Jag är elak, krävande och egoistisk. Jag vet det. Men jag är påväg över kanten nu. Just nu orkar jag inte. Började gråta för ingenting. Jag orkar inte se en människa på resten av sommaren känns det som. Jag måste få ha tid för mig själv. Det här funkar inte för mig, även om de jag umgås med är bäst. Ta det inte personligt, jag tycker att det är sjukt kul att träffa er, men jag är som jag är och blir galen om jag inte får vara ensam ibland. Det är säkert bättre när jag har fått sova.

Dessutom saknar jag Andreé. Tror inte att det går att sakna någon mer än jag saknar honom just nu. Vi har inte setts på ungefär en och en halv vecka och jag tror att jag håller på att bli tokig. Herregud vad patetisk jag känner mig. Hur ska jag klara av Skottland? Jag ska iallafall åka och hälsa på honom i Göteborg på måndag. Jag längtar efter honom, samtidigt undrar jag om jag orkar med att träffa mera folk. Får se.

Peace and Love var iallafall underbart. De minnena som kommer stanna längst är nog när publiken fortsatte sjunga refrängen på stjärnfallet långt efter att Markus hade gått av scenen, jublet på Motoboy konserten, sitta och prata till långt efter att solen gått upp och självklart Love Antells autograf och att jag har kramat honom.