Ja, nu är vi hemma i vardagen igen. På ett sätt skönt, på ett sätt tråkigt. Vi har haft så kul, och vi har längtat hem så mycket. När vi väl skulle lämna Skottland var känslorna blandade. Dels ville vi hem, träffa familj, vänner och pojkvänner. Men i Skottland har vi haft så roligt, de som har tagit hand om oss har varit så himla snälla och gulliga, dessutom har man kunnat skjuta bort allt man egentligen borde göra. Så nu sitter jag här och har massor att göra. Men det var planerat, den här veckan är avsatt till att hinna ifatt med allt. Som tur är har de andra haft praktik hela veckorna nästan så vi har typ bara missat tre ämnen plus projektet. Ett prov, en dagbok, två kapitel, en jävla massa jobb.

Jag ångrar inte någonstans att jag åkte till Skottland, det har varit värt allt jobb och alla jobbiga känslor. För nu har jag ett minne för livet, en upplevelse som har gett mig så himla mycket. Det var mycket som var jobbigt, vara ifrån Andreé, bo tillsammans med människor som man inte är riktigt van vid, anpassa sig, bo i en resväska, gå upp klockan tre. Men allt det jobbiga ledde till många fantastiska minnen och oförglömliga stunder. 

Tack så mycket för den här resan. Det var så värt det att åka till Skottland!

Sista kvällen i Skottland. Det ska bli väldigt skönt att få komma hem, träffa familjen och Andreé och alla vänner. Men jag kommer sakna alla väldigt mycket här. De är så himla snälla och mysiga. Och alla fördomar jag hade innan, ingen stämmer. Det regnar inte alls speciellt mycket här, känns nästan som att det regnar mera hemma. Jag hade hört att Skottar är snåla, inte alls. De har skämt bort oss så himla mycket, skjutsar runt oss, bjuder oss på mat, tvättar våra kläder m.m. Jag hade inte hört något om skotsk bakning, det var lite som att det inte existerade. Men de kan visst baka, bara att de gör annorlunda mot hur vi gör. Men det de gör är ätligt det med.

Något som fascinerar mig är att det finns en bageriskola i Skottland, och det är inte många som har gått på den. De flesta har gått som lärlingar. Jag tycker att det är rätt häftigt, att bagerikunskapen går i arv, på riktigt. Det är häftigt, men jag skulle aldrig välja bort att lära mig i en skola. Man lär sig lite bredare då. Och det är så otroligt roligt! 

Det är ganska blandat, män och kvinnor. Ganska jämt fördelat. Men inne i bageriet är det rätt tungt arbete, och där är det nästan bara män. Kvinnorna är istället i konditoriet, diskar, städar, säljer m.m. 

De här tre veckorna har varit riktigt roliga, vi har träffat så många fantastiska människor, vi har fått lära oss en annan bagerikultur, ett annat sätt att göra och tänka på, lära oss att vi faktiskt kan använda oss av våran engelska. Det har varit en otrolig upplevelse och jag är så himla glad att jag valde att åka hit. Oförglömligt, och jag kommer komma tillbaka hit, det är ett löfte till mig själv.

Ouwi

I söndags "hade vi vårat te" hos våran chef. Det var mysigt, och gott. Kallt var det också, men det har jag börjat vänja mig vid att det är överallt i det här landet. Jag har verkligen börjat gilla familjen Stuart, de är så trevliga och tar hand om oss så himla bra.

I måndags var vi lediga, då åkte vi till St Andrews. Liten, ganska mysig stad. Det hände inte så mycket där, men de hade iallafall köttbullar på Subway där. På eftermiddagen åkte vi till Cupar, där vi har bott i två nätter. Vi bytte bageri med Hanna och Natalie. Det var kul, annorlunda från Stuart's, men bra. Vi fick leka med choklad och göra praliner. Mycket mindre kladdigt jämfört med skolan, här hade de ju riktiga grejer. 

Vi började klockan fyra på morgonen, och de här dagarna har det varit jobbigt att gå upp, även att jag har kommit i säng mycket tidigare än jag brukar. Men iallafall, i tisdags var vi bara i konditoriet, jag fick spritsa vaniljkräm på wienerbröd (eller liknande) och sätta på jordgubbar samt ringla jordgubbsklet på. När jag var klar med det doppade och dekorerade jag och Gretha "gingermen", som pepparkaksgubbar med choklad typ. Fulare än hos Stuart's. Efter frukosten skar jag mig i handen tre gånger. Smart gjort! 

Idag började jag med att fylla munkar med vanilkräm, sjukt kul! Det var en maskin som man gjorde det med. Sen fick jag plutta körsbär på empire biscuits och sätta marsipanband runt frukttårtor, uppkallade efter någon med en hatt med massa frukt i. Efter frukosten fick vi gå in i bageriet och hjälpa till med oatcakes, jeej vad kul! Inte, vi kavlade ut dem för hand, vilket tar jättelång tid. Sen fick jag göra muffins, eller lägga i smet i formar. Med hjälp av en glasskopa! Glasskopor är bra till mycket. Och så satte jag och Gretha kakor på plåtar. Mindre kul.

På eftermiddagen kom Alan och hämtade tillbaka oss igen, kändes lite som att komma hem. Till middag åt vi pizza, svensk pizza är godare. Nu har jag börjat packa väskan liten, jag är lite orolig över vikten. Men det ska nog gå bra.


Ruin i St Andrews


Den svenska maskinen!


Kul skylt.

Nu ska jag sova, förlåt för egentligen ganska tråkigt inlägg. Men det är egentligen kom ihåg för mig. Ouwi

Igår var vi i Glasgow. Jag tycker bättre om Edinburgh. Det var mysigare där. Vi var iallafall i Glasgow för att shoppa. Gallerian hittar vi precis innan vi åkte hem typ. För vi gick åt andra hållet och tittade inte åt det hållet. Ungefär som när vi var i Edinburgh. Fast jag hittade en build-a-bear butik igår. Jag ville göra en till Andreé. Gretha sa att det var för dyrt. Det var det nog också. Vi åt på en mysig restaurang, Antipasti hette den. Italiensk (no shit!?), och inredd med naturlig trä, eller vad man ska säga. Det var lite som en koja uppe i en trädkrona. Dessutom var det svindyrt.

I fredags var jag i en butik som jag sa i förra inlägget. Det var kul, lite mera folk idag. Fast det var fortfarande läskigt. Men jag har iallafall lärt mig att serva kunder. Jag har inte lärt mig att hjälpa om de pratar konstigt eller frågar något som jag inte förstår. Det var kallt också, tillslut satte de upp ett litet element precis vid kassaappraten, så efter det försökte jag stå där så mycket som möjligt. Jag har frusit väldigt mycket här.

När vi satt på bussen hem igår fick jag sjukt mycket hemlängtan. Jag började nästan gråta. För jag saknade mamma, och resten av min familj, och Andreé. Det är så långt hem, kom jag på. Såhär långt hemifrån har jag aldrig varit såhär länge. Om det händer något med dem där hemma kan jag inte göra mycket, om det händer mig något här kan inte de göra något. Jag vill hem och krama om alla. Sitta och prata med min familj, vara med Andreé, äta middag med min familj, med all konstig humor. Shit vad jag längtar hem. Men om en vecka är jag hemma, vi har inte ens en vecka kvar här, och mycket planerat så det kommer nog gå fort.

Jag kan ju lägga upp lite bilder också, det är kul.


Jag i Edinburgh, med Starbucksmugg i handen.


Påväg upp för en trappa till gamla stadsdelen i Edinburgh. Och jag ser åt helvete ut


Min tårta jag gjorde. Ja, till Andreé.


Vårat B&B, som är skitmysigt!


"Det luktar färg" *tar i staketet, ser precis efter skyltarna "wet paint"* Go Gretha!

Idag har vi ingenting planerat, eller jag funderar på att ta mobil och mp3 och hörlurar och gå lite längs med stranden. Behöver gå och filura lite. Annars har jag ingenting mer att berätta just nu. Ouwi.

Imorgon ska jag få vara i en butik igen. Jej! Det ska bli kul. Fast lite läskigt, eftersom att jag ska vara ensam och det inte är samma som förra gången. Men det går nog bra ändå. 

Idag har vi fått vara i en butik. Eller Gretha och jag var i en och Erika i en annan. Det var kul att få vara där. Jag fick stå i "bageridisken" och fick betjäna kunder. Jag klarade till och med själv i slutet (!). Efter att vi var klara där gick vi och åt, äcklig panini som det skulle vara ost och kyckling i. Det var typ bara ost och jättetorr. Blä. Under eftermiddagen var vi hundvakt. Våran chefs fru har skaffat en liten hundvalp. Riktigt riktigt sjukt söt. När vi tog ut henne för att hon skulle få kissa fick hon ryck och sprang runt, runt och var jättebusig. Tror att hon blev yr och väldigt trött för helt plötsligt kastade hon sig ner på marken. Eller kastade sig, hon kan knappt springa för att hon har så korta ben och gräset är lite för högt så det är inte långt ner till marken för henne.

Sen gick vi hem och beställde kina mat. Det var äckligt. Kyckling och curry med ris. Inte gott alls. Och nu är min Irn Bru slut. Jag är väldigt gnällig och trött nu. Vi ska upp vid tre imorgon också och vi ska sova om en liten stund. Innan måste vi betala för förra veckan. Men han verkar aldrig komma tillbaka. Och jag vill prata med Andreé men han är väldigt osocial. 

Nu är det inte kul här, jag vill bara hem, träffa Andreé, vara ute i höstvädret, höra svenska och slippa allt jävla friterat, allt godis och all jävla läsk. Irn Bru är gott men jag vill inte ha läsk varenda jävla dag! På onsdag har halva tiden gått. Jag orkar.

Det var inte så farligt som jag trodde med uppdateringen. Jag skrev det här i måndags.

Ja, det där med att uppdatera. Go girl!

Jag har berättat fram till i tisdags. Så, vad har hänt sen dess. Vi har lyckats komma in lite i rutinerna i konditoriet och alla är jättegulliga där. Alla är så speciella och söta på sitt sätt. Vi har fått göra klart tårtorna som vi började på i tisdags, satte dit rosor, band runt om, blad och har skrivit på dem. De blev faktiskt fina. Sen har vi börjat på en ny tårta, som är fykantig som vi stryker upp med "royal icing", inte lika fint kanske.

Jag har fått smaka på sausage roll också. Spännande. Annars har vi fått packa mycket, de gör inte så mycket från början till slut, utan kakor m.m. kommer in färdigbakt så dekorerar man bara och sånt där inne. De har mycket glasyr, på nästan allting. Lite för sött tycker jag. Och så har de mycket kokos, det har de också på nästan allting. Igår testade vi förresten att göra kärleksmums, det blev ganska uppskattat tror jag. Eller hoppas jag, annars ljög de för oss.

Idag har vi varit i Edinburgh, shoppat, ätit och gått runt mycket. Det är en väldigt fin stad. Mycket kiltar överallt och mycket trevliga människor. Jag gillar Skottland. Nu på kvällen har jag pratat med Elise och Andreé. Det var bra båda. Jag saknar dem väldigt mycket. Och många andra också. Det är det jobbigaste med att vara borta.

Nu tror jag att jag ska se på the boat that rocked som jag köpte för tre pund idag. Eller så sover jag, det är ungefär samma sak. Se på film och sova. Ingen skillnad.

Imorgon lägger jag upp bilder.

Nu kommer bilder so far från Skottland.

Vi börjar med en av de bättre bilderna, Gretha vid våran favorit toalett. Är den inte underbar?



Vi har stranden precis utanför dörren



En lekpark på stranden. Erika gillar att klättra!



Ett gym på stranden (Intressant strand med mycket att leka med)



Vi hälsade på i en av deras butiker, väldigt fina.



Vi hittade Brum


Fler bilder kommer senare

Jag har bestämt mig för att skriva allt vi gör här i bloggen, så får jag utgå från här när jag gör alla efter-uppgifter. Så bloggen kommer att vara full med information om vad vi gjort, men mindre fylld med lustiga tankar. Kanske en bra omväxling.

I söndags kväll var vi på middag hos Alan och Jan och deras söner. Det var väldigt mysigt och vi hade trevligt. Fick smaka whiskey, det var ingenting för mig. Dock var jag väldigt trött och orkade inte riktigt hänga med i samtalet.

Igår var första gången vi var inne i bageriet, fast bara för att titta hur det ser ut. Väldigt stort med stora ytor. Alan berättade också lite historia bakom företaget, visade bilder på den första butiken, en bok med vad som sålts från 1870-talet och sånt. Han hade ett penntroll i sitt kontor också. Med rött hår. 
Efter det hälsade vi på i en butik i Lundin Links. Det var med både kött och bageriprodukter. En väldigt fin butik och alla var trevliga. Hela företaget verkar vara så familjärt, och Alan verkar känna alla sina anställda. När vi var i butiken hoppade han in bakom disken och hjälpte till att betjäna några kunder, så de skulle slippa vänta. Gulligt gjort, skulle aldrig hända i Sverige. Efter det fick vi ledigt och vi åkte och shoppade lite i Kircaldy. Jag hittade nagellack för 1 pund styck, ett par skor och örhängen.

Idag har vi varit i bageriet, började klockan sex och slutade tolv. Vi fick doppa donut's, rosor i sockerpasta och påbörjade "sponge wedding cake". De har väldigt tjocka lager med marsipan och sockerpasta på sina tårtor, tveksamt om de är speciellt goda. Men fina är de.

Nu ska jag och Erika gå ner till centrumet och kika lite och så blir det en tidig kväll, för vi börjar klockan fyra imorgon. Jag kanske lägger upp lite bilder ikväll också.

Vi var ute och gick längs med stranden idag. En halv mil ungefär. Från Leven till en by precis bredvid. En golfbana håller ihop dem. Det var väldigt mysigt, och jag älskar utsikter från stränder, havet som blir land som blir himmel långt där borta. Smälter ihop som om allt var samma, fast man ser att de inte är det. Vi såg en samling med stora stenar, de såg ut som sälar. Det var det inte.

Mycket snäckor fanns det. Och vi gick och pratade östgötska. 

Igår var vi på middag hos dem som tar hand om Hanna och Natalie. Det var trevligt, alla är så trevliga och snälla mot oss. Det var mycket skratt och jämförelser mellan Sverige och Skottland. Ikväll ska vi på middag hos de som tar hand om oss, deras söner kommer att vara med då. Lite läskigt, men jag tror att det också kan bli trevligt. Hoppas att det inte blir lika mycket vin idag, det orkar jag inte med. Höhö. Jag vill ha mjölk! 

Längtar hem lite. Till mamma. Gå runt och slöa och inte göra någonting vettigt. Och vara med Andreé. Jag saknar honom också. Nu ska jag sova en stund.

Om två och ett halvt dygn sitter jag på flygplatsen och väntar på planet som ska ta oss över havet. Tre veckor. Tre veckor utan Jennifer och Bianca, utan dalgligt smsande med Elise och Ida, tre veckor utan Andreé, utan min familj. Tre veckor i en värld som inte liknar min vanliga överhuvudtaget. Frågan är varför jag faktiskt gör det här? När jag nästan bara ser de jobbiga sakerna med att resa iväg. Jag tror att det är för att trycka undan nervositeten. För jag är nervös, jag är rädd. Jag är alltid rädd när det är något som inte är som vanligt. Just därför testar jag allt som skiljer sig från min vardag. Jag vill utmana den där obehagskänslan i magen. I början är det jobbigt, men tack vare alla utmaningar har jag haft så sjukt många roliga upplevelser. Det är aldrig lika farligt som jag föreställer mig.