I år hade jag ett nyårslöfte, jag svammlade något om det här någon gång strax efter nyår. Eller inget riktigt nyårslöfte kanske. Men jag bestämde mig för att må bättre. Gymmet har funkat sådär. Jag har inte så mycket tid, men jag är där iallafall en gång i veckan, oftast två. Och jag har fått på mig två par byxor som var för små innan. Jag är gladare nu, ser allt lite mera positivt. Jag har blivit lite mera självständig och vågar tro på mig själv, jag vågar testa och misslyckas lite mera nu. Och något, som jag tror att jag inte skrev något om, jag har blivit bättre på att våga ringa. Det har jag haft massa problem med i flera år. Förutom till typ Ida, Elise och Anca. Annars tycker jag att det är jätteläskigt att prata i telefon. Men jag har börjat bli lite bättre. Till min praktik plats har jag ringt utan att bli nervös, till en människa som ville beställa mackor, till min lärare. Det kanske låter som smörja för vissa. Sånt som de flesta inte tänker så mycket på. Men för mig har det varit jättejobbigt.

Inte så mycket mening med det här inlägget heller. Som vanligt. Jag ville bara berätta att jag är duktig. På onsdag ska jag till Stockholm på möte med min lärare. Om mack-sm. Jag vill verkligen inte, egentligen vet jag inte varför jag är så anti det. Det är inga nervösa känslor, det är bara motvilja. Faktiskt. Men det har tagit så mycket tid allt med mack-sm. Det blir nog roligare om en månad. När jag snart ska tävla.