"Jag fick se världens bästa band uppträda i Linköping"

När jag tittade igenom bilderna från helgen kom jag att tänka på när The Ark hade sin turné avslutning förra året. Det var i min hemstad, Linköping. Så lycklig jag var över att få se dem där. Corren hade en grej att man skulle skicka in bilder och text så skulle det kanske komma med i tidningen. Mina bilder kom med. En av de vackraste bilder jag har tagit på Ola. Måste säga att jag saknar kläderna från förra turnén lite. 


Som inte var så fin som jag mindes, men väldigt fin ändå

Min kärleksförklaring kom med på webben, jag har lagt ut den tidigare, men här kommer den igen.



Jag var med om något fantastiskt igår. Jag fick se världens bästa band uppträda i Linköping.

Efter att ha suttit och väntat framför scenen i 12 timmar kom The Ark upp på scenen. Som jag har väntat på det här ögonblicket. Inte för att det var första gången jag såg dem, utan för att det var hemma och det var den bästa upplevelsen i mitt liv. Jag skrek och grät och leendet gick inte att sudda ut. Det var turnéavslutning och The Ark var riktigt tända.

Efter konserten lyckades vi träffa hela bandet. Det delades ut kramar till höger och vänster, tårar rann och lyckan lade sig som ett tjockt moln över oss, ingenting skulle kunna få oss olyckliga då. Ola tackade för allt stöd och support, jag kan bara säga detsamma. Utan dem skulle många av oss faktiskt inte vara där vi är idag. De skänker alla som lyssnar så mycket glädje, hopp och tro.

Idag söndag vaknade jag upp med ont i huvudet, utan röst men lyckan har fortfarande inte försvunnit. Det var helt fantastiskt, och jag tror att många av dem som var där kan hålla med mig om att det var så.



Då, 21 augusti hade vi ingen aning om hur det här året skulle sluta. Nu sitter jag här, efter årets turnéavslutning. Efter sista gången någonsin. Jag är nog inte den som är mest ledsen över det, jag har insett att det var dags att gå vidare. Förra veckan var det ett öppet sår, nu har det börjat läka. Förra veckan kunde jag inte titta på en bild ens. Nu tittar jag, minns och älskar dem otroligt. De har gjort så mycket för mig, nu är det dags för mig att hålla löftet att sprida budskapet vidare.

Bildbomb.



Eftersom att flickr inte gillar mig och jag inte gillar facebook så finns alla bilder här, istället.


Kommentarer

Skänk en kommentar till inlägget här:

Ditt namn?:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Den faktiska kommentaren:

Trackback
RSS 2.0