Så har jag varit i Göteborg också. Lite oplanerat, eller inte alls. Det har varit prat om det nästan hela tiden, men jag bestämde mig inte förrän precis innan. Det var jobbigt att bestämma det, jag orkade inte riktigt. Förra veckan var det inre uppror hos mig. Under ganska många av samtalen till Andreé började jag gråta. Eller grät när vi hade lagt på. Jag kände mig stundvis som världens största idiot. Men jag överlevde, orkade sätta mig på bussen till Göteborg och kom fram till världens underbaraste pojkvän. Bo i en tvåa med fem andra personer, sova på en bäddmadrass på golvet. Har jag överlevt att tälta med fyra vänner i en vecka så är inte det några större problem väl? Men det var trevligt. Även om jag har ont i kroppen.

Nu är jag hundvakt åt mina grannars hundar. Sötaste lilla Zaga och hennes valp Molly. Zaga är inte lite trött på att Molly inte kan sitta still en sekund. Fart från att man vaknar till att man somnar. Är det inte underbart? Bara hon kunde lyssna lite iallafall... Höhö.

Och kom ihåg till nästa långa lov, planera in ett par lugna dagar. Man kan inte leva på högvarv en hel sommar, det är omöjligt.