Jag är helt slut. Trött. Kom hem från farfar idag, på cykel halva vägen. I Söderköping blev jag, Jennifer och Bianca hämtade av mina fina föräldrar. I söndags cyklade vi hela vägen till farfar. Det är cirka tolv mil. Idag blev det bara sju. Det räckte gott och väl.

En sak jag undrar är varför jag aldrig lär mig att jag behöver stanna upp och andas ibland också. Det har varit väldigt trevligt, även om jag varit mer än nödvändigt tjurig. Men jag klarar nog inte av att vara ute och fara såhär mycket faktiskt. Det är helt annorlunda mot andra sommrar, då brukar jag ha en till två saker planerade. Nu har det varit full fart hela sommaren igenom nästan. Det är tre veckor kvar, men det känns inte så mycket. Särskilt inte med tanke på att vi börjar en vecka innan alla andra.

Lite senare eller imorgon kommer jag nog skriva lite som jag har kladdat under veckan. Inte bestämt mig än om jag ska skriva det här.

Så har jag varit i Göteborg också. Lite oplanerat, eller inte alls. Det har varit prat om det nästan hela tiden, men jag bestämde mig inte förrän precis innan. Det var jobbigt att bestämma det, jag orkade inte riktigt. Förra veckan var det inre uppror hos mig. Under ganska många av samtalen till Andreé började jag gråta. Eller grät när vi hade lagt på. Jag kände mig stundvis som världens största idiot. Men jag överlevde, orkade sätta mig på bussen till Göteborg och kom fram till världens underbaraste pojkvän. Bo i en tvåa med fem andra personer, sova på en bäddmadrass på golvet. Har jag överlevt att tälta med fyra vänner i en vecka så är inte det några större problem väl? Men det var trevligt. Även om jag har ont i kroppen.

Nu är jag hundvakt åt mina grannars hundar. Sötaste lilla Zaga och hennes valp Molly. Zaga är inte lite trött på att Molly inte kan sitta still en sekund. Fart från att man vaknar till att man somnar. Är det inte underbart? Bara hon kunde lyssna lite iallafall... Höhö.

Och kom ihåg till nästa långa lov, planera in ett par lugna dagar. Man kan inte leva på högvarv en hel sommar, det är omöjligt.

Jag är elak, krävande och egoistisk. Jag vet det. Men jag är påväg över kanten nu. Just nu orkar jag inte. Började gråta för ingenting. Jag orkar inte se en människa på resten av sommaren känns det som. Jag måste få ha tid för mig själv. Det här funkar inte för mig, även om de jag umgås med är bäst. Ta det inte personligt, jag tycker att det är sjukt kul att träffa er, men jag är som jag är och blir galen om jag inte får vara ensam ibland. Det är säkert bättre när jag har fått sova.

Dessutom saknar jag Andreé. Tror inte att det går att sakna någon mer än jag saknar honom just nu. Vi har inte setts på ungefär en och en halv vecka och jag tror att jag håller på att bli tokig. Herregud vad patetisk jag känner mig. Hur ska jag klara av Skottland? Jag ska iallafall åka och hälsa på honom i Göteborg på måndag. Jag längtar efter honom, samtidigt undrar jag om jag orkar med att träffa mera folk. Får se.

Peace and Love var iallafall underbart. De minnena som kommer stanna längst är nog när publiken fortsatte sjunga refrängen på stjärnfallet långt efter att Markus hade gått av scenen, jublet på Motoboy konserten, sitta och prata till långt efter att solen gått upp och självklart Love Antells autograf och att jag har kramat honom.

Imorgon åker vi till Peace and Love. Allt är packat. Kommer nog vara ungefär lika aktiv som vanligt här. Alltså typ inte skriva på ungefär två veckor. Men nu börjar jag tycka att livet är kul igen!

Jag vet inte vad som har hänt. Men jag mår inte bra. Jag är bara bitter och vill gå och gömma mig. Idag, midsommar, vill jag gå och gömma mig, ligga och titta på film hela dagen och kvällen. Inte umgås med folk, dansa runt en töntig midsommarstång m.m.

Bitter och sur. Vill knappt ens till Borlänge nu. Och dit har jag längtat i ett år. Idag är det förresten ett år sedan Michael Jackson dog. Jag minns den morgonen. Mikaela hade vaknat och lagt sig utanför tältet, jag vaknade av hennes mobil. Det var hennes pappa som ringde, pratade lite allmänt och berättade att han var död. En artist som jag aldrig brytt mig speciellt mycket om, men det lät konstigt att han skulle vara död. Han är ju som Gud, Madonna och Foppa, de har alltid funnits och kommer alltid göra. Tydligen inte. Men jag tror inte att Madonna någonsin kommer dö, eller fundera på att lägga ner sin karriär.

Nu ska jag gå och hjälpa till med förberedelserna till idag. Inte för att jag vill men för att jag är vaken och det är dumt att sitta vid datorn när andra sliter.

Ibland tar livet de mest hänsynslösa vändningarna, river sönder människors liv som är värda så mycket mer. Livet är orättvist, belönar fel människor. Kanske är det också så att livet prövar vissa människor för att det vet att jobbiga motgångar gör en starkare. Men det är alltid lika jobbigt att se på från sidan när någon som står en nära drabbas av hemskheter. Utan att känna att man kan göra något. Det gör ont, men långt ifrån hur ont det gör för den som drabbas.

När livet är som värst får man försöka leta efter ljuset. För ljuset finns där, ibland långt borta, ibland svagt. Men det finns alltid ett ljus, hos alla människor. Det är bara svårt att hitta ibland. 

Livet vänds upp och ner, ändras för att aldrig bli detsamma igen. Även om det för tillfället är hemskt kan det ändå komma något positivt ur det. Jag tror att det är bra att vända upp och ner på livet ibland, för att hitta nya sidor, nya vinklar och gammalt bortglömt. 

Anledningen till det här inlägget är att min sötnos Ida ringde och berättade inte så roliga nyheter. Som tur var gick det bra den här gången. Det känns så långt borta, hemskheter händer inte dem man känner. Och jag blev så ledsen, för jag hörde på min fina pingvin att hon grät. Det var jobbigt och jag ville bara krama henne. Men om några dagar träffas vi igen. Då kommer det bli kramkalas! Jag hoppas att vi kommer kunna njuta av tiden tillsammans och att allt går bra!

Nu, ikväll har jag börjat planeringen inför Peace and Love. Och fyllt resten av sommaren med planer också. Förutom de två sista veckorna. Egentligen är jag jättestressad över sommaren. Dels för att jag inte hunnit sätta mig ner och tänka igenom och planera, allt har bara varit tankar och prat, jag har inte hunnit skriva ner något. Men nu börjar det ordna upp sig i skallen. Och imorgon ska jag skriva packlista och annat som ska fixas. Känns skönt att ha planerat in en planeringsdag. Och att jag inte ska träffa någon. Första dagen på de två veckorna som gått av lovet som jag inte träffar någon. Undrar hur jag, som är så folkskygg har klarat av det. Men så är jag i upplösningstillstånd också. Paniken sitter i halsen, jag har hickat hela kvällen, tror att det är på väg upp.

Och hela den här veckan har jag varit jätte sur, tänder till direkt på småsaker. Stackars Andreé som fått stå ut med mig. På något konstigt sätt tror jag att det har varit en försvarsmekanism, vi kommer inte kunna träffas alls på tre veckor, och för att inte sakna honom så extremt som jag vet att jag kommer göra så börjar jag stöta bort honom redan nu. Det låter sjukt, men det är inget jag styr över. Jag vet bara att det kommer bli förjävligt.

En rad från Säkert!'s låt det kommer bara leda till något ont, snurrar i min hjärna. "jag är inte värd det här

Om man tappar i mobilen i sjön en gång så är det en sak. Det kan hända vem som helst. Men när man lyckas göra det på samma ställe ett år senare då är man äckligt klantig. Suck. Jag bara hoppas på att Pinky vill torka och funka igen sen. Men det är tveksamt. Kul när jag haft honom i snart fem månader och långt ifrån avbetald. Jag har suttit och torkat honom med hårtork.

Och ja, min mobil har ett namn och är en han. 

Annars har det varit förjävligt varmt idag. Som sagt så har jag badat, det var faktiskt skönt idag! Så har jag ätit majskolv. Ja, det är värt att nämna för det är himelskt gott. Och finally så har mitt rum blivit städat, ny påse i papperskorgen, nya lakan och flyttat sängen så jag kan använda sänghimlen. Jej, applåder till mig! Nu kanske jag borde vara lite duktig och börja läsa engelska boken som jag skulle läst klart innan sommarlovet... Höhö.

Nu är jag ensam. Eller mamma, pappa och min ena lillebror är hemma. Men Andreé är inte här längre. Ikväll åkte han hem. Efter att ha varit här sen i lördags. Och jag var hos honom torsdag-lördag. Så det är väldigt tomt. När jag umgås sådär med någon, flera dagar i sträck väldigt intensivt, längtar jag efter att få lite tid för mig själv. Men när jag väl är själv då är det bara tomt och träligt. Och ja, träligt är ett ord. Det betyder typ tråkigt om det är någon som inte förstår det riktigt.

Och förut såg jag på Grey's Anatomy, första avsnittet på länge som jag såg hela av. Och det var säsongsavslutningen. Massa folk blev skjutna, dog eller höll på att dö. Folk grät och det var massa kärleksförklaringar. Jag började inte gråta, jag höll det inne. Annars hade jag fått den där panikgråten. Då jag hulkar och skakar och tårarna sprutar nästan rakt ut.

Ikväll ska jag sitta uppe hela natten och göra ingenting bara för att jag kan.

Den här helgen har gått sjukt fort. Kan vara för att jag nästan har sovit bort hela helgen. Trevlig har den varit iallafall. I fredags sov jag hos Andreé och var där typ hela lördagen. På kvällen gick jag och Becka ut på krogen i Norrköping. Otten. Egentligen skulle vi till ett annat ställe där Martin och Sylle skulle vara dj's. Men det var så långt bort från stationen, särskilt när sista tåget går klockan ett... Och hade nog inte varit så kul för Becka, men hade varit kul om jag kunnat gå dit med Ida och Elise typ. Något som är positivt är att vi ska se The Ark tillsammans om mindre än en månad. När jag tänker på det får jag ett sug i magen, jag längtar verkligen dit. Det är så himla himla härligt att se dem live. Tror knappt att det finns något bättre. Särskilt inte när jag ska se dem tillsammans med Ida och Elise och kanske Rosa :) 

Nu ska jag packa upp från helgen och packa inför imorgon. Det ska visst bli regn så jag kan inte ha kjol. Fan också.

Jag tror att jag är i väldigt stort behov av sommarlov. Allt är bara bajs just nu. Eller inte riktigt allt, skolan är egentligen ganska mysig. Vi har roligt. Och Andreé är fortfarande där, vilket han inte kommer vara efter sommaren. Men jag orkar inte med något i skolan. Allt pluggande skjuts upp så länge som möjligt, särskilt naturkunskap. (Är inte naturkunskap vääldigt tråkigt?) Jag har inte ens badat än i år förresten. Det borde jag ha gjort tycker jag. Men det finns tid till det i sommar. Jag ser fram emot sommaren. Det är mycket inplanerat, eller det mesta är bara halvt inplanerat, att det ska vi göra någon gång i sommar. Får väl se hur mycket som kommer hända. Känns som att jag inte kommer vara hemma jättemycket. 

Om man skulle sova nu så jag orkar med morgondagen. Det är trots allt bara två veckor kvar nu. Läängta!

Jag är trött, ont i magen, träningsvärk och ont i huvudet. Ont i huvudet har jag haft ända sen igår, kan bero på min gråtattack. Den här veckan har inte börjat bra. Jag har varit småirriterad hela tiden, och en känsla av att jag gör något dumt. Eller inte dumt, jag vet inte vad jag ska förklara det som. Skuld känslor kanske. Det är något jag har gått och funderat på i ett par dagar. Mitt liv är för fullbokat, och vad jag än hittar på så slutar det alltid med att jag sårar någon. Som t.ex. i lördags, då bestämde jag att jag skulle sova hos Anca, sen berättar Andreé att han ska vara ensam hela helgen och undrar om jag vill sova där, dessutom ville en kompis att jag skulle följa med på en fest. Lite halvt hade jag tackat ja till allt, eftersom jag inte tänkte att det var samma helg. Och tänkte att jag kunde få ihop allt. Det gick inte. Det går aldrig. Och sådär är det nästan hela tiden i mitt liv. Jag lever på andra människor och sårar nästan alla någon gång.

Jag tror (MVG direkt, eller hur Jennifer?) att jag måste börja planera mitt liv, få ordning. Det jobbiga är att jag har trådar åt alla håll och jag vill kunna träffa alla så ofta som möjligt. Men då blir någon alltid lidande för att jag vill ha så roligt som möjligt. Det funkar inte så, jag kan inte alltid få som jag vill. Jag måste lära mig att anpassa mig efter andra. Och komma ihåg när jag lovat någon något.

Förresten är jag alldeles för fet. Inte för att jag redan visste det, men Andreés mamma berättade det för mig igår också.

Två inlägg på samma dag, hör och häpna!

Jag är smått uttråkad. Ensam en fredagkväll. Det var länge sen. Eller inte ensam, familjen är hemma. Men jag orkar inte se på tv med dem. Det är lite kul, för jag har verkligen tyckt att det var skönt att ha en kväll för mig själv för en gångs skull. Men nu är det bara tråkigt och jag är deppig. Gråten i halsen. Och jag vet inte riktigt varför. Tror det är för att Andreé frågade om jag ville komma, men det går inte eftersom jag ska upp tidigt imorgon. Visserligen är det kul, för jag, Anca, Jennifer och Hanna ska till Smultronstället i Söderköping. Och jag ska köra. Lite läskigt. Men kul. Sen ska jag sova hos Anca som är ensam hemma och vi ska mysa med hennes hundar.

Nu tror jag att jag ska leka med Photoshop bara för att det var länge sen.

De senaste dagarna har det varit sjukt varmt. Idag när jag gick mot skolan, vid halv åtta, hade jag bara linne på mig (ja, byxor också) och svettades som en gris! Det är som mitt i juli nu ungefär, synd att vattnet antagligen inte är lika varmt än. Och ikväll ska vi grilla, det gillar jag sjukt mycket!

Inte ens när det regnade under min, Ancas och Jennifers pick-nick i trädgårdsföreningen var det kallt. Det var bara skönt med lite regn. Och det har åskat nästan varje dag. Det är lite mindre roligt, för jag tycker att det är läskigt.

I veckan har jag börjat längta sjukt mycket till peace and love, antagligen var det mejlet med schemat. Nu känns det nära. Jag kan riktigt känna hur det känns att vara där. Stämningen, varmt och massa bra musik och trevliga människor. Gå omkring i Borlänge, fullt med folk på gatorna och överallt. Sitta framför scenen och vänta på att något bra band ska börja, koka hallon&blåbär soppa på trangiaköket, sitta i receptionen i en skola och pricka av folk.

När första sommarvärmen kommer går jag runt och svettas dygnet runt typ, det tar ett tag att vänja sig. Men det är så skönt att det är varmt. Jag gick ut halv tio igårkväll och det var fortfarande för varmt med kofta.

Helt meningslöst inlägg. Men jag har tråkigt eftersom jag inte får vara med och steka kött eftersom jag väntar på mitt salmonella prov.

Jag älskar vädret just nu! Våren och sommaren är min tid, det är då jag lever på riktigt. Resten av året är bara en tid då jag blundar och biter ihop. Hittade en bild som jag tagit genom mitt fönster, det var flera meter snö. Idag har mamma klippt gräset. Det går fort. 

Att förklara känslan av att se att träden blivit gröna, hör fåglarna kvittra, känna solen och känna lukten av nyutslagna blommor, det går nog inte riktigt. De flesta vet nog hur det känns. Hur det känns när allt samlas i magen och blir till ett stort pirr i magen av glädje och förväntningar inför sommaren. I helgen ska jag ut till Anca i skogen, då ska vi ut och vandra och bara känna våren, det har jag bestämt nu.

Men alltså, den där lukten är så speciell. Sött och gott, väldigt diskret. Jag älskar när mamma hängt kläder på tork utomhus. Det luktar så sjukt gott. Och nu blev jag distraherad av mejl. Får poeta av mig en annan gång. Sitter bara och garvar för mig själv..

Fick precis mejl från P&L. Jag, Ida och Elise ska vara på samma ställe, en skola. Det komiska är att vi bad om att inte ha något pass på fredagen. Vi jobbar 15-21 på fredagen, alla tre. Kuul. Det är enda passet vi har samtidigt alla tre.

Idag är sista dagen i Tyskland, hos pappas farbror. Tidigt imorgon åker vi hemåt. Tveksamt om vi får plats. Det är lite delat om det är skönt eller ledsamt att åka hem imorgon. Jag saknar Andreé och alla andra sjukt mycket, men det är otroligt mysigt och så underbara människor här i Tyskland. Jag hoppas att jag kommer komma tillbaka hit snart igen. 

Tyskland är ett fantastiskt land, de har milka, New Yorker, Pimkie och alkohol. Haha, det där lät inte så bra. Det är svårt att förklara vad, men det är så himla trevligt alltihopa. Idag var vi på torgmarknaden som är varje lördag, stora stånd (citat Kvarteret Skatan: "det är ett ganska stort stånd du har...") med massa färsk frukt och grönsaker, charkuteri varor och massa bröd och kaffebröd. Så himla underbart. Jag kan gå och titta i timmar. Dessutom massa annat krimskrams som blommor, smycken och potatisskalare. 

På kvällen igår åkte vi iväg till en semesterort som heter Büsum. En jättemysig liten hamnstad, fullt med folk redan nu. Där satte vi oss på ett svindyrt ställe och åt glass och drack bananjuice, eller jag gjorde. De andra drack öl. Allt detta öl, hela tiden öl, öl och ännu mera öl.

Varning, för väldigt osammanhängande och förvirrat inlägg!

Det åskar, jag hatar åska. Och när jag satt och kissade slocknade ljuset. jag blev livrädd och kissade så snabbt jag kunde för att springa till mamma och säga att jag var rädd. Det mullrar och blixtrar. Jag ser inget bra med det. Bara läskigt. Ännu ett tillfälle då jag vill ha Andreé bredvid mig som kan hålla om mig. På tal om han så saknar jag honom redan. Och idag har jag ändå träffat honom och pratat med honom nyss. Hur ska det då gå resten av veckan då jag inte ens kan prata med honom? Jag kommer gå under. Fy helvete vad tragisk jag låter. 

Jag var på synundersökning idag, och jag ska kanske börja med en-dags linser. Woho! Men var rätt dyrt. Jävla brytningsfel...

Och från det ena till det andra, i både extra och aftonbladet stod det om att Frankrike kommer att förbjuda heltäckande slöjor. Jag blir så förbannad på att de ska börja förbjuda det. Okej, jag tycker att det är fel att vissa tvingas använda det, jag tycker att det är helt fel. Men att förbjuda slöjorna är fel väg att gå. Det går inte att bara förbjuda något som har så starka "religiösa" band, eller kanske snarare kulturella. Vad man ska göra är väl att gå till botten med varför vissa kvinnor väljer/blir tvingade att använda heltäckande slöjor. Och börja jobba därifrån. Det är ingenting som går att ändra på med en lag lite snabbt.

Jag saknar Andreé. och min säng är alldeles för stor och jag gillar inte att sova ensam. För jag drömmer så konstiga och läskiga drömmar. Och jag behöver någon som kan hålla om mig, få mig att känna mig bra.

Som sagt, långt, förvirrat och osammanhängande. Imorgon åker jag iallafall till Tyskland. Ska bli spännande, och läskigt. Blir väl en kort redogörelse av det när jag kommer hem.

Jag känner att det var länge sen jag skrev nu. Har inte riktigt tänkt på att skriva. Haft annat för mig. Inte heller haft något att skriva. Men nu borde jag egentligen plugga, alltså passar det utmärkt att skriva något halvflummigt om ingenting vettigt alls. Sånt gillar jag.

Idag när jag gick till bussen och stod och väntade på bussen blev jag trött. Jättetrött. Nästan att jag höll på att ramla ihop. Men det har varit en lång dag. Eller egentligen inte, men det tar på krafterna att vara i skolan. Samtidigt som man ska vara smått seriös och försöka lära sig något har vi otroligt kul och skrattar väldigt mycket. Man blir trött av att skratta. Jag har inte ägnat så mycket tid åt att tänka på det, men nu den senaste tiden då dagarna i skolan mest flutit bort i ett skrattande dis har jag upptäckt att jag är mycket tröttare. Inte för att jag vill byta ut det, fy för att gå runt och vara seriös hela tiden. Jag måste få skratta, jag lever för skratten. Och nu kom ett citat upp i huvudet, från den kloke Jonas Gardell - "Man står på en scen och är löjlig för att bli älskad. Blir man älskad är det värt det, blir man inte det står man där och är löjlig."

Känner att det blev lite Salo nu, först massa flummigt för att bryta och bli jätteseriös. Aja, så kan det gå.

Imorgon har jag serveringsprov, så jag satt och läste igenom häftet med en massa skit som vi ska lära oss. I slutet handlar det om Vett och Etikett. Jag citerar: För många som är uppvuxna från 1970- talet och framåt och har fått en fri uppfostran med tanke på att vara sig själva med samvetet som ledstjärna för uppträdande (som har fått göra som de vill, säger somliga) låter detta med vett och etikett väldigt tråkigt - borgerskapets bojor och Jantelagens redskap. Det är "tvång" att göra saker som man inte vill, ofta tråkiga och tillgjorda konstigheter.

Jag blir bara arg när jag håller på med den här jäkla serveringen. Den är dum. Våran lärare är dum. Jag lär mig inget. Och tyska hade varit mycket nyttigare att läsa. Dessutom är häftet vi har skrivet på typ 70-talet och så här ser faktiskt inte världen alls ut längre.

Den här dagen har varit upp och ner. Jag vet inte var jag är. Ena stunden står jag och är trött och tänker arga tankar om allt och alla, nästa står jag och skrattar så jag håller på att ramla ihop. Jag tror att jag vaknade på fel sida. Väldigt fel. Ändå har dagen varit ganska bra, överlag. Vi har praktiskt prov i konditoriet. Och bara ett misslyckande, eftersom vi hade ett konstigt recept.