Jag gick ut och gick förut, även att jag har massa saker att göra här så gick jag ut och gick. Jag var tvungen att fly från världen en stund. Så jag fyllde öronen med Håkan låtar och gick ut. Hela vägen ville jag bara börja gråta. Lite allt möjligt och ingenting fyllde min hjärna. Tårarna ville inte börja rinna, jag har hållt tillbaka så många tårar så länge att jag nästan inte kan gråta längre.

Jag skulle vilja ha en ventil, så jag kan släppa ut lite av trycket. Egentligen tror jag att jag mår bra, jag tror att jag iallafall ger sken av att må bra. Men när jag är själv, när ingen ser kommer allt som en våg och sköljer över mig. För varje gång blir det bara mer och mer, snart kommer jag drunkna.

Jag vet inte vad jag ska skriva, om jag ska försöka förklara allt. Jag vet inte om det är värt att försöka förklara. Nu tror jag att jag bara lever på längtan. Längtan till jag ska se Håkan, till jag ska se Ola, till att Elise Indien resa är förbi, till nästa år. Nästa år med Olas film, med nytt The Ark album, med festival resan, ett år i The Arks tecken.

The Ark är så viktiga. Världen behöver verkligen ett band som dem. På samhällskunskapen ser vi på en film där en lärare ger sina elever en uppgift som sträcker sig över hela läsåret. De ska komma på ett sätt att förändra världen. The Ark förändrar iallafall min värld. De har nästan alltid pratat om att de vill skapa ett rum där man kan vara sig själv, där det inte finns några dömmande ögon, där man blir accepterad.

Kom att tänka på en nemi strip. Nemi's blonda kompis sitter och pratar med en lesbisk tjej. Nemi's kompis sitter och berättar att hon tycker att det är helt okej för henne att hon är lesbisk, att hon inte har något emot lesbiska och undrar när lesbiska ska bli accepterade. Den lesbiska tjejen svarar: När du inte känner att du behöver försvara mig? Den är så sann. Varför inte bara acceptera att alla är olika, big deal. Jag vill kunna vara mig själv, jag vill att andra också ska kunna vara sig själva.

Idag var jag hos syon och bytte ut Tyska steg 3 mot Choklad och konfektyr. Jag vet att det är dåligt av mig, men jag skulle inte orka läsa tyska. Det är tillräckligt som det är. Det är nog det enda bra som hänt idag.

Nu sitter jag här och är på verkligen jättedåligt humör. Arg/sur/trött. Vet inte riktigt varför. Bussen får ta skulden för alla vägarbeten som gjorde att jag kom hem senare än vanligt. Läraren i ARL får ta skulden för att jag är trög och inte fattar vad kursen går ut på. Skogsröjet får ta skulden för att jag är förkyld. Ibland är det skönt att skjuta över skulden på någon annan. Även att det är mest mig.

Jag har haft två lektioner idag. Först matte en timme. Sen två timmars hål och efter det två timmar med Projekt och Företagande. Och jag förstår ingenting av den kursen. Om någon har läst det får du gärna förklara vad som är meningen med kursen?

Allt är bara bajs idag. När jag orkar lite senare ska jag ringa till Elise och Arknörda. Det behöver jag idag och hoppas att jag inte ska gnälla för mycket.

Nu har jag lagt in alla klipp från Helsingborg på youtube. Alla Elise klipp kanske jag ska säga. Jag hade ju ingen kamera. Men hon sa att det gick bra att jag lade ut dem. Tyvärr filmade hon ingen hel låt. Men det gör inget, hon fick med det bästa. Hittade dock ett annat klipp på youtube med hela This Sad Bouquet. Den är så himla vacker. Särskilt såhär. Och Olas röst är verkligen vacker.



Elise, den här får mig alltid att tänka på dig. Lyssna på den i Ladakh så kommer du känna att du inte är helt utan mig iallafall.

Linas kvällsbok började för ungefär en timme sen på femman. Jag hade planerat att jag skulle titta på den, men när jag tittade kom resten av min familj och tittade. Eftersom att den är ganska pinsam satte jag mig vid andra teven. Men nu har jag bestämt mig för att inte se mer. Den är inte så bra egentligen. Boken är ganska bra. Filmen är sämre. Jag skulle vilja se andra boken som film istället, den är så mycket bättre!

Den här dagen har varit väldigt lång. Men jag har varit ganska pigg idag jämfört med andra dagar. Dagen har varit ganska bra egentligen, lite jobbigt med nya lärare och så men det kommer nog funka bra. Hanna lånade min mobil och skickade sms till en. Den hon helst inte borde skickat till. Men tillochmed det blev nog bättre tillslut. Får vi hoppas. Förvirrad som jag är vet jag inte riktigt.

Det är nästan pinsamt hur många gånger jag har uppdaterat idag -.-



Jag satt och läste runt på lite bloggar, hittade den här Nevnarien, väldigt fin blogg med väldigt fina bilder. Hon skrev om att om man tipsar om Fotoboken i sin blogg får man en gratis! (Tipsa du också! )

Som vanligt när jag läser om foton och bilder m.m. blir det att jag tänker direkt på att göra något med The Ark. Ska jag göra något som speglar mitt liv så har de alltid en central plats. Men tror faktiskt inte att mina bilder på dem är tillräckligt bra.

Det finns egentligen inga gränser för vad man kan hitta på. En receptbok, en bok som samlar de bästa minnena, en present, en speciell resa, en bok om älsklingsdjuret, eller som jag kanske tänker på först; en bok med bilder med gudarna (The Ark), eller något annat bra band.

Men det är säkert roligt att göra en, oavsett innehållet. Det är alltid roligt att sitta och pilla med sådant. Knåpa med bilder och text. Me like.

Vad skulle du vilja göra en fotobok med?

Ursäkta rubriken, jag fick bara lite roligt.

Nu är första dagen på andra veckan över. Och jag är helt totalt slut. Känns som att jag inte orkar mera. Det är ju underbart! Det jag har att se fram emot är en skittuff termin. Nästa blir nog inte mycket bättre heller. Långa dagar, inga sovmornar och samtidigt ska jag försöka börja träna och börja köra lite på körskola. Hur ska det här gå ihop sig?

Samtidigt som jag är helt trött på skolan är det mycket runt omkring, visserligen roliga saker jag ska iväg på. Men det tar upp tid det med. Jag känner att det börjar bli för mycket nu, snart kommer det rinna över. Just nu skulle jag vilja skrika rakt ut, gråta, känna hur allt faller sönder. Men mina spärrar stoppar mig. Jag skriker inte. Jag gråter inte. Jag tappar aldrig fästet. Min största önskan är att låta allt falla sönder och verkligen låta allt falla. För inom mig vet jag att jag inte kan börja klättra uppåt om jag inte börjar om från början. Men haken är den att jag vet inte hur man gör för att släppa ut allt. Kan någon lära mig det?

Det är tufft nu, försök ha överseende om jag beter mig konstigt, jag ska komma igenom det här.

"Och det här är vad alla har sagt om dig: Håll dig borta från honom, han kommer att såra dig"

Jag vet att alla säger, skit i honom, han sårar dig, du är värd något bättre. Men det går inte. Jag försöker, men jag trillar dit igen gång på gång iallafall. Varför är det så att man faller för det man inte kan få och det som skadar en mest?

Jag följde med mor in och hämtade syster. Lite för att jag skulle få köra och för att jag ville ha en cd/dvd hylla från IKEA. Men sen är det alltid roligt att hämta folk från tåg också. Eller buss.

Även att syster inte har varit hemma så mycket annars, eller jag heller för den delen, så är det väldigt tomt. Vi kanske inte såg varandra så mycket, men nu ser vi om möjligt ännu mindre av varandra. Men det är väl dags att vänja sig. Vänja sig vid att börja bli vuxen och ha sitt eget liv. Ibland, tillexempel när mamma är äckligt pigg på morgonen, önskar jag verkligen att jag bodde själv. Men vet inte om jag skulle orka det heller, att bo ensam. Jag tycker redan att det är läskigt att sova ensam här.

Igår var jag på RixFM festivalen i Norrköping. Jag träffade Tove, första gången sen typ maj, så det var kul. Förutom att hennes pojkvän tog sönder min vän McDonalds ballongen som kom flygande till mig. Det tråkiga var att vi åkte hem väldigt tidigt, de jag åkte med tyckte att det var tråkigt där. Men det var kanske bra egentligen, hade vi kommit hem senare hade jag absolut inte orkat gå upp imorse. När jag kom hem runt halv två pratade jag lite med Elise, åt lite och sen slocknade jag i två timmar. Får se om jag kan somna ikväll, men känns inte som att det kommer bli några större problem.

Hej jag tycker ni skall vara duktigare på att skriva i chattrutan!
Ner till höger, chopp chopp! ;)

//Elise

Jag är oerhört trött idag. Kan bero på att jag gick upp klockan sex. Egentligen vaknade jag halv sex. Det går en buss härifrån då upptäckte jag.

I skolan hade vi praktiskt. Kul att komma igång med det, men det tråkiga var att jag inte gillar grupperna. Visst är väl de i a-klassen trevliga men jag saknar våran gamla grupp. Alla barnsligheter. Det är inte riktigt lika roligt nu. Plus att det bara är jag och Bianca från våran klass i den här gruppen.

Imorgon är vi lediga. Ingen aning om varför, men så är det bara. Skönt. För jag har inte kommit in i att jag ska gå och lägga mig tio-halv elva. Men idag kommer jag nog somna runt tio. Så kommer jag vakna vid kanske åtta. Jihuu. Men nu orkar jag inte vara vaken så mycket längre. Ska ringa Mikaela och prata bort en stund, och duscha, sen ska jag äntligen få sova.

God natt,

Elise säger att hon inte kan se menyn till höger. Jag ser den från min dator. Kan du se den?

Min hjärna börjar ta upp delar av låttexter. Det är inget gott tecken. Alltså, jag lyssnar på låtar och relaterar dem till mig själv, tycker synd om mig själv och tycker att världen är ett helvete, typ. Jag vet inte hur jag ska förklara, men jag lyssnar på ganska deppig musik och tycker att texterna stämmer in på mig.

Varför jag tycker att det är ett dåligt tecken är för att jag känner igen de här tecknena. När jag blir depp gör jag så, konstiga tankar och funderingar. Kanske beror det på att jag känner mig ganska ensam. Tystnaden och ensamheten som jag njöt av förut har blivit så mycket hemskare sen Ida och Elise åkte hem. Allt går i en gråskala och det finns ingen man kan prata med på DET sättet. Ingen här förstår riktigt, eller ens vill lyssna, när jag pratar om Ola eller Ark. Det är tråkigt när man inte kan ha spontana konversationer om vilken frukt medlemmarna i Ark är.

Jag kan tycka att det är ganska jobbigt att umgås med någon/några så länge. Men den här gången var det inte så. Och jag saknar alla de här små sakerna. Som när vi låg i sängen och sjöng med till Bottleneck Barbiturate, eller när vi såg på Cats och hade så oerhört tråkigt. Eller bara disuktera The Ark.

Men jag och Elise har iallafall bestämt att jag ska flytta ner efter gymnasiet. Antingen till Malmö eller Göteborg. Jag längtar redan!

Idag börjar skolan igen. Eller börjar och börjar. Det är upprop. Så kan väl inte riktigt säga att vi börjar. På ett sätt ska det bli kul, jag saknar klassen ganska mycket. Förutom Anca har jag i princip inte träffat någon. På ett sätt längtar jag till om ett par veckor när man kommit in i rutinerna. Jag gillar att gå på rutin ibland, veta hur allting är men att man hittar på saker under de tråkiga rutinerna som livar upp vardagen. Hitta de där guldkornen under vardagen. Sen är det mycket roligt som händer nu närmsta tiden. Inspark, Skogsröjet, Håkan, Ola Salo är bara en del av det roliga. Sen gissar jag att det kommer tillkomma lite roliga småsaker.

Jag har kommit fram till att jag verkligen hatar morgonpigga människor i min närhet. Mamma kom och väckte mig imorse innan hon åkte iväg. Såklart skulle hon prata en massa med mig. När jag ska gå upp för att åka till skolan till exempel, då är jag trött och morgonsur. Jag behöver gå i min egen värld och inte prata något. Men det är något som mamma inte fattar, att jag inte vill prata. Ja hon är jättetrevlig, men på morgonen kan inte jag uppskatta sånt. Jag vill vara för mig själv tills jag vaknat, vilket brukar ta runt två timmar innan jag vaknat ordentligt.

Ja, idag har jag äntligen fått ändan ur vagnen och gjort en ny header. Vet inte om jag kommer ha kvar den jättelänge. Men jag tyckte att det blev skaplig iallafall. Lite mera höstig. jag ändrade också bakrgundsfärgen. Anledningen till att jag gjorde en ny idag är nog att jag hittade massa nya penslar till photoshop. Jag satt och lekte ett tag med dem. De kanske inte riktigt passade ihop. Men det var så det blev. Jag ska ladda ner lite flera ikväll kanske. Penslar är ganska kul att leka med :)

Bianca kom hit idag. Det var trevligt med lite sällskap. Vi hittade till slut hittade vi till studsmattan. Ibland är det väldigt skönt att bara ligga där och stirra upp mot molnen. Det måste ha blåst ganska mycket, för när vi först kom dit var det nästan igenmulet. Efter ett tag var det nästan klarblå himmel, och när Bianca åkte hem var det stora grå moln på himmlen igen. Kallt var det också. Eller ganska.

Våra plommon har börjat mogna också, så vi åt några stycken. Det är första året, annars har det bara kommit typ tre stycken.

Nu när jag skriver lyssnar jag på ett gammalt vinter prat med Jonas Gardell. Samma som sommar, fast på vintern. Och helt plötsligt hör jag Ola Salo sjunga "One day I will become, the father of a son". Vad glad jag blev då. Fast när jag tänker efter, Jonas berättade i början att han bara skulle spela sina skäms låtar.

Nu har hösten kommit. Den har kommit helt plötsligt, överrumplat oss.  Nu värmer inte solen lika mycket längre, nätterna är kalla och jag har tjocktröja på mig mitt på dagen och fryser om tårna. Men något som är skönt är att luften är sådär höstfrisk.

Bilden jag bjuder på är från Rom, jag försökte hitta en vacker höstbild, men det gjorde jag inte. Istället hittade jag den här, jag tycker den ser cool ut med den mörka himlen bakom. Jag har gjort bilden svartvit, och statyn har jag sedan dragit upp lite färger så den är nästan sin riktiga färg. Att jag gjorde den svartvit och sedan la på färg igen gjorde att detaljerna kom fram lite mera på den.

29 augusti ska jag och Mikaela till Skogsröjet. Idag kom jag på att jag egentligen bara har hört två av banden som ska dit. Eller visst, 1000 miles med heat har jag ju hört såklart, och sen We don't celebrate sundays med Hardcore Superstar. Annars är det bara Melody Club och Johnossi som jag har lyssnat på. När jag läste om artisterna upptäckte jag att jag faktiskt har sett Pedro Sanchez också på Nykvarnsfestivalen förra året. Jag minns att de var ganska bra.

Så nu har jag satt ihop en spellista på Spotify med några av de jag inte har hört, 129 låtar, 7.8 timmar. Får se hur långt jag hinner. Men ska lyssna igenom lite av det iallafall. Känns som om det är kul att inte vara helt borta iallafall.

Jag och Mikaela ska jobba i Kiosken 15-21, ska bli kul faktiskt. Bara jag inte missar Melody Club och helst inte Johnossi. Ska i vilket fall som helst bli kul att åka på festival igen! (Peace and Love in my heart <3)