Idag var egentligen första gången vi umgicks på riktigt sen kryssningen. Det är nästan två månader sen. På de här två månaderna verkar du ha förändrats en del, du har försvunnit. Jag saknar den jag umgicks med för några månader sen. En kul person som alltid hade något att hitta på som man kunde prata med om i princip allt. Under det här året har vi jobbat mycket tillsammans, jag har upptäckt väldigt fina sidor hos dig. Sidor som jag inte trodde att jag skulle upptäcka hos dig. Jag förstod att du kommer kunna gå långt, du har den drivkraften, om du bara tittar så kommer du kunna se vad du vill i ditt liv och du kommer lyckas. När vi hittade dig där på kryssningen, det var hemskt. Paniken jag kände, rädslan, hur hjälplös du såg ut. Ett litet barn, påväg neråt. Nu är snart tiden på gymnasiet slut och alla vi kommer splittras, vi kommer tappa kontakten med många. Men du är en person som jag inte vill släppa helt. Du är en person som gjort stort intryck på mig så jag ber dig, ramla inte för långt ner för du kommer gå långt.

Den här bloggen är påväg att dö tror jag. Jag vet inte om jag behöver den längre. Det blir bara längre och längre mellan inläggen. Tiden får bestämma om den är kvar eller inte. Jag tror inte att den får ett lika bombastiskt avslut som The Ark, den kommer bara att tyna bort, långsamt och försiktigt. Vi får se.

Det här inlägget tog lite längre tid än jag trodde att skriva. Syster kom förbi och vi tittade på bilder. Jag hade väldigt roligt åt bilderna på våran peace and love bok, där vi skrev upp allt roligt, syster tyckte inte att de var lika underhållande.

Jag pratade med Ida om mycket. Elise var med en stund sen ville inte hennes internet mer. Ida och jag pratade om Peace and Love, hon bestämmde att det inte blev något. Tråkigt. Men det är bättre att satsa på det andra än att åka lite halvt på allt. Det kommer bli tomt utan fina Ida i Borlänge. 



Förra torsdagen hade vi "gesällprovet", det är bara på låtsas eftersom att vi inte får göra det än. Det gick iallafall väldigt bra, fast väldigt stressigt. När klockan var två och allt var uppdukat, efter många om och men, var alla helt slut, skakiga och hungriga. Dessutom såg konditoriet ut som ett helvete. Alla hade bara släppt sakerna och börjat med nytt utan att tänka på att plocka undan, det fanns det inte tid till. Jag hade missat tre veckor av förberedelser och övning, ändå hade jag hunnit med nästan allt som skulle förberedas och jag hann få klart allt på något underligt sätt. Efter klockan två var det bara att vänta på resultatet. 313 poäng, av 350. Tredje bäst i klassen. Jag är nöjd.

I lördags tittade jag på balen i Åtvid, alla var jättefina och det var kul att träffa alla, även om det bara var en kort stund.



Resten av veckan har jag jobbat och varit väldigt trött, snart borde jag gå och lägga mig för jag ska visst upp ganska tidigt imorgon, lillebror ska konfirmera sig.

Egentligen vill jag visa upp massa bilder. Från gesällen och balen. Men kameran ligger där uppe och jag är för lat för att hämta den. För det är sent. 

Det här har varit en full helg. Jag har jobbat 7-16 båda dagarna, igår tittade jag när Sara, Elsa och många andra dansade bal i åtvid. Idag följde jag med Andreé till hans bror, som precis har fått en liten son. En månad gammal och faktiskt söt. Jag var väldigt fascinerad av hans händer och fötter. Så små, så söta.

Veckan har också varit ganska fullt upp. Gesällen varje dag fram till torsdag och tro det eller ej, men jag klarade det. Jag hann allt och fick bra poäng. I fredags var jag ledig, Andreé var här och det var en slö dag. Mysigt det med. Något som var mysigt var kvällen igår. För en gångs skull var alla hemma och bara familjen faktiskt. Vi satt ute på altanen, åt nötter, frukt och annat och hade det trevligt. Länge sen. Vet inte när det var senast.

Nu ska jag sova. Tyvärr tror jag att jag måste åka tidigt till skolan för att plugga, så går det om man skjuter upp saker. Det tråkiga är att det är en uppgift som är totalt ointressant och jag förstår den inte riktigt. Jag hittar mest bara på lite. Men två timmar ska jag sitta imorgon på morgonen. Sen hela kvällen också. Den ska vara klar på tisdag.

"I know we should never say never but I guess thats what I do know"

Efter sista konserten lägger jag nog Ark på hyllan. De kommer få bli ett vackert lik i min bokhylla. Tiden då jag lyssnade mycket och behövde deras musik är tyvärr förbi. Att de lägger ned är nog bra för mig, jag behöver också ett värdigt slut på den period som varit. Efter sommaren kommer jag kunna avsluta den här tiden med stolthet. Att vara ett angelhead är en ära för mig och The Ark är så mycket mer än bara bra musiken. Den betydelsen The Ark har för mig är en fin värld med underbara människor som tycker och tänker lite som jag. Men tyvärr är det så att jag klarar av att stå på egna ben nu. Eller tyvärr, det är bra, men det är tråkigt att lämna den här världen och jag har The Ark att tacka för att jag har vågat komma upp. Efter sommaren kommer jag bara plocka fram deras musik ibland för att lyssna och tänka tillbaka och minnas allt fint. Jag har fått ut så mycket av deras musik och av dem, men nu måste jag finna nya vägar för att hitta min styrka. Jag kan inte stanna kvar hur mycket jag än skulle vilja. Allt fint The Ark har gjort för mig och för så många andra. Jag hoppas att fler kommer kunna hitta den styrka jag funnit i deras musik och budskap. 



Jag tror nästan att The Ark räddade livet på mig. Att tänka på var jag hade varit utan min fina Ark vill jag inte tänka på. Jag har lång väg att gå för att övervinna alla mina rädslor, men The Ark har hjälpt mig att våga börja övervinna några. Ibland blir jag avundssjuk på dem som verkar ha en "kompisrelation" med bandet, men när jag tänker efter är inte jag den personen som skulle kunna ha det. Jag tittar hellre på från sidan, mitt i smeten blir det för läskigt för mig. På sidan kan jag gömma mig. 

Nu ska jag sluta flumma och bara säga, tack. Tack för de fem åren jag fick och tack för sommaren som kommer. Vad ni gjort är för fint för att kunna beskriva.

För en vecka sen var jag på Ibiza. En ö utanför Spanien om ni inte hade koll på det. 

Det var fint, varmt och mysigt. Mycket sol och bad på dagarna och mysiga promenader i solnedgången. Jag brukar tycka att det är jobbigt att leva så nära människor under en längre tid, men den här gången gick det förvånansvärt bra. 



Fina, bästa pojken på gatan utanför hotellet



Mitt försök till panorama bild

Något av det bästa med ön var att det fanns Irn Bru! Läsken som jag i princip levde på i Skottland. Jag som annars inte brukar vara så mycket för läsk. Anledningen till att Irn Bru fanns var att ön var smockad med britter, antingen jobbade de eller var bara där på semester. Till en början var det trevligt, sen blev det lite enformigt. Men vi hittade en trevlig brittisk pub/nattklubb, Lineker's, där vi blev kompisar med inkastarna och "dörrvakten", de var väldigt trevliga och intresserade och bjöd på shottar. Visserligen är det deras jobb att vara trevliga, men ändå. Till och med dörrvakten var trevlig, här i Sverige brukar jag mest tycka att de är läskiga. Han på Lineker's hette Teddy, och var som en stor mysig teddybjörn. Dessutom älskade han också Irn Bru vilket gjorde honom ännu bättre. 

Egentligen gjorde vi inte så mycket mer, sista kvällen åt vi iförsig på en jättefin restaurang med mini portioner. Jag hade nog velat turista lite mera, åka runt och se på saker. Men det var jag tydligen ensam om, och ensam kostar det lite för mycket, så det blev en solsemester. Det är trevligt det med. Fast jag missade hippiemarknaden, det var tråkigt.

Resten av bilderna ligger på Flickr (jag har slutat tycka illa om Flickr bara för att, det är riktigt bra). Här är länken. http://www.flickr.com/photos/dagryn/sets/72157626619225751/ Den finns där, fast den är lila. Markera så ser du.

Öh, just ja. Jag är tillbaka i Sverige. Egentligen tänkte jag lägga ut massa bilder, men jag har haft saker för mig så de ligger bara på datorn som jag inte har tid att starta. Sen jag kom hem i torsdags har jag haft typ fullt upp och så kommer det fortsätta en vecka till. Nästa vecka är det dags för gesällprovet och jag kommer ha fullt upp lektionerna fram till torsdag. När veckan är slut kommer jag vara halvdöd tror jag. Men jag har bra känsla i magen, det kommer gå bra. 

Sista maj ska jag dessutom till Kristianstad på uttagningsprov till yh utbildningen. 14-15 juni ska jag förhoppningsvis på uttagningsprov i göteborg. Sen får vi se var jag hamnar, om jag hamnar. Och studenten också ja. Två riktiga veckor kvar av gymnasiet. Shit.

Jag lever, men är fortfarande sjuk. På onsdag åker jag tillIbiza, jag hoppas att det går bra. Kommer antagligen inte skriva förrän jag kommer hem igen. Men vem bryr sig, egentligen?

Ha ett vettigt liv, oui