna innan Jennifer den här veckan. 

Hoppas att det inte blir jobbigt för dig att ha mig hos dig hela veckan :)

En sak till bara, jag gillar inte när man svär i olika medier, det låter så illa. Att centerpartiet svär i reklamen de delar ut eller att Oskar Linnros svär i en text om varför han inte gillar SD. Det ser så illa ut. 

Hej, jag är förvirrad.

Mumintrollsfilmreklamen var lite intressant. Muminpappan sa så. Åh, den är jättestor! Vi misstolkade och tyckte att det var roligt. Annars så var det föräldrar med sina små, små barn där. Vi trivdes. Toy Story 3 alltså. 

Det händer mycket i mitt liv nu, och jag är ledsen att jag inte är speciellt närvarande hela tiden. Jag försöker hinna men jag orkar inte. Praktik, skola och försöka formulera någon sorts planering inför Skottland. Och jag bor inte hemma i veckorna. Det är jobbigt.

Har inget att skriva, men jag njuter av att bara vara hemma nuförtiden.

Jag är så trött på allt det här jävla tjatet om valet nu. Vet att det inte ser bra ut att svära i typ bloggar och sånt, men det behövdes här. Var på valdebatt i tisdags, fick en kondom från centerpartiet (det stod att storleken har betydelse på) i den stod det att det borde byggas flera skyskrapor, och så stod det fan. Minns inte hur det stod riktigt, men det ser så fel ut när det står svordomar på sådana ställen. Alltså inte i kondomen, utan i den lilla pappersförpackningen som kondomen låg i. 

"I min bok som jag läser stod det fan. TVÅ GÅNGER!"

Den här veckan har varit så oerhört jobbig. Jag har haft praktik, och det är påfrestande att vara glad och trevlig klockan fem på morgonen. Det som är bra med skolan är att jag behöver inte vara trevlig, jag kan tjura och vara dum ibland. Det kan man inte när man är på praktik. Fast jag tror att jag kommer lära mig ganska mycket, mer än på förra stället. Men jag hade roligare där jag var i vintras, jag kände mig hemma där.

Den här helgen måste jag försöka plugga. Och så måste jag börja planera lite. Usch.

Idag hittade jag en ny låt som jag gillar. Little figther med White Lion. Den kom när jag satt på bussen hem och allt kändes hemskt. Då kom den här och gjorde det lite bättre. Jag har ont i magen, eller inte ont ont utan ont känns inte bra. Något kommer gå sönder snart. Förra fredagen spenderade jag enbart tillsammans med mina tårar, den här har varit utan tårar. Men lika deppig. Ändå har den här fredagskvällen varit fin. Mys med familjen.

rise again little fighter
and let the world know the reason why 
shine again little fighter
and don't let 'em end the things you do

are you feelin' alright
cause i care

Jag rekommenderar verkligen White Lion. De är supermysiga.

Nu efter sommaren har det tillkommit ett par stycken som går på bussen på samma hållplats som mig. Och de tar min plats! Platsen som jag suttit på i två år. Det kanske låter töntigt, men när jag vant mig vid att sitta på en speciell plats i bussen så blir dagen jobbig när jag tvingas sitta någon annanstans. Eller om jag inte får lyssna på morgonpasset när jag klär på mig. Då blir det också rörigt. Utan att läsa tidning på morgonen vet jag inte vad som händer och är stressad. Jag är vanemänniska och jag gillar när jag kan se logiska mönster mellan handlingar. Ser jag inget mönster blir jag stressad och okoncentrerad. Jag måste kunna se helheten, hur det hänger ihop. Om en pusselbit fattas får jag myror i hela kroppen. 

Jag tror att det är mycket på grund av mitt vane- beteende som jag somnar så bra till Olas sommarprat. För ett tag lyssnade jag alltid på det när jag skulle somna. 

Det är ju inte så att jag bara håller mig till samma invanda mönster hela tiden, jag är ganska ombytlig ändå. Försöker tänja mina gränser, utmana hjärnan. Gå på strecken mellan plattorna. Mitt liv är ganska kaotiskt emellanåt. Kanske för att jag känner mig tryggare i ett mönster så känns det kaotiskt när jag under långa stunder inte har ett mönster att följa.

I tidningen finns det ett nytt sifferpussel. Man ska rita siffror i rutor från 1-44, ungefär. Och det passar mig perfekt. Det hänger ihop, det är logiskt.

Den här helgen har varit dränkt i tårar. Men jag tror att det har varit nyttigt för mig. I fredags när jag kom hem föll allting isär. Ingenting kändes bra. Och helt plötsligt kom tårarna, jag satt och grät så jag skakade. Försökte förklara för Andreé, men det gick inte riktigt fram. Så igår var jag på födelsedagsfest hos Michaela. På dagen var jag i stan, träffade Anca och Jennifer och vi köpte present och lite sånt. Festen var trevlig, sjöng singstar och sånt. Jag, Anca och Jennifer lade oss i sängen och pratade, det var fint. Jag har så fina vänner som jag tycker så mycket om, problemet är att jag har svårt för att öppna mig, jag vill inte att någon ska se när insidan inte är lika vacker som utsidan. Men jag vet att jag borde prata mer och berätta mer. Iallafall så började jag gråta, det är för mycket för mig nu. Jag hade en hektisk vår, en hektisk sommar och nu står jag och tittar på när min höst fylls upp och börjar bli lika hektisk. 

Jag är ett vrak, allting faller sönder. Men jag ska klara av det, det har jag gett mig fan på. För känslan efteråt, när man nått upp till backkrönet är så jävla härlig.

Tack för att ni finns, ni är så jävla underbara! Bianca, Jennifer, Elise, Ida och Andreé. Ni gör mina dagar så mycket bättre.

Jag har faktiskt väldigt fina vänner, har jag sagt det? Och jag är stolt över att vara vän med allihopa.

Snacka om uttröttande dag. Började dagen med svenska, där jag har en lärare som jag inte riktigt kommer överrens med. Sen religion i en och en halv timme, lång lunch där jag skrev om Skottland, samhällskunskap i över en timme, som var ganska kul, och sen arbetsmiljö och säkerhet, där jag inte helle riktigt kommer överrens med läraren. Suck. Efter skolan gick jag hem till Andreé. Det var mysigt iallfall.

Mitt bloggande börjar gå utför. Ska börja skriva lite mer vettigt.

Förresten Elise, vad menar du med om jag har skrivit det där själv? Klart jag har, annars skulle jag skriva det. Erkänn att du bara tyckte att det var bra bara för att du var med på bild. Höhö.

Jag gillar skolan, där är jag trygg. Allt är precis nästan alltid likadant. Det är mysigt. Väldigt tråkigt och segt ibland, lärare som jag inte riktigt kommer överens med. Men jag gillar det iallafall, vi har alltid kul. Jag hade en idé om vad jag skulle skriva, men det blev inte så bra. Kan bara konstatera att jag gilar skolan, för det är tryggt.

Förr gillade jag inte skolan, jag var osäker och tyckte mest att det var obehagligt. Trivdes bäst hemma. Nu blir jag stressad hemma