The Ark i Lejongropen, Norrköping 31/8 -07
För två år sedan spelade The Ark i Lejongropen. Sista konserten på deras nästintill ändlösa sommarturné. Jag var på fyra konserter med The Ark 2007, det här var nog den konserten jag tyckte var sämst av dem. Inte sagt att den var dålig, men den var inte bäst. Men det var den konserten där publiken var som bäst. Det var nästan publiken som gjorde konserten.
Den här konserten hade de två förband, Lamont och Florence Valentin. Jag blev överraskad när Lamont kom ut, hade bara hört att Florence Valentin skulle vara förband. Det possitiva var att Lamont var bra, det negativa var att det tog ännu längre tid tills jag fick se The Ark.
När de väl kom ut var det till introt av Absolutley No Decorum som sedan blev till Clamour for Glamour. Jag minns inte riktigt ordningen på låtarna, eller vilka låtar som spelades. Bara vissa låtar har etsat sig fast.
Efter ett par låtar, tror det var ganska tidigt gick alla i bandet förutom Ola ut och Ola stod kvar själv med en röd gitarr. Han skulle spela Uriel. Men innan han började stod han och pratade om att hans silverhandske hade gått sönder och att han hade sprejat ena fingret med silverfärg för att det inte skulle synas.
En annan låt som etsade sig fast var Echo Chamber. Men när jag tittat på youtube hann de inte spela den mer än introt, typ. För i början när Martin sjunger ett par echon så slutade publiken aldrig att echoa. Ola står på scenen helt paff ett tag, men låter sedan oss skrika echo ett bra tag, "High and low, fast and slow". Började sedan på gimme love istället.
Ett annat klipp jag har liggandes på datorn är mellan All I Want Is You och The Worrying Kind är väldigt underhållande. Sjungs allt från Sommarnatt till Any Operator Will Do och sen lite prat om att "det går ju inte att tävla i musik" under tiden medan Ola bytte om bakom scenen. Sedan spelade de The Worrying Kind.
Till extra numret bytte pojkarna kläder, Ola kom ut i en gulddräkt (som är anledningen till att vi gav Ola en banan i Helsingborg) med något svart över sig. Han hade också med sig en staty som han pratade om. Vad det var för staty och vad det handlade om minns jag inte.
Sista låten var såklart Calleth You Cometh I. Det var lika fantastiskt som vanligt. Jag stod där och var hel lycklig och önskade att det inte skulle ta slut. Stå i en publik och sjunga Calleth bland en massa Angelheads är nog något av det underbaraste.
Självklart spelade de It takes a fool to remain sane, father of a son, one of us is gonna die young och en massa andra låtar också.
På tåget mot Linköping var det några mindre nyktra som ville köra allsång med The Ark låtar, tyvärr fick de inte det för vakterna som var med på tåget.
Tack för en underbar konsert då, de andra konserterna det året, hoppas på lika underbara konserter nästa år! <3
Choklad & konfektyr framför tyska
Idag var jag hos syon och bytte ut Tyska steg 3 mot Choklad och konfektyr. Jag vet att det är dåligt av mig, men jag skulle inte orka läsa tyska. Det är tillräckligt som det är. Det är nog det enda bra som hänt idag.
Nu sitter jag här och är på verkligen jättedåligt humör. Arg/sur/trött. Vet inte riktigt varför. Bussen får ta skulden för alla vägarbeten som gjorde att jag kom hem senare än vanligt. Läraren i ARL får ta skulden för att jag är trög och inte fattar vad kursen går ut på. Skogsröjet får ta skulden för att jag är förkyld. Ibland är det skönt att skjuta över skulden på någon annan. Även att det är mest mig.
Jag har haft två lektioner idag. Först matte en timme. Sen två timmars hål och efter det två timmar med Projekt och Företagande. Och jag förstår ingenting av den kursen. Om någon har läst det får du gärna förklara vad som är meningen med kursen?
Allt är bara bajs idag. När jag orkar lite senare ska jag ringa till Elise och Arknörda. Det behöver jag idag och hoppas att jag inte ska gnälla för mycket.
Nu sitter jag här och är på verkligen jättedåligt humör. Arg/sur/trött. Vet inte riktigt varför. Bussen får ta skulden för alla vägarbeten som gjorde att jag kom hem senare än vanligt. Läraren i ARL får ta skulden för att jag är trög och inte fattar vad kursen går ut på. Skogsröjet får ta skulden för att jag är förkyld. Ibland är det skönt att skjuta över skulden på någon annan. Även att det är mest mig.
Jag har haft två lektioner idag. Först matte en timme. Sen två timmars hål och efter det två timmar med Projekt och Företagande. Och jag förstår ingenting av den kursen. Om någon har läst det får du gärna förklara vad som är meningen med kursen?
Allt är bara bajs idag. När jag orkar lite senare ska jag ringa till Elise och Arknörda. Det behöver jag idag och hoppas att jag inte ska gnälla för mycket.
Hemma efter en helkul helg
Nu sitter jag och dricker te, för min hals, och för att det är gott. Roobios, mm. Egentligen har jag inte tid att skriva nu, har plugg och borde städa iordning lite. Men just nu orkar jag inte och jag måste ju berätta om min helg :)
Fredag: Födelsedagsfest hos Michaela. Vi blev inte så många och Lovisa var tvungen att åka tidigt. Men vi hade kul iallafall. Vi sjöng massa singstar (kan inte ha låtit bra någonstans) och åt tårta. Sedan drog vi ner på stan (tycker synd om killarna som satt på bussen med tanke på våran allsång), det var fullt med folk på stan. Massa som blev nollade. Eller hade blivit rättare sagt. Sedan mötte vi några från trean som vi gick runt med ett tag. Efter det åkte vi tillbaka hem till Michaela och jag tror att jag somnade direkt.
Lördag: Jag vaknade jättetidigt och väntade väl ca tre timmar på att de andra skulle vakna. Efter att vi ätit frukost gick jag vidare till Mikaela för att åka till skogsröjet. Vi fick jobba i kiosken där 15-21. Det var ganska kul egentligen, förutom att jag varken hann se eller höra dem mer än några minuter. Jag stod mest i kassan, vet inte hur de vågade ha mig där med tanke på hur dålig jag är på att räkna med pengar (eller överhuvudtaget, när mikaela sa att de hade köpt in 7500 liter öl och de räknade med 5000 besökare räknade jag snabbt ut att det blev över 1000 liter öl per person). När vi hade rast och gick och åt var jag väldigt darrig (kombinationen massa gratis energidryck och stress var visst ingen höjdare för en som inte är van vid koffein). Då hann vi faktiskt se sista låten med Melody. 
När vi sen slutade en timme senare såg vi Johnossi. De var bra, men jag blev väldigt irriterad på publiken (att vara nykter i en publik som till största delen är onykter är inte roligt). Tyvärr har jag inte lyssnat så mycket på dem sista tiden heller, så jag kunde inte så många låtar. Bäst var nog Man Must Dance. Sämst var det dåliga ljudet och den långa soundchecken (som verkade ha gått åt helvete med tanke på hur det lät sen).
Sist ut på kvällen var Lillasyster. Jag och Mikaela tänkte skippa dem men vi såg iallafall största delen av konserten. Den var väldigt bra. De var bättre än jag trodde och konserten var väldigt underhållande. Många av de andra banden som hade spelat under kvällen var också med på scen. Det gjorde att gränsen mellan band och publik suddades ut.
På vägen hem var jag väldigt trött. Somnade hela tiden. Tror att Irene och Lena (?) inte uppskattade mina och Mikaelas citat från Katla och Hasse lika mycket som vi gjorde. Särskilt inte med tanke på att jag egentligen inte kunde prata. Katla och Hasse är iallafall underbara, kom vi fram till.
Grammisgalan
Ida skickade ett klipp till mig igår från grammisgalan 2000 när The Ark vann pris för bästa band och årets låt. Även att det är snart tio år sen blir jag så oerhört glad och stolt när jag ser det. Hela jag lyste upp. Det är helt rätt att de ska vinna det. Varje år egentligen. Men så bra koll har inte juryn.
Att försöka beskriva känslan man får när man hör en The Ark låt på radion, i en affär eller på ett tv program, den går inte att beskriva. Det är så underbart att höra The Ark där alla inte är Angelheads. Bland folk som inte finns i Ark världen. Oftast jag hör The Ark någon annanstans än i mitt rum eller på datorn är det It Takes A Fool jag hör. Jag får som en varm känsla i magen när jag hör den. Det går inte att beskriva, men ni kanske förstår vad jag menar? Ni kanske kännt det själva?
Att försöka beskriva känslan man får när man hör en The Ark låt på radion, i en affär eller på ett tv program, den går inte att beskriva. Det är så underbart att höra The Ark där alla inte är Angelheads. Bland folk som inte finns i Ark världen. Oftast jag hör The Ark någon annanstans än i mitt rum eller på datorn är det It Takes A Fool jag hör. Jag får som en varm känsla i magen när jag hör den. Det går inte att beskriva, men ni kanske förstår vad jag menar? Ni kanske kännt det själva?
This Sad Bouquet
Nu har jag lagt in alla klipp från Helsingborg på youtube. Alla Elise klipp kanske jag ska säga. Jag hade ju ingen kamera. Men hon sa att det gick bra att jag lade ut dem. Tyvärr filmade hon ingen hel låt. Men det gör inget, hon fick med det bästa. Hittade dock ett annat klipp på youtube med hela This Sad Bouquet. Den är så himla vacker. Särskilt såhär. Och Olas röst är verkligen vacker.
Elise, den här får mig alltid att tänka på dig. Lyssna på den i Ladakh så kommer du känna att du inte är helt utan mig iallafall.
Elise, den här får mig alltid att tänka på dig. Lyssna på den i Ladakh så kommer du känna att du inte är helt utan mig iallafall.
Linas kvällsbok
Linas kvällsbok började för ungefär en timme sen på femman. Jag hade planerat att jag skulle titta på den, men när jag tittade kom resten av min familj och tittade. Eftersom att den är ganska pinsam satte jag mig vid andra teven. Men nu har jag bestämt mig för att inte se mer. Den är inte så bra egentligen. Boken är ganska bra. Filmen är sämre. Jag skulle vilja se andra boken som film istället, den är så mycket bättre!
Den här dagen har varit väldigt lång. Men jag har varit ganska pigg idag jämfört med andra dagar. Dagen har varit ganska bra egentligen, lite jobbigt med nya lärare och så men det kommer nog funka bra. Hanna lånade min mobil och skickade sms till en. Den hon helst inte borde skickat till. Men tillochmed det blev nog bättre tillslut. Får vi hoppas. Förvirrad som jag är vet jag inte riktigt.
Den här dagen har varit väldigt lång. Men jag har varit ganska pigg idag jämfört med andra dagar. Dagen har varit ganska bra egentligen, lite jobbigt med nya lärare och så men det kommer nog funka bra. Hanna lånade min mobil och skickade sms till en. Den hon helst inte borde skickat till. Men tillochmed det blev nog bättre tillslut. Får vi hoppas. Förvirrad som jag är vet jag inte riktigt.
Fujifilm Fotobok
Det är nästan pinsamt hur många gånger jag har uppdaterat idag -.-
Jag satt och läste runt på lite bloggar, hittade den här Nevnarien, väldigt fin blogg med väldigt fina bilder. Hon skrev om att om man tipsar om Fotoboken i sin blogg får man en gratis! (Tipsa du också! )
Som vanligt när jag läser om foton och bilder m.m. blir det att jag tänker direkt på att göra något med The Ark. Ska jag göra något som speglar mitt liv så har de alltid en central plats. Men tror faktiskt inte att mina bilder på dem är tillräckligt bra.
Det finns egentligen inga gränser för vad man kan hitta på. En receptbok, en bok som samlar de bästa minnena, en present, en speciell resa, en bok om älsklingsdjuret, eller som jag kanske tänker på först; en bok med bilder med gudarna (The Ark), eller något annat bra band.
Men det är säkert roligt att göra en, oavsett innehållet. Det är alltid roligt att sitta och pilla med sådant. Knåpa med bilder och text. Me like.
Vad skulle du vilja göra en fotobok med?
Jag satt och läste runt på lite bloggar, hittade den här Nevnarien, väldigt fin blogg med väldigt fina bilder. Hon skrev om att om man tipsar om Fotoboken i sin blogg får man en gratis! (Tipsa du också! )
Som vanligt när jag läser om foton och bilder m.m. blir det att jag tänker direkt på att göra något med The Ark. Ska jag göra något som speglar mitt liv så har de alltid en central plats. Men tror faktiskt inte att mina bilder på dem är tillräckligt bra.
Det finns egentligen inga gränser för vad man kan hitta på. En receptbok, en bok som samlar de bästa minnena, en present, en speciell resa, en bok om älsklingsdjuret, eller som jag kanske tänker på först; en bok med bilder med gudarna (The Ark), eller något annat bra band.
Men det är säkert roligt att göra en, oavsett innehållet. Det är alltid roligt att sitta och pilla med sådant. Knåpa med bilder och text. Me like.
Vad skulle du vilja göra en fotobok med?
Första dagen på andra veckan på tredje terminen
Ursäkta rubriken, jag fick bara lite roligt.
Nu är första dagen på andra veckan över. Och jag är helt totalt slut. Känns som att jag inte orkar mera. Det är ju underbart! Det jag har att se fram emot är en skittuff termin. Nästa blir nog inte mycket bättre heller. Långa dagar, inga sovmornar och samtidigt ska jag försöka börja träna och börja köra lite på körskola. Hur ska det här gå ihop sig?
Samtidigt som jag är helt trött på skolan är det mycket runt omkring, visserligen roliga saker jag ska iväg på. Men det tar upp tid det med. Jag känner att det börjar bli för mycket nu, snart kommer det rinna över. Just nu skulle jag vilja skrika rakt ut, gråta, känna hur allt faller sönder. Men mina spärrar stoppar mig. Jag skriker inte. Jag gråter inte. Jag tappar aldrig fästet. Min största önskan är att låta allt falla sönder och verkligen låta allt falla. För inom mig vet jag att jag inte kan börja klättra uppåt om jag inte börjar om från början. Men haken är den att jag vet inte hur man gör för att släppa ut allt. Kan någon lära mig det?
Det är tufft nu, försök ha överseende om jag beter mig konstigt, jag ska komma igenom det här.
Nu är första dagen på andra veckan över. Och jag är helt totalt slut. Känns som att jag inte orkar mera. Det är ju underbart! Det jag har att se fram emot är en skittuff termin. Nästa blir nog inte mycket bättre heller. Långa dagar, inga sovmornar och samtidigt ska jag försöka börja träna och börja köra lite på körskola. Hur ska det här gå ihop sig?
Samtidigt som jag är helt trött på skolan är det mycket runt omkring, visserligen roliga saker jag ska iväg på. Men det tar upp tid det med. Jag känner att det börjar bli för mycket nu, snart kommer det rinna över. Just nu skulle jag vilja skrika rakt ut, gråta, känna hur allt faller sönder. Men mina spärrar stoppar mig. Jag skriker inte. Jag gråter inte. Jag tappar aldrig fästet. Min största önskan är att låta allt falla sönder och verkligen låta allt falla. För inom mig vet jag att jag inte kan börja klättra uppåt om jag inte börjar om från början. Men haken är den att jag vet inte hur man gör för att släppa ut allt. Kan någon lära mig det?
Det är tufft nu, försök ha överseende om jag beter mig konstigt, jag ska komma igenom det här.
Ola Salo och Per Tengstrand
Nu har jag (äntligen) lagt ut iallafall ett videoklipp från Helsingborg på youtube. En bit av Calleth You Cometh I. När vi hade kommit hem och tittade igenom bilderna och videoklippen upptäckte vi att det ser ut som att Ola tittar rakt mot oss i det här klippet. Inte så konstigt om han gör det, vi såg nog ganska roliga ut. Vi satt hoptryckta och fastklistrade vid varandra alla tre och var påväg att börja gråta samtidigt som Elise och Ida satt med kamerorna uppe. Det var iallafall underbart. Och 20 september ska jag få se det igen, jippie!
Det där med att jag ska se det igen i Uppsala är lite roligt egentligen. För först var det tänkt att bara syster skulle gå, så vi bokade en biljett, med avbeställningsskydd. är hon hämtade ut biljetten var avbeställningsskyddet en biljett för sig. Men hon trodde att det var en riktig biljett. Så jag skulle få den i julklapp/present. Och jag bokade tåg förra veckan. Men när vi tittade på biljetterna igår upptäckte vi att syster bara hade en biljett. Men eftersom att min syster är typ världens bästa så bokade vi en ny biljett till mig, visserligen sitter vi tio platser ifrån varandra. Men iallafall. :)
Det där med att jag ska se det igen i Uppsala är lite roligt egentligen. För först var det tänkt att bara syster skulle gå, så vi bokade en biljett, med avbeställningsskydd. är hon hämtade ut biljetten var avbeställningsskyddet en biljett för sig. Men hon trodde att det var en riktig biljett. Så jag skulle få den i julklapp/present. Och jag bokade tåg förra veckan. Men när vi tittade på biljetterna igår upptäckte vi att syster bara hade en biljett. Men eftersom att min syster är typ världens bästa så bokade vi en ny biljett till mig, visserligen sitter vi tio platser ifrån varandra. Men iallafall. :)
Det här är vad de säger
"Och det här är vad alla har sagt om dig: Håll dig borta från honom, han kommer att såra dig"
Jag vet att alla säger, skit i honom, han sårar dig, du är värd något bättre. Men det går inte. Jag försöker, men jag trillar dit igen gång på gång iallafall. Varför är det så att man faller för det man inte kan få och det som skadar en mest?
Jag vet att alla säger, skit i honom, han sårar dig, du är värd något bättre. Men det går inte. Jag försöker, men jag trillar dit igen gång på gång iallafall. Varför är det så att man faller för det man inte kan få och det som skadar en mest?
I hope that someone's gonna call and tell me this night is over
Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om att första skolveckan snart är slut. Men saker kom upp och jag känner inte för det längre. Det skulle bara bli en deppig text som inte leder någonstans. Så jag skriver kanske om det imorgon eller senare ikväll eller aldrig. Nu lyssnar jag på The Ark och stänger in mig i mig själv och tycker synd om mig själv.
Syster hemma över helgen :)
Jag följde med mor in och hämtade syster. Lite för att jag skulle få köra och för att jag ville ha en cd/dvd hylla från IKEA. Men sen är det alltid roligt att hämta folk från tåg också. Eller buss.
Även att syster inte har varit hemma så mycket annars, eller jag heller för den delen, så är det väldigt tomt. Vi kanske inte såg varandra så mycket, men nu ser vi om möjligt ännu mindre av varandra. Men det är väl dags att vänja sig. Vänja sig vid att börja bli vuxen och ha sitt eget liv. Ibland, tillexempel när mamma är äckligt pigg på morgonen, önskar jag verkligen att jag bodde själv. Men vet inte om jag skulle orka det heller, att bo ensam. Jag tycker redan att det är läskigt att sova ensam här.
Igår var jag på RixFM festivalen i Norrköping. Jag träffade Tove, första gången sen typ maj, så det var kul. Förutom att hennes pojkvän tog sönder min vän McDonalds ballongen som kom flygande till mig. Det tråkiga var att vi åkte hem väldigt tidigt, de jag åkte med tyckte att det var tråkigt där. Men det var kanske bra egentligen, hade vi kommit hem senare hade jag absolut inte orkat gå upp imorse. När jag kom hem runt halv två pratade jag lite med Elise, åt lite och sen slocknade jag i två timmar. Får se om jag kan somna ikväll, men känns inte som att det kommer bli några större problem.
Meddelande från pagemaster
Hej jag tycker ni skall vara duktigare på att skriva i chattrutan!
Ner till höger, chopp chopp! ;)
//Elise
Ner till höger, chopp chopp! ;)
//Elise
Peace and Love 2009
Jag ser ju ut som en get, jag har skägg. idag, 00:52
Men kärlek! Och jag saknar Pete Dohärtty ^___^ Hela den veckan var ju kärlek (och daima, svettas och frysa) Glöm för all del inte grannarna. Och korta Anders =P jag vill nästan tillbaka, eller jag vill =D Skogsröjet nästa!<3<3<3
När jag loggade in på min bilddagbok idag hade Mikaela kommenterat en bild. Ett kolloage med bilder från Peace and Love. Nu känns det som att veckan i Borlänge är en annan värld, ett svagt minne. Men med hennes kommetar och att se alla bilderna gjorde att allt kom tillbaka. Och jag saknar det. Jag saknar det så himla mycket. Att få umgås med Mikaela, massa bra musik, många mysko människor. Och hur iriiterande det än kan vara att bo i tält en vecka så var det vårat liv då. Det var så det såg ut. Och det var helt underbart. Jag var ganska trött den veckan, och mycket var jobbigt. Men ändå finns det så många fina minnen.
Åka på festival med Mikaela, och gärna många andra, är något jag gärna gör igen. För det är underbart!
Trött
Jag är oerhört trött idag. Kan bero på att jag gick upp klockan sex. Egentligen vaknade jag halv sex. Det går en buss härifrån då upptäckte jag.
I skolan hade vi praktiskt. Kul att komma igång med det, men det tråkiga var att jag inte gillar grupperna. Visst är väl de i a-klassen trevliga men jag saknar våran gamla grupp. Alla barnsligheter. Det är inte riktigt lika roligt nu. Plus att det bara är jag och Bianca från våran klass i den här gruppen.
Imorgon är vi lediga. Ingen aning om varför, men så är det bara. Skönt. För jag har inte kommit in i att jag ska gå och lägga mig tio-halv elva. Men idag kommer jag nog somna runt tio. Så kommer jag vakna vid kanske åtta. Jihuu. Men nu orkar jag inte vara vaken så mycket längre. Ska ringa Mikaela och prata bort en stund, och duscha, sen ska jag äntligen få sova.
God natt,
I skolan hade vi praktiskt. Kul att komma igång med det, men det tråkiga var att jag inte gillar grupperna. Visst är väl de i a-klassen trevliga men jag saknar våran gamla grupp. Alla barnsligheter. Det är inte riktigt lika roligt nu. Plus att det bara är jag och Bianca från våran klass i den här gruppen.
Imorgon är vi lediga. Ingen aning om varför, men så är det bara. Skönt. För jag har inte kommit in i att jag ska gå och lägga mig tio-halv elva. Men idag kommer jag nog somna runt tio. Så kommer jag vakna vid kanske åtta. Jihuu. Men nu orkar jag inte vara vaken så mycket längre. Ska ringa Mikaela och prata bort en stund, och duscha, sen ska jag äntligen få sova.
God natt,
Menyn
Elise säger att hon inte kan se menyn till höger. Jag ser den från min dator. Kan du se den?
Höstdepp redan?
Min hjärna börjar ta upp delar av låttexter. Det är inget gott tecken. Alltså, jag lyssnar på låtar och relaterar dem till mig själv, tycker synd om mig själv och tycker att världen är ett helvete, typ. Jag vet inte hur jag ska förklara, men jag lyssnar på ganska deppig musik och tycker att texterna stämmer in på mig.
Varför jag tycker att det är ett dåligt tecken är för att jag känner igen de här tecknena. När jag blir depp gör jag så, konstiga tankar och funderingar. Kanske beror det på att jag känner mig ganska ensam. Tystnaden och ensamheten som jag njöt av förut har blivit så mycket hemskare sen Ida och Elise åkte hem. Allt går i en gråskala och det finns ingen man kan prata med på DET sättet. Ingen här förstår riktigt, eller ens vill lyssna, när jag pratar om Ola eller Ark. Det är tråkigt när man inte kan ha spontana konversationer om vilken frukt medlemmarna i Ark är.
Jag kan tycka att det är ganska jobbigt att umgås med någon/några så länge. Men den här gången var det inte så. Och jag saknar alla de här små sakerna. Som när vi låg i sängen och sjöng med till Bottleneck Barbiturate, eller när vi såg på Cats och hade så oerhört tråkigt. Eller bara disuktera The Ark.
Men jag och Elise har iallafall bestämt att jag ska flytta ner efter gymnasiet. Antingen till Malmö eller Göteborg. Jag längtar redan!
Varför jag tycker att det är ett dåligt tecken är för att jag känner igen de här tecknena. När jag blir depp gör jag så, konstiga tankar och funderingar. Kanske beror det på att jag känner mig ganska ensam. Tystnaden och ensamheten som jag njöt av förut har blivit så mycket hemskare sen Ida och Elise åkte hem. Allt går i en gråskala och det finns ingen man kan prata med på DET sättet. Ingen här förstår riktigt, eller ens vill lyssna, när jag pratar om Ola eller Ark. Det är tråkigt när man inte kan ha spontana konversationer om vilken frukt medlemmarna i Ark är.
Jag kan tycka att det är ganska jobbigt att umgås med någon/några så länge. Men den här gången var det inte så. Och jag saknar alla de här små sakerna. Som när vi låg i sängen och sjöng med till Bottleneck Barbiturate, eller när vi såg på Cats och hade så oerhört tråkigt. Eller bara disuktera The Ark.
Men jag och Elise har iallafall bestämt att jag ska flytta ner efter gymnasiet. Antingen till Malmö eller Göteborg. Jag längtar redan!
Skolan börjar igen
Idag börjar skolan igen. Eller börjar och börjar. Det är upprop. Så kan väl inte riktigt säga att vi börjar. På ett sätt ska det bli kul, jag saknar klassen ganska mycket. Förutom Anca har jag i princip inte träffat någon. På ett sätt längtar jag till om ett par veckor när man kommit in i rutinerna. Jag gillar att gå på rutin ibland, veta hur allting är men att man hittar på saker under de tråkiga rutinerna som livar upp vardagen. Hitta de där guldkornen under vardagen. Sen är det mycket roligt som händer nu närmsta tiden. Inspark, Skogsröjet, Håkan, Ola Salo är bara en del av det roliga. Sen gissar jag att det kommer tillkomma lite roliga småsaker.
Jag har kommit fram till att jag verkligen hatar morgonpigga människor i min närhet. Mamma kom och väckte mig imorse innan hon åkte iväg. Såklart skulle hon prata en massa med mig. När jag ska gå upp för att åka till skolan till exempel, då är jag trött och morgonsur. Jag behöver gå i min egen värld och inte prata något. Men det är något som mamma inte fattar, att jag inte vill prata. Ja hon är jättetrevlig, men på morgonen kan inte jag uppskatta sånt. Jag vill vara för mig själv tills jag vaknat, vilket brukar ta runt två timmar innan jag vaknat ordentligt.
Ny header + nya färger!
Ja, idag har jag äntligen fått ändan ur vagnen och gjort en ny header. Vet inte om jag kommer ha kvar den jättelänge. Men jag tyckte att det blev skaplig iallafall. Lite mera höstig. jag ändrade också bakrgundsfärgen. Anledningen till att jag gjorde en ny idag är nog att jag hittade massa nya penslar till photoshop. Jag satt och lekte ett tag med dem. De kanske inte riktigt passade ihop. Men det var så det blev. Jag ska ladda ner lite flera ikväll kanske. Penslar är ganska kul att leka med :)
P3
Idag har jag varit en duktig flicka. Jag gick upp klockan nio, trött som bara den, men eftersom skolan börjar imorgon igen kände jag att jag borde gå upp så jag kan somna ikväll. När jag väl hade vaknat till (med en timme framför photoshop och upptäcka nya penslar) plockade jag ur diskmaskinen, hängde upp tvätten och satte mig och rensade i grusgången. Som jag lovat mamma att göra i flera veckor. Snart en månad. I fyra timmar satt jag där. Nästan så jag är lite stolt över mig själv.
Min underhållning i grusgången var radion. Det började med mitt bästa, brunchrapporten med Henrik Torehammar. Där fick jag reda på att det är ett företag i Norrköping vi ska skylla på för att tyska politiken mer handlar om bilder på bröst än om politik.
P3 är alltid underhållande att lyssna på. Igår på p3 star hade jag väldigt kul åt en kille som (citat); "Men alla får väl PMS någon gång?". Det roliga med det där citatet är att det var just en kille som sa det. Han lät dessutom allmänt töntig.
Jag älskar att ha fördommar. Utan fördommar och elakheter blir inte livet lika roligt.
Ola Salo i Uppsala
Jag kom precis på varför jag älskar att höra Olas röst. Oftast när jag mår dåligt eller är ledsen är det The Ark jag lyssnar på. Jag sitter i min värld tänker och funderar samtidigt som The Ark spelar i bakgrunden. Det är de som får mig på bättre humör, de som får mig att bli starkare. Antagligen är det därför jag somnar så bra till Olas sommarprat. För jag kopplar ihop hans röst med att bli tröstad. För jag har aldrig hört hans röst vara arg på mig, eller skrika på mig. Jag har bara hört hans röst säga kloka saker, tröstande saker, intressanta saker. Jag kollade nyss in på Alliwantistheark bloggen, det var ett klipp från kobra där Ola och massor andra sjöng en låt. Så fort jag hörde Olas röst blev jag helt lugn. Jag tror att jag var lite småledsen precis innan, det kändes som att några osynliga tårar hade blivit borttorkade från mina kinder. Ja, jag låter jätte naiv och barnslig, men det är ungefär så.
Förresten tror jag att min syster är bäst, hon bokade en biljett till att se Ola och Per i Uppsala 20 september. men det råkade bli två. Så nu kanske jag ska få det i julklapp av henne att få se Ola plus tåg upp. Så just nu tror jag att min syster är bäst! Puss på henne
En dag på studsmattan
Bianca kom hit idag. Det var trevligt med lite sällskap. Vi hittade till slut hittade vi till studsmattan. Ibland är det väldigt skönt att bara ligga där och stirra upp mot molnen. Det måste ha blåst ganska mycket, för när vi först kom dit var det nästan igenmulet. Efter ett tag var det nästan klarblå himmel, och när Bianca åkte hem var det stora grå moln på himmlen igen. Kallt var det också. Eller ganska.
Våra plommon har börjat mogna också, så vi åt några stycken. Det är första året, annars har det bara kommit typ tre stycken.
Nu när jag skriver lyssnar jag på ett gammalt vinter prat med Jonas Gardell. Samma som sommar, fast på vintern. Och helt plötsligt hör jag Ola Salo sjunga "One day I will become, the father of a son". Vad glad jag blev då. Fast när jag tänker efter, Jonas berättade i början att han bara skulle spela sina skäms låtar.
Roliga bilder på The Ark
Kanske inte den roligaste, men jag gillar deras miner. Sex lyckliga pojkar
som precis har vunnit den svenska uttagningen av melodifestivalen. :)
Jag var inne på The Ark forumet idag. Jag är medlem där, men har aldrig skrivit något. Jag tycker det är lite läskigt. Har aldrig riktigt förstått det heller. Iallafall så hittade jag en tråd med roliga bilder på pojkarna. Det gjorde mig väldigt glad, att få skratta lite åt deras galenskaper. Egentligen hade jag bara tänkt titta till bloggen och bilddagboken och sedan gå och lägga mig, istället fastnade jag vid de där roliga bilderna. Till bilderna
Jag får väl gå och lägga mig nu istället. Fick låna en bok av min syster också. Minns inte vad den heter, men ska läsa lite i den. Verkar intressant.
Förresten, två stycken från Åtvidaberg har sökt till livsmedelsprogrammet. Lite läskigt tycker jag, men kul att flera därifrån har hittat till LP. Går inte att komma ifrån att man funderar över vilka det kan vara..
Säkert- Sanningsdan
När Ida och Elise var här snodde jag musik av Elise. Elise hade ett stort USB minne med mycket bra musik på. En sak jag snodde var ett album med Säkert!, jag gillar henne. Hennes låtar stämmer in på något sätt. En låt jag har fastnat för är Sanningsdan, den är cool.
Men egentligen borde jag nog lyssna på min Skogsröjet spellista på Spotify, där har jag faktiskt hittat lite bra, men nu känner jag mer för Säkert!.
"Now has the Flower King went of for vacation"
Nu har hösten kommit. Den har kommit helt plötsligt, överrumplat oss. Nu värmer inte solen lika mycket längre, nätterna är kalla och jag har tjocktröja på mig mitt på dagen och fryser om tårna. Men något som är skönt är att luften är sådär höstfrisk.
Bilden jag bjuder på är från Rom, jag försökte hitta en vacker höstbild, men det gjorde jag inte. Istället hittade jag den här, jag tycker den ser cool ut med den mörka himlen bakom. Jag har gjort bilden svartvit, och statyn har jag sedan dragit upp lite färger så den är nästan sin riktiga färg. Att jag gjorde den svartvit och sedan la på färg igen gjorde att detaljerna kom fram lite mera på den.
Skogsröjet here I come!
29 augusti ska jag och Mikaela till Skogsröjet. Idag kom jag på att jag egentligen bara har hört två av banden som ska dit. Eller visst, 1000 miles med heat har jag ju hört såklart, och sen We don't celebrate sundays med Hardcore Superstar. Annars är det bara Melody Club och Johnossi som jag har lyssnat på. När jag läste om artisterna upptäckte jag att jag faktiskt har sett Pedro Sanchez också på Nykvarnsfestivalen förra året. Jag minns att de var ganska bra.
Så nu har jag satt ihop en spellista på Spotify med några av de jag inte har hört, 129 låtar, 7.8 timmar. Får se hur långt jag hinner. Men ska lyssna igenom lite av det iallafall. Känns som om det är kul att inte vara helt borta iallafall.
Jag och Mikaela ska jobba i Kiosken 15-21, ska bli kul faktiskt. Bara jag inte missar Melody Club och helst inte Johnossi. Ska i vilket fall som helst bli kul att åka på festival igen! (Peace and Love in my heart <3)
The guild
Jag har sovit konstigt inatt. Vid fyra vaknade jag, jag hade drömt en mardröm. Vad vet jag inte riktigt, men när jag vaknade kändes det som att det var någon i rummet och att någon hade skrikit precis. Om det var mamma som ropade på pappa eller något. Läskigt var det, men jag tvingade mig själv att stänga av och somna om. Vaknade sen vid halv nio av en jävla fluga. Då var jag ganska pigg egentligen, men jag lyckades somna om. När jag vaknade vid tio igen var jag jättetrött.
Så nu sitter jag här vid datorn, är allmänt trött, lyssnar på The Guild och väntar på att mina blåbär ska tina. Jag är så smart siddu, jag tog frysta blåbär och hällde mjölk på. Så nu är mjölken också frusen. Kom ihåg till mig själv; tina blåbären innan du häller mjölk på!. Men nu börjar det nog tina upp, det är bara sockret som har lagt sig i äckliga klumpar.
Jag fick The Guilds album av Elise, eller iallafall till datorn. Så nu ska jag lyssna igenom dem. Än vet jag inte vad jag tycker. Jag har svårt att börja lyssna på ny musik. Men de är nog bra, har inte gjort något större intryck än. Jag har för mig att jag har hört en låt med The Guild som jag tyckte var väldigt bra, men kan inte komma på vad det är för någon. Det märks väl nu när jag lyssnar på det.
Och nu skriver jag bara trams känner jag. Jag ska sluta nu. Ikväll ska jag träffa gamla vänner, ha en bra dag du med!
Så nu sitter jag här vid datorn, är allmänt trött, lyssnar på The Guild och väntar på att mina blåbär ska tina. Jag är så smart siddu, jag tog frysta blåbär och hällde mjölk på. Så nu är mjölken också frusen. Kom ihåg till mig själv; tina blåbären innan du häller mjölk på!. Men nu börjar det nog tina upp, det är bara sockret som har lagt sig i äckliga klumpar.
Jag fick The Guilds album av Elise, eller iallafall till datorn. Så nu ska jag lyssna igenom dem. Än vet jag inte vad jag tycker. Jag har svårt att börja lyssna på ny musik. Men de är nog bra, har inte gjort något större intryck än. Jag har för mig att jag har hört en låt med The Guild som jag tyckte var väldigt bra, men kan inte komma på vad det är för någon. Det märks väl nu när jag lyssnar på det.
Och nu skriver jag bara trams känner jag. Jag ska sluta nu. Ikväll ska jag träffa gamla vänner, ha en bra dag du med!
Skönt att vara själv
Alla frågar hela tiden om det är skönt att vara själv nu. Nej! Det är inte skönt att vara själv! Det är tomt och ensamt. Nej, det är inte skönt att vara själv efter att några av de man älskar mest har åkt iväg, med ett löfte att vi inte kommer ses på lång lång tid. Så nej, det är inte skönt att vara själv. Det är tomt. Imorgon kommer syster hem. Jag saknar henne också.
Stor, stor säng
Det var svårt att sova inatt, det var alldeles för mycket plats.
Idag har jag faktiskt varit duktig och sprunigt. Jag hade ont i benhinnorna i början men jag sket det. Jag skiter i det fullständigt. Det kommer inte bli bra på flera år iallafall. Jag kan lika gärna fortsätta springa. Jag har ju ändå ont iallafall så. Men nog tjatat om det. När jag kom tillbaka hem igen ringde jag Elise, vi pratade nästan en timme. Hade blivit längre om inte hennes mormor hade kommit. Det är konstigt hur snabbt tiden går när man pratar i telefon.
Nu känner jag att det bara trillar ner ord från min hjärna, jag behöver skriva av mig. Om vad vet jag inte riktigt, men jag gissar att bloggen kommer vara ganska uppdaterad ett par dagar. Jag tror att det är det där lyckoruset som gör att jag måste få ut lite energi, skriv energi. Det är skönt att skriva.
Jag tänkte göra en ny header, men bilden som blev resultatet blir nog ingen header. Men den blev fin. Tycker jag iallafall. Som en sammanfattning av lördagen. Det jag inte fick med, som jag inte har någon bild på (går inte ens ha någon bild på det), var när vi hade kommit hem och låg i min säng alla tre. Vi lyssnade på We Are The Ark. Och sjöng med i Bottleneck Barbiturate. Det lät säkert för jävligt. Men just där, och just då var det vackert.
Idag har jag faktiskt varit duktig och sprunigt. Jag hade ont i benhinnorna i början men jag sket det. Jag skiter i det fullständigt. Det kommer inte bli bra på flera år iallafall. Jag kan lika gärna fortsätta springa. Jag har ju ändå ont iallafall så. Men nog tjatat om det. När jag kom tillbaka hem igen ringde jag Elise, vi pratade nästan en timme. Hade blivit längre om inte hennes mormor hade kommit. Det är konstigt hur snabbt tiden går när man pratar i telefon.
Nu känner jag att det bara trillar ner ord från min hjärna, jag behöver skriva av mig. Om vad vet jag inte riktigt, men jag gissar att bloggen kommer vara ganska uppdaterad ett par dagar. Jag tror att det är det där lyckoruset som gör att jag måste få ut lite energi, skriv energi. Det är skönt att skriva.
Jag tänkte göra en ny header, men bilden som blev resultatet blir nog ingen header. Men den blev fin. Tycker jag iallafall. Som en sammanfattning av lördagen. Det jag inte fick med, som jag inte har någon bild på (går inte ens ha någon bild på det), var när vi hade kommit hem och låg i min säng alla tre. Vi lyssnade på We Are The Ark. Och sjöng med i Bottleneck Barbiturate. Det lät säkert för jävligt. Men just där, och just då var det vackert.
En ängels tålamod
Den absolut bästa svenska tv serien som har gjorts är nog En Ängels Tålamod. Jag kan nog se den hur många gånger som helst. Nu har jag precis sett andra säsongen klart. Den är bara så himla gullig. Det värsta är bara att det är minst en händelse i varje program som är oerhört pinsam, jag ligger och vrider mig halva avsnittet och bara tycker att det är pinsamt, samtidigt som jag garvar mig igenom resten. Ungefär.
Nae men den är söt. Varför görs inget sånt här längre? Nu är det bara bajs på tvn nästan. Förutom typ vänner. Och det går inte ens nu. Hoppas det börjar till hösten igen. Till dess får jag hålla till godo med En Ängels Tålamod. Den är bara två säsonger, men egentligen är det rätt skönt, det skulle nog bli uttjatat annars.
Nae men den är söt. Varför görs inget sånt här längre? Nu är det bara bajs på tvn nästan. Förutom typ vänner. Och det går inte ens nu. Hoppas det börjar till hösten igen. Till dess får jag hålla till godo med En Ängels Tålamod. Den är bara två säsonger, men egentligen är det rätt skönt, det skulle nog bli uttjatat annars.
En hel säng för mig själv
Nu är nog Elise hemma igen skulle jag tro. Och Ida sitter på tåget mot hemåt. Det är tomt här nu. Hur det ska gå att sova inatt med en hel säng för sig själv vet jag inte riktigt. Hela 1.20 cm att breda ut sig på helt ensam. Inte dela med två andra. Mitt rum är jättestökigt. Jag vet inte hur det lyckas, men det blir alltid sån himla oordning när någon varit här.
Den här bilden tog Ida på konserten. Min kamera ligger fortfarande kvar hos min vän, så jag kunde inte ta några egna kort. Därför har jag varit elak och snott bilder från Ida och Elise. Jag redigerade den lite i photoshop bara.
Något av det roligaste med Helsingborg är att jag har börjat lyssna på The Ark igen. Det har inte blivit så mycket senaste tiden, vet inte riktigt varför. Men nu när jag varit i ett lyckorus tillsammans med andra Angelheads har det liksom varit självklart att lyssna och sjunga på The Ark. Timmarna vi har suttit och nördat The Ark på youtube går nog knappt att räkna. Flower King tittade vi på många gånger. Det är nästan en av de sötaste The Ark låtarna.
Det har varit en rolig vecka, i ett lyckorus, hoppas det blir något sånt här igen :)
Den här bilden tog Ida på konserten. Min kamera ligger fortfarande kvar hos min vän, så jag kunde inte ta några egna kort. Därför har jag varit elak och snott bilder från Ida och Elise. Jag redigerade den lite i photoshop bara.
Något av det roligaste med Helsingborg är att jag har börjat lyssna på The Ark igen. Det har inte blivit så mycket senaste tiden, vet inte riktigt varför. Men nu när jag varit i ett lyckorus tillsammans med andra Angelheads har det liksom varit självklart att lyssna och sjunga på The Ark. Timmarna vi har suttit och nördat The Ark på youtube går nog knappt att räkna. Flower King tittade vi på många gånger. Det är nästan en av de sötaste The Ark låtarna.
Det har varit en rolig vecka, i ett lyckorus, hoppas det blir något sånt här igen :)
Ola Salo
I lördags var jag i Helsingborg för att se Ola och Per Tengstrand. Det blev nog en av de bästa dagarna i mitt liv. När jag och Ida kom fram låg vi och väntade på Elise i en rondell full med nyckelpigor en timme. Efter att hon kommit och vi hade ätit gick vi mot Dunkers eftersom att vi inte hade så mycket att göra. Då var klockan runt fyra och första konserten skulle börja snart. När vi gick omkring i affären där inne ser vi Ola stå utanför, ett tag stod vi bara och stirrade och hyperventilerade. Jag har alltid bara suckat när jag har sett hur vissa beter sig när det handlar om deras idoler, men när jag väl stod där själv och såg Ola var jag inte mycket bättre själv. Iallafall så lyckades vi gå fram till Ola och började prata med honom. Han var hur underbar som helst, vi pratade nog ungefär tio minuter. Jag har funderat på hur det skulle vara att träffa honom sen jag började lyssna på The Ark, och har varit rädd att han inte skulle vara som jag trodde. Men det var så mycket bättre!
Efter ett tag var han tvungen att springa iväg för att han skulle in på den första konserten. Och vi gick ut och satte oss på trappan och var helt saliga. Jag har nog aldrig varit så glad tror jag. Timmarna fram till våran konsert gick väldigt snabbt och snart satt vi på första raden och tittade på Ola. Och Per. Vi satt snett bakom pianot, så vi såg väldigt bra när Per spelade, och det var magiskt! När Ola började sjunga Cygnet to Cygnet kände jag hur tårarna började komma. Jag är annars en sån person som nästan aldrig gråter. Hela konserten var magisk, allt var så vackert och både Ola och Per var väldigt roliga.
När konserten var slut väntade vi med de andra arkfansen och några till på att få träffa Ola. Han var fortfarande lika underbar då. Han fick en gosedjursbanan av oss med ett litet brev. När vi hade fått autografer sjöng vi en sång för Ola. "Glory, glory halleluja, glory, glory halleluja, glory, glory halleluja, THE ARK WILL LIVE FOREVER". Någon som känner igen den? ;)
Så lördagen blev väldigt lyckad, på bussen hem tror jag at många blev lite irriterade på oss eftersom att vi inte kunde hålla tyst. Då klockan var runt två på natten. När vi gick från Dunkers blev vi nog också idiotförklarade. Vi skuttade runt och sjöng och skrek. Men jag har nog aldrig varit så lycklig.
Ända sen i lördags har frasen: Men det gör inget, för vi har träffat Ola Salo. Varit välanvänd, tror att många har tröttnat på det, men inte vi!
Efter ett tag var han tvungen att springa iväg för att han skulle in på den första konserten. Och vi gick ut och satte oss på trappan och var helt saliga. Jag har nog aldrig varit så glad tror jag. Timmarna fram till våran konsert gick väldigt snabbt och snart satt vi på första raden och tittade på Ola. Och Per. Vi satt snett bakom pianot, så vi såg väldigt bra när Per spelade, och det var magiskt! När Ola började sjunga Cygnet to Cygnet kände jag hur tårarna började komma. Jag är annars en sån person som nästan aldrig gråter. Hela konserten var magisk, allt var så vackert och både Ola och Per var väldigt roliga.
När konserten var slut väntade vi med de andra arkfansen och några till på att få träffa Ola. Han var fortfarande lika underbar då. Han fick en gosedjursbanan av oss med ett litet brev. När vi hade fått autografer sjöng vi en sång för Ola. "Glory, glory halleluja, glory, glory halleluja, glory, glory halleluja, THE ARK WILL LIVE FOREVER". Någon som känner igen den? ;)
Så lördagen blev väldigt lyckad, på bussen hem tror jag at många blev lite irriterade på oss eftersom att vi inte kunde hålla tyst. Då klockan var runt två på natten. När vi gick från Dunkers blev vi nog också idiotförklarade. Vi skuttade runt och sjöng och skrek. Men jag har nog aldrig varit så lycklig.
Ända sen i lördags har frasen: Men det gör inget, för vi har träffat Ola Salo. Varit välanvänd, tror att många har tröttnat på det, men inte vi!
Borta från bloggen en vecka
Ikväll åker jag iväg till Lizette, imorgon kommer Ida, på lördag ska jag till Helsingborg och Elise följer med hit efter det. På onsdag åker de hem. Så jag kommer bli ännu mer osocial här på bloggen (jag vet att det egentligen heter A social, men det låter fel tycker jag). Antagligen kommer jag inte skriva något förrän om en vecka. Kanske är bra för mig, så jag har något att skriva om för en gångs skull.
På lördag ska jag se Ola Salo, jag längtar så jag håller på att spricka! Första gången på två år, eller egentligen inte, för jag såg ju JCS. Men då var han så långt borta, nu sitter vi på första raden! Vad kul det ska bli!
På lördag ska jag se Ola Salo, jag längtar så jag håller på att spricka! Första gången på två år, eller egentligen inte, för jag såg ju JCS. Men då var han så långt borta, nu sitter vi på första raden! Vad kul det ska bli!
Ekenäs
Igår följde jag med en vän och hennes mamma och några fler till ekenäs, mitt i natten. Vi skulle titta på spöken. Men tyvärr ville de inte visa sig för oss idag. Eller tyvärr vet jag inte riktigt, jag var ganska rädd. Fast det var ganska mysigt, men jag var rädd att det skulle hända något. Egentligen var det ganska mysigt,
För er som inte vet så är Ekenäs ett gammalt slott utanför Linköping. Och som så många andra slott spökar det i Ekenäs också. Det mest kända är nog lilla Nisse. Nisse blev inmurad i en vägg. Levande. Min vän har sett honom springa mellan träden en gång när de var där en annan gång.
Idag har jag gått på stan med några vänner. Hela dagen har jag varit jättetrött, hungrig och pank. Så när vi satt och väntade på bussen hem höll jag på att somna i busskuren. Men när vi satte oss på bussen och det var fritt fram att sova, då var jag klarvaken, såklart! Annars brukar jag inte ha några som helst problem med att sova på bussen, jag kan slokna nästan direkt. Men så går det, jag får lägga mig tidigt ikväll istället.
Jag lyckades förstå min dator, så jag bjuder på en bild på en snigel som jag lekte lite med. ^^
Bilder från farbror
Ja jag vet att jag är dåligt på att skriva här nuförtiden egentligen. Men jag hinner inte riktigt. Jag tänkte skriva igår men när jag kom ner så var datorn avstängd och så viktigt tyckte jag inte att det var att skriva.
Igår åkte vi till ett café utanför Vadstena (uttalas Vastena, inget d), där de har kakbuffé. Det var riktigt roligt. Och väldigt gott. Min lilla bror sloknade direkt när vi satte oss i bilen sen igen (paltkoma). Något jag upptäckte att jag har saknat var att umgås hela familjen. Vara påväg någon stans med hela familjen. I år har det inte blivit någon gemensam semester. Jag har saknat det, bara sitta och prata i bilen. Många lustiga samtal brukar det bli. Visserligen tycker mor oftast att vi tramsar, men kul har vi. Hon brukar säga att hon har fem tonåringar. Då menar hon att hon räknar med pappa bland tonåringarna.
När vi kom hem kände jag att jag var tvungen att springa, dels för att hade ätit väldigt mycket onyttigt och dels för att det var länge sen. Nu känner jag lite i benhinnorna, kan vara trötthet, men ska nog ta det lite lungt med benen idag. Men när jag gick mot spåret kände jag att jag faktiskt var lycklig. Den lilla stunden. Just idag är jag glad, just idag mår jag bra. Vädret var bra, jag hade haft en fantastisk dag med min familj och jag kom underfund med att jag har börjat se ljuset i tunneln igen. Den senaste tiden har faktiskt gått i en lite mörkare färg. Men jag känner att nu börjar jag komma ut från det.
Igår fick jag ett mejl av farbror med lite bilder, han kom och vinkade av oss när vi skulle ut och segla i lördags. Den här bilden gjorde jag inte så mycket med, men ändrade lite kontraster och så. Egentligen lekte jag med en annan bild också, men jag råkade göra fel när jag sparade bilderna så jag kanske lägger upp den någon annan gång.
Igår åkte vi till ett café utanför Vadstena (uttalas Vastena, inget d), där de har kakbuffé. Det var riktigt roligt. Och väldigt gott. Min lilla bror sloknade direkt när vi satte oss i bilen sen igen (paltkoma). Något jag upptäckte att jag har saknat var att umgås hela familjen. Vara påväg någon stans med hela familjen. I år har det inte blivit någon gemensam semester. Jag har saknat det, bara sitta och prata i bilen. Många lustiga samtal brukar det bli. Visserligen tycker mor oftast att vi tramsar, men kul har vi. Hon brukar säga att hon har fem tonåringar. Då menar hon att hon räknar med pappa bland tonåringarna.
När vi kom hem kände jag att jag var tvungen att springa, dels för att hade ätit väldigt mycket onyttigt och dels för att det var länge sen. Nu känner jag lite i benhinnorna, kan vara trötthet, men ska nog ta det lite lungt med benen idag. Men när jag gick mot spåret kände jag att jag faktiskt var lycklig. Den lilla stunden. Just idag är jag glad, just idag mår jag bra. Vädret var bra, jag hade haft en fantastisk dag med min familj och jag kom underfund med att jag har börjat se ljuset i tunneln igen. Den senaste tiden har faktiskt gått i en lite mörkare färg. Men jag känner att nu börjar jag komma ut från det.
Igår fick jag ett mejl av farbror med lite bilder, han kom och vinkade av oss när vi skulle ut och segla i lördags. Den här bilden gjorde jag inte så mycket med, men ändrade lite kontraster och så. Egentligen lekte jag med en annan bild också, men jag råkade göra fel när jag sparade bilderna så jag kanske lägger upp den någon annan gång.
Segling
Idag var vi ute och seglade. Våran båt ligger i Oxelösund nu över sommaren, så vi seglade därifrån till ungefär Arkö. Dit var det ganska kul, det blåste rätt ordentligt så då blev det segla av. Men precis när vi gick på båten för att segla hem försvann vinden helt. Jag passade på att sova i två timmar då. När jag åkt kryssningar har jag alltid tyckt att det är läskigt när man ska sova ifall båten skulle sjunka. Ja, barnsliga tankar men sån är jag. Iallafall, i våran lilla vingliga segelbåt somnar jag hur lätt som helst, även att den nästan lutar i 90 graders vinkel. Mor uppskattar det dock inte lika mycket.
Det tråkiga är att jag inte hunnit vara med och segla mer än den här gången. Eller i Roxen har jag varit med två eller tre gånger, men hur kul är det på en skala? Wänna woxen ount i en åäöåutig åegnwåck (rnna Roxen runt i en rödrutig regnrock). Men jag har inte haft tid. Synd, för jag tycker att det är mysigt att segla.
Bilden förresten, den där lilla skylten sitter i våran båt. Än har ingen i våran familj druckit whisky i båten faktiskt, tyvärr. Men jag tycker att den är lite roligt.
