Ibland tar livet de mest hänsynslösa vändningarna, river sönder människors liv som är värda så mycket mer. Livet är orättvist, belönar fel människor. Kanske är det också så att livet prövar vissa människor för att det vet att jobbiga motgångar gör en starkare. Men det är alltid lika jobbigt att se på från sidan när någon som står en nära drabbas av hemskheter. Utan att känna att man kan göra något. Det gör ont, men långt ifrån hur ont det gör för den som drabbas.

När livet är som värst får man försöka leta efter ljuset. För ljuset finns där, ibland långt borta, ibland svagt. Men det finns alltid ett ljus, hos alla människor. Det är bara svårt att hitta ibland. 

Livet vänds upp och ner, ändras för att aldrig bli detsamma igen. Även om det för tillfället är hemskt kan det ändå komma något positivt ur det. Jag tror att det är bra att vända upp och ner på livet ibland, för att hitta nya sidor, nya vinklar och gammalt bortglömt. 

Anledningen till det här inlägget är att min sötnos Ida ringde och berättade inte så roliga nyheter. Som tur var gick det bra den här gången. Det känns så långt borta, hemskheter händer inte dem man känner. Och jag blev så ledsen, för jag hörde på min fina pingvin att hon grät. Det var jobbigt och jag ville bara krama henne. Men om några dagar träffas vi igen. Då kommer det bli kramkalas! Jag hoppas att vi kommer kunna njuta av tiden tillsammans och att allt går bra!