Igår kom jag på varför jag älskar våren så mycket. Eller jag älskar att se första snön falla också. Och höstens vackra färger. Det enda som jag inte tänker så mycket på är övergången mellan vår och sommar. Men de är så lika, så det märks inte.  Det blir bara lite varmare. Det jag tänkte komma till var att jag tror jag vet varför jag älskar att se våren krypa fram ur vintern eller se vintern lägga sig över hösten. Jag har alltid varit rädd för att bli kvar, för att fastna och jag blir snabbt uttråkad. Jag vill att det ska vara nytt hela tiden, börjar jag med ett projekt slutar jag oftast mitt i för att jag tröttnar. Har läst någonstans att det är typiskt för vädurar.