Lycka

(inte för att Elise har så mycket att göra med texten, utan för att hon
var så lycklig på den här bilden.)


Livet är deprimerande, ingen kan riktigt njuta av det.
Antingen har man för mycket att göra, eller så har
man för lite att göra.

Aldrig stämmer det och vi kan njuta.
Man måste alltid kämpa för att hålla sig ovanför ytan,
slutar du sprattla med armar och ben sjunker du.
Ingen finns där att rädda dig, du drunknar.
Man är sin egen lyckas smed sägs det.
Men det är inte lycka vi smider, vi smider våra liv,
försöker forma dem till lycka.
Lyckan är inte klumpen vi försöker forma,
utan de små, små bitar vi tar bort. Stoft, damm.
Det försvinner så lätt, svårt att ta tillvara på.
Sug upp det med dammsugaren, spara det, stäng inne det.
En dag kanske du behöver det där dammet, stoftet,
sprida ut det framför dig så det blir alldeles dimmigt.
Bara då är vi lyckliga,
när vi bara kan urskilja konturer av det verkliga livet.

Jag vet inte riktigt. Det lät vettigt igår, nu ser det mest flummigt ut.

Lycka är konstigt, lyckan existerar men den är svår att se. Alla söker efter den men det är få som verkligen kan märka den. Lycklig är inget man blir, lycklig är något man är små korta stunder, men det verkar inte många ha förstått. Det tycker jag är synd.. Du är söt

Jävlar, har du skrivit det där själv alltså? :O Superbra! :D