Den senaste tiden har jag inte lyssnat på så mycket musik när jag suttit vid datorn. Jag tycker att det är så skönt med tystnaden. För det är sånt liv överallt annars där jag är. Så när jag väl sitter vid datorn är det så himla skönt att få ha lite tyst runt mig.

Jag har förresten världens finaste vänner. Efter prisutdelningen i torsdags kom en hel flock med människor fram för att krama mig, vissa hade till och med tårar i ögonen. Och alla säger grattis och säger att de är stolta. Det är inget mot vad jag är, dels över vad jag presterat, men också över vilka otroligt fina människor som jag stolt kan säga är mina vänner.

Jag var faktiskt inte speciellt nervös, alls. Jag trodde att det skulle komma på onsdags kvällen, men jag var alldeles för trött för det. Och så sov jag hos Andreé och det gör mig mycket lugnare. På torsdagen hann jag aldrig heller bli riktigt nervös. Jag hade så mycket annat att tänka på. Men jag har blivit mycket lugnare. Och jag har börjat låta mig vara en självklar del i mitt liv. Det är inte alltid det har varit så. Men det är klart, vem blir inte lite nervös när man ska prata inför flera hundra personer? :)

Snart tror jag att jag ska börja klura på ett inlägg till en ny blogg. Mer om den i ett senare inlägg.

Ha det bra tills jag hinner skriva igen, hejs!

Hon som pratade var lite läskig. Eller rätt bra egentligen. Hon försökte få med oss och hålla oss vakna. Men det blev lite överdrivet, för mössan är inte det absolut häftigaste med studenten. Hon försökte hela tiden få oss att svara och låta entusiastiska. Och det var läskigt. Men å andra sidan så är det roligare att lyssna på än någon som bara mal på i samma tonläge, som man slutar lyssna på efter tio sekunder.

Allt är bara stress nu, typ. Och så körkortet på allt det. Och något som min syster ville att jag skulle hjälpa till med. En helg då jag inte är hemma upptäckte jag nu. För då ska jag till Tyskland. Och om en månad och en vecka har vi nationelltprov i matte. Ska jag hinna plugga på det? Åt helvete med det.

Jag har inte tid, men jag ska sova hos Andreé imorgon. För jag orkar inte tänka på vad jag måste göra egentligen. Så är det med det.

Och nu har jag ännu en gång glömt bort att duscha, får göra det imorgon på morgonen. För det kommer jag inte orka nu. Jag får försöka packa upp och packa istället. Ha en trevlig kväll, hejs

Det värsta med att ha så fint besök är att det blir så tomt efteråt. Sängen blir så stor (även om det i vissa fall kan vara skönt att iallafall kunna vända sig om utan att slå till någon). Som tur är har mitt problem med för stor säng minskat en aning, Andreé fyller den platsen ganska bra. Men Ida och Elise är saknade. Lizette träffar jag ikväll.

Idag har jag fyllt 18 också. Det är spännande. Många gratulationer och mycket presenter. Bl.a ett knivset, påslakan, rosa durkslag, bakformar och pengar. Sen har jag varit på banken och fixat en bankdosa, så nu kan jag betala räkningar själv. Och på måndag kommer mitt abonnemang, jej!

Och nej det här blev inte så vidare värst bra skrivet, men det får ni leva med. Förhoppningsvis kommer jag igång med det snart igen, men antagligen inte. För nu är det mycket på gång, mack-sm och nedräkningen mot körkortet har börjat..

Det var som att jag skulle ha fått barn nu, för det var vår och jag hade fått löfte om sommarjobb. Och jag gick och grubblade på hur jag skulle göra med det, kunde jag ha med mitt barn till jobbet? Eller skulle det gå att lämna henne på dagis redan då? Jag minns två scener från drömmen, jag satt på Tranås tåget till skolan. Med alla i min klass, och båda gångerna var jag tvungen att gå och byta blöja på mitt barn.

Jag har alltid sagt att skulle jag bli gravid nu tänker jag göra abort. Men nu tror jag inte att jag skulle kunna göra det längre. Det skulle nog inte gå...

Ola ska ha barn och har gift sig. Så typiskt Ola att hålla det hemligt så länge som möjligt. Inte för att det gör mig något. Det är det som är bra med The Ark, i första hand är det musiken det handlar om. Alla blir glada när bandmedlemmarna gifter sig och får barn, men det är inte det viktiga. Även om det diskuteras rätt mycket iallafall (i brist på ny musik att diskutera!) Skrattade rätt mycket åt Aftonbladets rubrik: Ola Salo ska ha barn- med sin hustru! Det låter rätt kul..

Nu är det också klart att jag ska vara funktionär på Peace and Love. Jag har varit lite nervös över att inte bli det, men det kommer jag vara. Och det kommer bli sjukt kul! Jag måste göra en lista på alla jag ska se där. Sätta i olika kategorier, vilka som är måsten och vilka som skulle vara roligt att se och sådär. The Ark, Markus Krunegård, Hästpojken, The Kooks, och sen minns jag inte vilka fler längre. Men de fyra är måsten iallafall!

Förresten var det sista dagen på praktiken idag. Jag fick fyra semlor (och en tårta för två veckor sen). Jag kommer sakna dem, det var nästan lite sorgligt att gå därifrån idag. Men det kommer bli skönt att slippa gå upp vid fem. Inte för att jag gått upp fem så många dagar, oftast har jag legat kvar till halv sex. Det är skitjobbigt att gå upp ur en varm säng när det är svin kallt, särskilt när Andreé ligger kvar i sängen. Många gånger har jag velat ringa och säga att jag är sjuk bara för att få ligga kvar bredvid honom.. Usch vad patetisk jag lät där, men det är där jag mår som bäst. När han håller om mig känns det som att inget farligt kan hända.

Och det här inlägget blev typ tusen gånger sämre än jag tänkte när jag gick och funderade på det på väg från praktiken igår. Måste lära mig att skriva ner direkt. Tänk tänk. Men jag är rädd för vardagen, rädd för det vanliga och gråa. Jag älskar färg, nya påhitt och förändringar. Fast det stämmer inte heller jämt. Vissa rutiner kan jag inte leva utan, vissa saker vill jag ska vara som de alltid har varit och jag har mest svarta kläder. Fast svart är iallafall inte grått. Så okej då. Kanske är det riktigare att säga att jag är rädd för att jag inte ska ha hunnit med något i mitt liv. Jag är rädd för att framtiden ska fastna i startgroparna.

I år hade jag ett nyårslöfte, jag svammlade något om det här någon gång strax efter nyår. Eller inget riktigt nyårslöfte kanske. Men jag bestämde mig för att må bättre. Gymmet har funkat sådär. Jag har inte så mycket tid, men jag är där iallafall en gång i veckan, oftast två. Och jag har fått på mig två par byxor som var för små innan. Jag är gladare nu, ser allt lite mera positivt. Jag har blivit lite mera självständig och vågar tro på mig själv, jag vågar testa och misslyckas lite mera nu. Och något, som jag tror att jag inte skrev något om, jag har blivit bättre på att våga ringa. Det har jag haft massa problem med i flera år. Förutom till typ Ida, Elise och Anca. Annars tycker jag att det är jätteläskigt att prata i telefon. Men jag har börjat bli lite bättre. Till min praktik plats har jag ringt utan att bli nervös, till en människa som ville beställa mackor, till min lärare. Det kanske låter som smörja för vissa. Sånt som de flesta inte tänker så mycket på. Men för mig har det varit jättejobbigt.

Inte så mycket mening med det här inlägget heller. Som vanligt. Jag ville bara berätta att jag är duktig. På onsdag ska jag till Stockholm på möte med min lärare. Om mack-sm. Jag vill verkligen inte, egentligen vet jag inte varför jag är så anti det. Det är inga nervösa känslor, det är bara motvilja. Faktiskt. Men det har tagit så mycket tid allt med mack-sm. Det blir nog roligare om en månad. När jag snart ska tävla.

Efter skolan var jag på gymmet, körde rätt hårt med mig själv. Särskilt med tanke på att jag var ordentlitgt förkyld igår. Men jag var ganska bra iallafall, rodde två kilometer på 9.43. Ganska bra tyckte jag. Får se om det har ändrats om en månad. Jag fick stressa till bussen sen, för jag stretchade lite för länge. Men det gjorde jag i onödan, stressade alltså, bussen var inställd. Så nu kommer jag säkert bli ännu mer förkyld, som nästan hade försvunnit idag. Mamma fick hämta mig. Och nu har vi skottat snö. Jag tycker inte om snö. Jag tycker inte om östgötatrafiken heller. För helvete, det här är Sverige, det blir vinter här ibland! Och det har varit snö ganska länge, borde inte busschaufförerna ha lärt sig att klara av att köra nu eller?

Jag har kommit på att Shout Out Louds är nog ganska bra. Eller egentligen har jag hört typ en låt. Och lite till. Men det har varit bra. Jag blir lugn av dem.

Något jag har märkt är att jag har väldigt många underbara vänner som bryr sig om mig. Det gör mig väldigt glad. Utan alla fina vänner skulle jag bryta ihop snart.

Imorgon visas filmen om Ola på svt. Jag ska vara hemma. Skönt faktiskt, att vara "ensam" hemma en fredagkväll. Det är inte ofta nuförtiden. Jag har faktiskt inget planerat på lovet heller, mer än två körlektioner och förhoppningsvis två nätter på min praktikplats. Det var länge sedan jag hade ett helt oplanerat lov framför mig. Jag ska ta det lungt och få tillbaka lite energi.

Nu ska jag duscha och hänga tvätt. Och oroa mig inför imorgon.

Hästpojken spelar i Linköping den 25:e. Jag vill. De är söta.

Om man slafsar äpple så det sprutar äpplesaft på skärmen blir skärmen väldigt kladdig. Och det kan vara väldigt irriterande. För det vill inte försvinna. Nu är det inte så att jag vanligtvis äter slaffsigt. Men även den bästa kan bita fel ibland.

Livet är bra, iallafall

Idag gjorde jag något dumt. Jag sprang lite på löpbandet på gymmet. Gick ett bra tag, sen testade jag att jogga lite. En minut. Sen fick jag ont. Så att det högg till i hela högerbenet vid varje steg jag tog. Inte bra. Mina ben kommer aldrig bli bra. Jag vill kunna springa igen!