Jag dansar nästan aldrig, mera för att jag bara inte gör det än för att jag är emot det, så det är inte där jag får den där ilningen. Jag kan känna den lite då och då. När jag såg dig i skolan, vi gick emot varandra och jag visste att vi skulle kramas och en puss. Jag visste. Kanske är det fel att säga att hjärnan inte vet vad som ska hända, det gör den, men den vet inte hur det ska hända. Det var svårt att förklara. Men jag vet att det är den där ilningen som Ola pratar om. Som jag känner. Bara att jag inte dansar. Jag är påväg in i din famn. Mysiga, varma famn. Där min kropp passar så bra, tätt emot din.