Just nu vill jag ligga i Andreés famn och ligga kvar där, väldigt länge. Gömma mig för världen. För den är läskig och skrämmande. Bara massa stress och måsten. Jag vill inte längre. Särskilt inte Mack-sm. Men jag måste väl stå ut. Även att jag hatar uppmärksamhet. Det kanske blir kul när jag är där. Bara att det är det inte nu. Särskilt inte mina klasskompisars ideér om plakat och lakan m.m. Det vill jag inte. Då blir det bara jobbigt. Okej att stå snälla och söta och titta men jag vill INTE ha några plakat och folk som skämmer ut sig för min skull. Jag kommer inte klara mig bättre för det, snarare skulle det göra mig mer nervös. Och det är något jag inte behöver.