Something's broken in the way we smile

Jag har en massa tankar i huvudet hela dagarna. Sen när jag väl ska skriva ner allt har det försvunnit. Tomt. 

Jag hittade iallafall en sida som hjälper till om man vill åka till Australien och jobba. Det lät intresant. Väldigt intressant. Jag vill nog ut i världen. Se hur det ser ut. Egentligen är jag nog ganska rädd för att fastna här nu. Det är trevligt och ett jobb jag skulle kunna ha i ett par år. Men jobbar jag kvar där i några år kommer jag inte ta tag i livet och se saker förutom under semestern. Fyra veckor. Och då är det inte ens säkert att jag ger mig iväg heller. Ska jag iväg måste det bli längre.

Kan inte riktigt förstå att det gått en månad sen sista. Det har gått så fort (och blivit så kallt). Allt är lite liksom borta. Vet inte hur jag ska hitta tillbaka till det. Alla människor. Jag trivdes där, men jag vågar inte riktigt ta kontakt, vet inte vad jag ska säga.

På onsdag ska jag göra min tatuering. Jag har bestämt mig för att jag nog vill ha den på axeln istället. Vänsteraxeln. Tror att det är min mest arkiga kroppsdel. Alldeles självklart för de som förstår. Om någon förstår.

Jag har tänkt på hur jag pratar om den sista konserten med The Ark. Jag säger alltid bara sista och känner att det blir lite tjockt i halsen. Att förklara det bättre är för jobbigt. Hela tiden försöker jag intala mig själv att jag klarar mig bra, men jag kan ju knappt ens prata ordentligt om den sista konserten. För mycket känslor.

Kommentarer
Postat av: Linnea

Din axel låter utmärkt. Och kram på dig och så. Du är bra.

2011-10-18 @ 19:20:29
URL: http://prochaine.blogg.se/

Skänk en kommentar till inlägget här:

Ditt namn?:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Den faktiska kommentaren:

Trackback
RSS 2.0