Jag skrev det igårkväll, vet inte om det här heller är speciellt vettigt men men.

Idag har jag läst ut Bridget Jones dagbok. Jag både älskar och hatar den. Den är skrivet på ett roligt sätt, och jag bara slukade den. Men den proppar i oss ännu fler regler om hur vi ska se ut och hur vi ska bete oss för att män ska bli attraherade av oss. Den slutar ändå sockersött, att en man säger att han älskar henne precis som hon är, knäpp, pinsam och med en förmåga att alltid göra bort sig.

Varje dag skriver hon ner hur mycket hon väger, hur många kalorier hon fått i sig, hur många cigaretter hon rökt och hur mycket alkohol hon har druckit. Alla dagar är en kamp för att gå ner i vikt, bli smal, så att någon kan älska henne. Och vi slukar det med hull och hår. Precis så är världen, kvinnor måste vara smala, snygga och smarta för att bli älskade av män. Är vi inte det, kommer ingen man att älska oss. Och se till att gifta dig tidigt, inte för att äktenskapet kommer bli lyckligt, din man kommer bedra dig och du sitter hemma med fem snoriga ungar, men är du inte gift innan 30 är hoppet ute för dig. Kasserad, inget att ha längre, en person som alla ser ner på, misslyckad.

Jag blir så trött på de här idealen. Jag är inte speciellt smal, inte speciellt snygg, men jag har ändå en pojkvän som älskar mig. Om jag ska försöka gå ner i vikt så är det inte för att försöka bli mer älskad, utan för att jag själv vill leva sundare.

Jag tror att det är rätt nyttigt för mig att vara helt ensam någon dag ibland. Jag har alltid så mycket tankar, men sista tiden har jag inte haft tid att verkligen formulera dem. Mitt mål är att ta mig lite mer ensam tid den närmsta tiden.