Mumintrollsfilmreklamen var lite intressant. Muminpappan sa så. Åh, den är jättestor! Vi misstolkade och tyckte att det var roligt. Annars så var det föräldrar med sina små, små barn där. Vi trivdes. Toy Story 3 alltså. 

Det händer mycket i mitt liv nu, och jag är ledsen att jag inte är speciellt närvarande hela tiden. Jag försöker hinna men jag orkar inte. Praktik, skola och försöka formulera någon sorts planering inför Skottland. Och jag bor inte hemma i veckorna. Det är jobbigt.

Har inget att skriva, men jag njuter av att bara vara hemma nuförtiden.

Jag är så trött på allt det här jävla tjatet om valet nu. Vet att det inte ser bra ut att svära i typ bloggar och sånt, men det behövdes här. Var på valdebatt i tisdags, fick en kondom från centerpartiet (det stod att storleken har betydelse på) i den stod det att det borde byggas flera skyskrapor, och så stod det fan. Minns inte hur det stod riktigt, men det ser så fel ut när det står svordomar på sådana ställen. Alltså inte i kondomen, utan i den lilla pappersförpackningen som kondomen låg i. 

"I min bok som jag läser stod det fan. TVÅ GÅNGER!"

Den här veckan har varit så oerhört jobbig. Jag har haft praktik, och det är påfrestande att vara glad och trevlig klockan fem på morgonen. Det som är bra med skolan är att jag behöver inte vara trevlig, jag kan tjura och vara dum ibland. Det kan man inte när man är på praktik. Fast jag tror att jag kommer lära mig ganska mycket, mer än på förra stället. Men jag hade roligare där jag var i vintras, jag kände mig hemma där.

Den här helgen måste jag försöka plugga. Och så måste jag börja planera lite. Usch.

Idag hittade jag en ny låt som jag gillar. Little figther med White Lion. Den kom när jag satt på bussen hem och allt kändes hemskt. Då kom den här och gjorde det lite bättre. Jag har ont i magen, eller inte ont ont utan ont känns inte bra. Något kommer gå sönder snart. Förra fredagen spenderade jag enbart tillsammans med mina tårar, den här har varit utan tårar. Men lika deppig. Ändå har den här fredagskvällen varit fin. Mys med familjen.

rise again little fighter
and let the world know the reason why 
shine again little fighter
and don't let 'em end the things you do

are you feelin' alright
cause i care

Jag rekommenderar verkligen White Lion. De är supermysiga.

Nu efter sommaren har det tillkommit ett par stycken som går på bussen på samma hållplats som mig. Och de tar min plats! Platsen som jag suttit på i två år. Det kanske låter töntigt, men när jag vant mig vid att sitta på en speciell plats i bussen så blir dagen jobbig när jag tvingas sitta någon annanstans. Eller om jag inte får lyssna på morgonpasset när jag klär på mig. Då blir det också rörigt. Utan att läsa tidning på morgonen vet jag inte vad som händer och är stressad. Jag är vanemänniska och jag gillar när jag kan se logiska mönster mellan handlingar. Ser jag inget mönster blir jag stressad och okoncentrerad. Jag måste kunna se helheten, hur det hänger ihop. Om en pusselbit fattas får jag myror i hela kroppen. 

Jag tror att det är mycket på grund av mitt vane- beteende som jag somnar så bra till Olas sommarprat. För ett tag lyssnade jag alltid på det när jag skulle somna. 

Det är ju inte så att jag bara håller mig till samma invanda mönster hela tiden, jag är ganska ombytlig ändå. Försöker tänja mina gränser, utmana hjärnan. Gå på strecken mellan plattorna. Mitt liv är ganska kaotiskt emellanåt. Kanske för att jag känner mig tryggare i ett mönster så känns det kaotiskt när jag under långa stunder inte har ett mönster att följa.

I tidningen finns det ett nytt sifferpussel. Man ska rita siffror i rutor från 1-44, ungefär. Och det passar mig perfekt. Det hänger ihop, det är logiskt.

Den här helgen har varit dränkt i tårar. Men jag tror att det har varit nyttigt för mig. I fredags när jag kom hem föll allting isär. Ingenting kändes bra. Och helt plötsligt kom tårarna, jag satt och grät så jag skakade. Försökte förklara för Andreé, men det gick inte riktigt fram. Så igår var jag på födelsedagsfest hos Michaela. På dagen var jag i stan, träffade Anca och Jennifer och vi köpte present och lite sånt. Festen var trevlig, sjöng singstar och sånt. Jag, Anca och Jennifer lade oss i sängen och pratade, det var fint. Jag har så fina vänner som jag tycker så mycket om, problemet är att jag har svårt för att öppna mig, jag vill inte att någon ska se när insidan inte är lika vacker som utsidan. Men jag vet att jag borde prata mer och berätta mer. Iallafall så började jag gråta, det är för mycket för mig nu. Jag hade en hektisk vår, en hektisk sommar och nu står jag och tittar på när min höst fylls upp och börjar bli lika hektisk. 

Jag är ett vrak, allting faller sönder. Men jag ska klara av det, det har jag gett mig fan på. För känslan efteråt, när man nått upp till backkrönet är så jävla härlig.

Tack för att ni finns, ni är så jävla underbara! Bianca, Jennifer, Elise, Ida och Andreé. Ni gör mina dagar så mycket bättre.

Jag har faktiskt väldigt fina vänner, har jag sagt det? Och jag är stolt över att vara vän med allihopa.

Snacka om uttröttande dag. Började dagen med svenska, där jag har en lärare som jag inte riktigt kommer överrens med. Sen religion i en och en halv timme, lång lunch där jag skrev om Skottland, samhällskunskap i över en timme, som var ganska kul, och sen arbetsmiljö och säkerhet, där jag inte helle riktigt kommer överrens med läraren. Suck. Efter skolan gick jag hem till Andreé. Det var mysigt iallfall.

Mitt bloggande börjar gå utför. Ska börja skriva lite mer vettigt.

Förresten Elise, vad menar du med om jag har skrivit det där själv? Klart jag har, annars skulle jag skriva det. Erkänn att du bara tyckte att det var bra bara för att du var med på bild. Höhö.

Jag gillar skolan, där är jag trygg. Allt är precis nästan alltid likadant. Det är mysigt. Väldigt tråkigt och segt ibland, lärare som jag inte riktigt kommer överens med. Men jag gillar det iallafall, vi har alltid kul. Jag hade en idé om vad jag skulle skriva, men det blev inte så bra. Kan bara konstatera att jag gilar skolan, för det är tryggt.

Förr gillade jag inte skolan, jag var osäker och tyckte mest att det var obehagligt. Trivdes bäst hemma. Nu blir jag stressad hemma

Jag hatar allt just nu. Lyssnar på Crashdïet och är arg. Inte ens Skottland verkar kul nu. Bara jobbigt. Jag vill inte, vill inte, vill inte. 

Ibland försöker jag intala mig själv att jag har förändrats och blivit starkare, modigare. Men så kommer dagar som den här och jag är nere på botten igen. Jag orkar inte mer, jag vill inte tro på mig själv, vill inte tro att jag är älskad. För jag är ful och dum. Jag tar mig alltid vatten över huvudet och kan aldrig fullfölja mina planer.

Jag skrev det igårkväll, vet inte om det här heller är speciellt vettigt men men.

Idag har jag läst ut Bridget Jones dagbok. Jag både älskar och hatar den. Den är skrivet på ett roligt sätt, och jag bara slukade den. Men den proppar i oss ännu fler regler om hur vi ska se ut och hur vi ska bete oss för att män ska bli attraherade av oss. Den slutar ändå sockersött, att en man säger att han älskar henne precis som hon är, knäpp, pinsam och med en förmåga att alltid göra bort sig.

Varje dag skriver hon ner hur mycket hon väger, hur många kalorier hon fått i sig, hur många cigaretter hon rökt och hur mycket alkohol hon har druckit. Alla dagar är en kamp för att gå ner i vikt, bli smal, så att någon kan älska henne. Och vi slukar det med hull och hår. Precis så är världen, kvinnor måste vara smala, snygga och smarta för att bli älskade av män. Är vi inte det, kommer ingen man att älska oss. Och se till att gifta dig tidigt, inte för att äktenskapet kommer bli lyckligt, din man kommer bedra dig och du sitter hemma med fem snoriga ungar, men är du inte gift innan 30 är hoppet ute för dig. Kasserad, inget att ha längre, en person som alla ser ner på, misslyckad.

Jag blir så trött på de här idealen. Jag är inte speciellt smal, inte speciellt snygg, men jag har ändå en pojkvän som älskar mig. Om jag ska försöka gå ner i vikt så är det inte för att försöka bli mer älskad, utan för att jag själv vill leva sundare.

Jag tror att det är rätt nyttigt för mig att vara helt ensam någon dag ibland. Jag har alltid så mycket tankar, men sista tiden har jag inte haft tid att verkligen formulera dem. Mitt mål är att ta mig lite mer ensam tid den närmsta tiden.

(inte för att Elise har så mycket att göra med texten, utan för att hon
var så lycklig på den här bilden.)


Livet är deprimerande, ingen kan riktigt njuta av det.
Antingen har man för mycket att göra, eller så har
man för lite att göra.

Aldrig stämmer det och vi kan njuta.
Man måste alltid kämpa för att hålla sig ovanför ytan,
slutar du sprattla med armar och ben sjunker du.
Ingen finns där att rädda dig, du drunknar.
Man är sin egen lyckas smed sägs det.
Men det är inte lycka vi smider, vi smider våra liv,
försöker forma dem till lycka.
Lyckan är inte klumpen vi försöker forma,
utan de små, små bitar vi tar bort. Stoft, damm.
Det försvinner så lätt, svårt att ta tillvara på.
Sug upp det med dammsugaren, spara det, stäng inne det.
En dag kanske du behöver det där dammet, stoftet,
sprida ut det framför dig så det blir alldeles dimmigt.
Bara då är vi lyckliga,
när vi bara kan urskilja konturer av det verkliga livet.

Jag vet inte riktigt. Det lät vettigt igår, nu ser det mest flummigt ut.

25 minuter var jag i skolan igår. Idag var jag ledig. Det gick bra att cykla in igår, det var mest skönt. När jag cyklade iväg till skolan från Andreé blev jag smått nervös, jag vet inte riktigt varför, antagligen för att jag nästan alltid blir nervös. Men sen blev det ganska intressant att träffa alla. Det var som vanligt, som att ingen tid alls hade gått. 

Eftersom att jag var ledig idag passade jag på att sova hos Andreé, jag sov mest men det var mysigt. Imorse blev vi väckta av att Andreés mamma kom in med den nya hunden som de är dagmatte åt. Världens sötaste lilla hund, hela eftermiddagen låg hon och sov i mitt knä. Om man flyttade henne lite så hon ställde sig upp så sjönk hon ihop lika fort igen. Det var färdigbusat för den här dagen. Söt. Och jag tror hon gillade mig, sprang efter mig vart jag än gick. Det är kul när man blir omtyckt. 

Imorgon kommer Elise, väldigt trevligt det. Jag saknar hon. Bäst hade varit ifall Ida kom också, men bara Elise är väldigt bra också. Och jag får Milka av Elise imorgon. Och på fredag ska vi se The Ark på livelöpet, och på lördag på riktigt i Linköping. Den här helgen kommer nog räknas till en av de bästa den här sommaren!

Imorgon börjar skolan. Jag längtar lite. Men jag vill börja om en vecka. Jag vill ha en vecka att bara ta det lugnt och vara själv. Fast jag vet att jag skulle inte vara själv. Just ja, jag höll på att skriva. Jag fastnade i två klipp på youtube från Håkans konsert på Way Out West. Helvete vad han är älskad. 

Imorgon ska jag cykla in till staden. Duscha hos Andreé, till skolan och få schema. På torsdag ska jag vara i bageriet och på fredag ska jag vara i konditoriet. Och på torsdag kommer Elise hit. Det kommer bli så underbart! Speciellt med tanke på att vi ska se The Ark på lördag. Herregud.

Jag är kissnödig och har ingenting att skriva. Hej då.

Eller jag önskar att jag kunde. Idag har jag pratat med både Ida och Elise i telefon. Jag saknar båda så enormt. Och när jag pratade med Elise, vi diskuterade en vän till Elise, då ville jag åka ner till Göteborg och krama hon. Men Elise kommer hit snart. Om lite mer än en vecka. Då kan jag krama henne. Min söta Elise som biter på fingrarna. Det gör ont Elise, gör inte det. Jag ser att du biter. Och Ida och jag pratade, det var ett väldigt mysigt samtal. Vi pratade mycket gamla minnen. Det brukar bli så tror jag, eller jag minns inte nu. Men jag satt och önskade hela tiden att jag kunde få vara hos Ida just då. Jag älskar att vara hos Ida. Det är så underbart mysigt. Eller på Peace and Love. Det var underbart, jag älskade tillochmed vårat tält. 

Jag behöver duscha, kanske gör jag det snart, eller så blir det imorgon. Och jag saknar min pojke, jag vill sova bredvid honom. Min säng är alldeles för stor.

Nu är jag ensam. Eller Andreé har åkt hem. Och inatt kanske jag är helt ensam hemma. Jag vet inte riktigt. Och om någon timme ska jag ut och cykla tre mil. Och jag har ingenting vettigt att skriva, mitt liv är inte speciellt intressant. Och snart kommer jag börja svamla. Och väldigt pinsamt att börja alla meningar med och. Men, så blir det. 

Lite är det skönt att vara för mig själv nu. Jag är otrevlig just nu. Jag behöver vara ensam och ta hand om mig själv lite. Det är det som är nackdelen med att ha pojkvän. Jag har aldrig tid att bara vara ensam längre. Om jag har tid att vara ensam så blir det oftast inte så, oftast blir det så att vi träffas iallafall. För vi klarar inte av att vara ifrån varandra längre. Pinsamt. Det ska faktiskt bli skönt att ha hela sängen ensam. Fast, jag låter väldigt dum nu. Jag är väl en enstöring, men jag är hellre med Andreé än sitter ensam hemma och ruttnar jämt. Och det där lät som att det var en uppoffring. Absolut inte, bara att jag är dålig på att förklara. Jag gillar min pojke. (Inte gillar, ÄÄÄÄÄÄLSKAR) Jag gillar att umgås med han, han är bäst.

Jag har funderat lite. Att när jag har ont någonstans, jag har tillexempel fått ett blåmärke på benet, då klarar jag inte av att låta det blåmärket vara. Nej, jag måste sitta och trycka på det för att känna ifall det fortfarande gör ont, och var det gör ondast. Jag försöker alltid hitta det där stället där det gör så ont så det nästan snurrar. Jag vet inte riktigt varför, men det är på något sätt uppfriskande. 

Kom att tänka på filmen Flåklypa Grand Prix, som nästan ingen har sett men som är helt underbar. Där sparkar den lilla igelkotten Ludvig på en sak och får ont: Det gör ont! Det går SÅ ont! Att det bara får göra så ont!? Det är så gulligt. Hela filmen är så mysig. Fast jag har mest sett början. För det är början som är bra, sen är den ganska seg egentligen.

Intressant inlägg det här, nu ska jag fortsätta mysa med Andreé och kanske försöka göra mat.

Pappa bakade bröd idag. Det är kul att se honom göra det, för det händer inte så ofta nuförtiden, men när han väl gör det så märks det hur mycket han älskar det. Jag tror att han saknar att vara bagare. 
Man ser hur det glittrar lite i ögonen och han blir glad och påhittig. Jag tror att han faktiskt är glad över att jag valde att gå livsmedel, för under de här stunderna brukar han mer än gärna vilja diskutera hur man ska göra för att få ett så bra bröd som möjligt. Det lyser om min pappa de stunderna.

Jag älskar att se folk hålla på med saker de älskar. Se hur det lyser och glittrar. Jag blir så glad då, av att se andra människor vara glada.

Mitt rum är färdigt! Det är hur snyggt som helst. Det som fattas är en ny garderob och den nyinköpta sänglampan ska upp. Och tv:n ska tillbaka in. Jag har kommit fram till att den var rätt bra att ha, även att den inte används jättemycket.

Jag har hittat ett väldigt roligt tidsfördriv. Spela Roller Coaster 3. Svinkul. Jag och Andreé är skitbra på det. Jag bygger parken och han alla coola bergochdalbanor. Mamma och pappa bara suckar när vi säger att vi måste bygga klart och provåka en bergochdalbana innan vi kan åka in till stan. Förstår inte varför.

Påtal om stan så var jag där med mor och far idag. Höjdpunkten var kanelbullen på IKEA. Och min kokbok på Ica maxi. Eller Ica nazi som vissa mobiler kan skriva ibland. Desserter heter den, av Jan Hedh. Har inte hunnit titta så mycket i den, men jag tror att den kommer bli ganska sliten.

Jag förstår inte riktigt vad som har hänt med mig, men jag får nästan panik av att gå på stan. Det är så mycket folk, jag klarar inte av det. Jag blir trött, irriterad och får ont i huvudet. Plus att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen eftersom mitt huvud fylls av någon form av panik känsla. Jag klarar bara inte av det. Det är bara väldigt jobbigt. Hur jag klarade av P&L har jag ingen aning om. Eller hur jag ska klara av The Ark konserten om ett par veckor..

Nu ska jag gå och lägga mig. Lyssna på Olas mysiga sommarprat från 2003 och somna innan första låten.

Eller inte hela världen, men mitt rum. Och det kanske inte är så mycket glädje för min mor. Men de sjunger om att måla i den sången så det fick bli en rubrik. Jag tror att det blir fint. Kladdigt och att hålla sig på rätt vägg är inte färgen så bra på. Den vill gärna upp i taket och på väggen bredvid. Men det är lite sån jag är, lite klumpig och inte speciellt snygg. Alltid lite smutsig och trasig i kanterna. Som Sylle "Jag har alltid fulast scenkläder av alla, alltid lite smutsiga och skrynkliga". Men vi älskar Sylle iallafall. Och jag tycker att hans senaste kostym är väldigt spejsig. Ja, jag gillar den.

Och det här blev väldigt flummigt. Jag tror att jag är trött, och har andats in för mycket färgångor. Dessutom tror jag att det var något fel på maten igår. Magen är lite konstig.

På tal om konstig, jag är konstig. Bara arg och irriterad. Jag tror att den här sommaren har varit lite för mycket. Jag har inte fått tillräckligt med tid att bara sitta och slöa framför datorn, åka och bada, nattpromenader. Det får bli en annan sommar. Men jag ska nog inte åka till farmor, jag behöver vila. Fast farmor är väldigt trevlig. Men jag kan förära henne med ett besök någon annan gång. Förära förresten, kan man säga så? Google protesterar inte iallafall, däremot protesterar den mot nattpromenader. Men så är det när man inte förstår det "nya och coola språket".

Jag tror att jag ska sluta nu innan det här går för långt. God natt.

Jag är fortfarande trött. Jag har inte ork att vila. Sitta och ta det lugnt. Nej, det är ingenting för mig. Det har jag inte tid med. Sist jag hade tid för mig själv bakade jag så mycket jag hann, den här gången, eller Andreé är här, målar jag om mitt rum. Snacka om att jag har tagit mig vatten över huvudet. Det är verkligen mer än jag klarar av. Och det känns riktigt dumt att ställa in att träffa kompisar som jag inte träffat så mycket i sommar. Men det här måste avslutas först. Annars kommer det aldrig bli klart, förlåt. 

När jag blir vuxen kommer jag nog bli en sån som köper ett hus ute i skogen för att få gömma mig några veckor på semestern. Jag skulle vilja kunna göra det nu. Åka iväg och bara vara för mig själv. Tyvärr tröttnar jag på det nästan direkt, eftersom att jag inte kan ta det lugnt. Jag måste nog tvinga mig till att sitta still. Men tänk så skönt att åka ut till ett litet hus i skogen alldeles ensam, någon som kommer och hälsar på då och då, åka in till ett litet samhälle och handla mat och bara känna hur krafterna och energin kommer tillbaka. Vad underbart det skulle vara!

Nu ska jag hasa ner i sängen, precis vid soffan och se på film med min fina, fina Andreé :)