Nu är jag ensam. Eller Andreé har åkt hem. Och inatt kanske jag är helt ensam hemma. Jag vet inte riktigt. Och om någon timme ska jag ut och cykla tre mil. Och jag har ingenting vettigt att skriva, mitt liv är inte speciellt intressant. Och snart kommer jag börja svamla. Och väldigt pinsamt att börja alla meningar med och. Men, så blir det. 

Lite är det skönt att vara för mig själv nu. Jag är otrevlig just nu. Jag behöver vara ensam och ta hand om mig själv lite. Det är det som är nackdelen med att ha pojkvän. Jag har aldrig tid att bara vara ensam längre. Om jag har tid att vara ensam så blir det oftast inte så, oftast blir det så att vi träffas iallafall. För vi klarar inte av att vara ifrån varandra längre. Pinsamt. Det ska faktiskt bli skönt att ha hela sängen ensam. Fast, jag låter väldigt dum nu. Jag är väl en enstöring, men jag är hellre med Andreé än sitter ensam hemma och ruttnar jämt. Och det där lät som att det var en uppoffring. Absolut inte, bara att jag är dålig på att förklara. Jag gillar min pojke. (Inte gillar, ÄÄÄÄÄÄLSKAR) Jag gillar att umgås med han, han är bäst.