Det är väl tanken som räknas ändå
Lasse har krupit in i mitt huvud igen. Jag kan inte lyssna på mycket annat än han just nu. Han är så mysig. Och hans låtar har något lugnande över mig. Jag tror det är för att jag kopplar ihop honom med barndomen och lugn och trygghet. Han är bara snäll.
Igår lyssnade jag på Annika Norlins sommarprat, igen. På tal om Lasse ja. Nej, jag bara skriver. Jag gillar det. Jag känner igen mig väldigt mycket i det hon säger. Det är intressant. Det mest intressanta är delen då hon pratar om synestasi, att man kopplar ihop olika sinnen. Så frågar hon vilken färg tisdag är, och lämnar en liten lucka så man får tänka. Första gången funderade jag lite, och kom fram till att tisdag är grön. Och när Annika börjar prata igen, "Nu kanske du tänkte vad pratar hon om, eller så tänkte du tillexempel att tisdag är ju självklart grön." Jag tyckte att det var lite läskigt att jag kopplade ihop tisdag med samma färg som Annika tog som exempel.
När vi var i Stockholm och såg på Cats för ett par veckor sedan hittade jag en krönika med Annika i en gratis tidning. Jag minns den inte riktigt, men den handlade om den typen av människor som hellre skriver än pratar. Hon skrev i krönikan att folk tyckte att hon var feg för att hon istället för att säga vad hon tyckte gick hem och satte sig och skrev om det istället. Det kan vara så att jag hittar på det här nu. Egentligen borde jag läsa om den innan jag skriver. Men det får bli till en annan gång. Tillbaka till ämnet, jag har aldrig tänkt på det viset. Att vissa människor pratar och vissa skriver istället. När jag läste kom jag fram till att jag är en sån som skriver. Det tar tid för mig att formulera mig. Därför är det lättare att skriva, då kommer tankarna rätt. När jag pratar glömmer jag vad jag ska säga, hackar, stammar mig fram, och ofta blir det långa pinsamma tystnader för att jag inte vet vad jag ska säga.
Nu ska jag äta frukost och sedan ska jag åka ut till min kompis som jag inte träffat på flera månader. Jag måste hitta mera tid i mitt liv.
Igår lyssnade jag på Annika Norlins sommarprat, igen. På tal om Lasse ja. Nej, jag bara skriver. Jag gillar det. Jag känner igen mig väldigt mycket i det hon säger. Det är intressant. Det mest intressanta är delen då hon pratar om synestasi, att man kopplar ihop olika sinnen. Så frågar hon vilken färg tisdag är, och lämnar en liten lucka så man får tänka. Första gången funderade jag lite, och kom fram till att tisdag är grön. Och när Annika börjar prata igen, "Nu kanske du tänkte vad pratar hon om, eller så tänkte du tillexempel att tisdag är ju självklart grön." Jag tyckte att det var lite läskigt att jag kopplade ihop tisdag med samma färg som Annika tog som exempel.
När vi var i Stockholm och såg på Cats för ett par veckor sedan hittade jag en krönika med Annika i en gratis tidning. Jag minns den inte riktigt, men den handlade om den typen av människor som hellre skriver än pratar. Hon skrev i krönikan att folk tyckte att hon var feg för att hon istället för att säga vad hon tyckte gick hem och satte sig och skrev om det istället. Det kan vara så att jag hittar på det här nu. Egentligen borde jag läsa om den innan jag skriver. Men det får bli till en annan gång. Tillbaka till ämnet, jag har aldrig tänkt på det viset. Att vissa människor pratar och vissa skriver istället. När jag läste kom jag fram till att jag är en sån som skriver. Det tar tid för mig att formulera mig. Därför är det lättare att skriva, då kommer tankarna rätt. När jag pratar glömmer jag vad jag ska säga, hackar, stammar mig fram, och ofta blir det långa pinsamma tystnader för att jag inte vet vad jag ska säga.
Nu ska jag äta frukost och sedan ska jag åka ut till min kompis som jag inte träffat på flera månader. Jag måste hitta mera tid i mitt liv.
Julefrid
Jag vet att jag har tjatat om det lite för mycket. Men jag tänker fortsätta, iallafall det här inlägget.
Det där lugnet som fanns på julafton är borta. Den där känslan av glädje, bara för att det är julafton. Den speciella dagen som man väntade på i flera månader har blivit till en dag bland alla andra. Förutom lite extra god mat och några paket. Eller ganska många paket. Men jag kan inte uppskatta det fina med julen. Jag längtar bara bort. Jag tycker att det är jättetrevligt att träffa släkten, och vi är inte speciellt många på julen, det är värre på alla dessa födelsedagskalas. Ändå kan jag inte riktigt njuta av det. Jag tror att jag har insett att världen inte är fantastisk för alla människor. Våran familj har det bra, inget överdrivet, men vi lever och vi kan unna oss något extra ibland. Jag kan tycka att många har det bättre ibland. Men det finns många som inte på långa vägar har det lika bra som jag har.
Jag mår inte riktigt bra just nu. Mitt självförtroende och självkänsla är i botten. Och jag blir elak när jag inte är säker på mig själv. Det är inte riktigt medvetet och jag menar egentligen inget med det, men när jag inte vet vad jag ska göra blir jag småelak. Jag måste bli bättre på det. Om jag nu ska ha ett nyårslöfte är det att jobba med mig själv. Jag måste bli bättre på att hantera situationer som jag tycker är läskiga, jag måste lära mig att kunna hålla tyst när jag ändå inte vet vad jag ska säga. För det slutar bara att jag omedvetet lyckas såra någon. Jag ska utmana min rädsla och göra saker som jag inte tror att jag klarar av. Och sen något som jag tycker är jättejobbigt. Jag ska lära mig att kunna ringa ställen och människor som jag på något sätt tycker är läskigt.
Julafton var faktiskt trevligt. Och jag fick några fina julklappar. Det jag blev gladast över är nog pyjamasbyxor från farmor, chokladreceptbok från mamma och pappa, och biokort av mamma och pappa och ett från farbror.
Det där lugnet som fanns på julafton är borta. Den där känslan av glädje, bara för att det är julafton. Den speciella dagen som man väntade på i flera månader har blivit till en dag bland alla andra. Förutom lite extra god mat och några paket. Eller ganska många paket. Men jag kan inte uppskatta det fina med julen. Jag längtar bara bort. Jag tycker att det är jättetrevligt att träffa släkten, och vi är inte speciellt många på julen, det är värre på alla dessa födelsedagskalas. Ändå kan jag inte riktigt njuta av det. Jag tror att jag har insett att världen inte är fantastisk för alla människor. Våran familj har det bra, inget överdrivet, men vi lever och vi kan unna oss något extra ibland. Jag kan tycka att många har det bättre ibland. Men det finns många som inte på långa vägar har det lika bra som jag har.
Jag mår inte riktigt bra just nu. Mitt självförtroende och självkänsla är i botten. Och jag blir elak när jag inte är säker på mig själv. Det är inte riktigt medvetet och jag menar egentligen inget med det, men när jag inte vet vad jag ska göra blir jag småelak. Jag måste bli bättre på det. Om jag nu ska ha ett nyårslöfte är det att jobba med mig själv. Jag måste bli bättre på att hantera situationer som jag tycker är läskiga, jag måste lära mig att kunna hålla tyst när jag ändå inte vet vad jag ska säga. För det slutar bara att jag omedvetet lyckas såra någon. Jag ska utmana min rädsla och göra saker som jag inte tror att jag klarar av. Och sen något som jag tycker är jättejobbigt. Jag ska lära mig att kunna ringa ställen och människor som jag på något sätt tycker är läskigt.
Julafton var faktiskt trevligt. Och jag fick några fina julklappar. Det jag blev gladast över är nog pyjamasbyxor från farmor, chokladreceptbok från mamma och pappa, och biokort av mamma och pappa och ett från farbror.
God Jul
Julafton. Om cirka fyrtio minuter börjar Kalle Anka. Hoppas ni får en trevlig afton :)
Strålande jul
En dag, en timme och tio minuter. Så lång tid är det kvar till julafton nu. Vad är det med den här dagen som gör alla så hysteriska? Det är ju egentligen bara de under åtta år som tycker det är kul. Alla andra plågas bara. Stress och ångest innan, sitta och låtsas vara trevlig med släkten, låtsas vara glad, och sedan ändlöst länge äta julmat för att bli av med alla rester.
Visst att julen har sin charm. Men jag hittar inte charmen längre. Kanske blir det bättre nu när jag inte har några förväntningar. Det var länge sedan jag önskade mig något stort i julklapp. Egentligen har vi ganska trevligt på julafton, iallafall när vi är hemma. Hos mormor och morfar kan jag känna att allt är så fejkat. Ingen riktig glädje, bara massa måsten. Det måste vara så, för så har det alltid varit.
Om en dag, en timme och fyra minuter ska jag göra det mesta för att det ska bli en trevlig jul. Vi får se hur det går.
Visst att julen har sin charm. Men jag hittar inte charmen längre. Kanske blir det bättre nu när jag inte har några förväntningar. Det var länge sedan jag önskade mig något stort i julklapp. Egentligen har vi ganska trevligt på julafton, iallafall när vi är hemma. Hos mormor och morfar kan jag känna att allt är så fejkat. Ingen riktig glädje, bara massa måsten. Det måste vara så, för så har det alltid varit.
Om en dag, en timme och fyra minuter ska jag göra det mesta för att det ska bli en trevlig jul. Vi får se hur det går.
En meningslös lista för att jag inte orkar sova
Är det inte väldigt irriterande att läsa en text som är felstavad och massa avkortade ord? Jag stör mig till och med nästan på när sms inte är korrekt skrivna.
Jag har tråkigt, har ont i magen och vill inte sova. Ingen aning om varför jag inte vill sova, jag är skit trött. Jag känner inte för det bara. Istället vill jag sitta vid datorn och tycka synd om mig själv. För att ha något att göra, mer än att bara spela harpan gör jag en sån där meningslös lista och lägger ut här. Brutalt snodd från Kanin's bilddagbok för att jag visste att hon gjorde en sån för inte så länge sen.
Jag har tråkigt, har ont i magen och vill inte sova. Ingen aning om varför jag inte vill sova, jag är skit trött. Jag känner inte för det bara. Istället vill jag sitta vid datorn och tycka synd om mig själv. För att ha något att göra, mer än att bara spela harpan gör jag en sån där meningslös lista och lägger ut här. Brutalt snodd från Kanin's bilddagbok för att jag visste att hon gjorde en sån för inte så länge sen.
ÅRET/2009.
Hur har året nollnio varit för dig? – Mest bara bra.
Bättre än förra året? – Ett år utanför Åtvid, ja, bättre än förra året.
Någonting du aldrig kommer glömma nollnio? – Peace and Love, träffa Ola Salo
Har du flyttat under år nollnio? – Nej.
Har du hittat en ny låt som du älskar? – Ingen speciell låt, eller många låtar rättare sagt. Men jag har snöat in väldigt mycket på finaste Lasse (Linköpings Lasse, Elise ^^)
Har du druckit alkohol? - Ja
Har du kysst en främling? - Ja
KÄRLEK.
Hur har din kärlek varit nollnio? – Åt helvete till en början, bättre i slutet.
Har du varit kär? – Varit kär, kommit över det och börjar bli kär igen.
Har du sagt jag älskar dig till någon? – Ja,
Har någon sagt jag älskar dig till dig? – ja,
Har du haft ett hemligt förhållande? – Nej, eller. Nej det har jag inte. Men haft kontakt med någon som vissa tycker att jag inte borde ha kontakt med.
SORG&HÄMD.
Har någon i din närhet tagit självmord? - Nej
Har någon i din släkt avlidit? – Nej, eller långt borta i släkten kanske, men ingen jag har kontakt med.
Har du slagit någon på riktigt med knytnäven? – Nej, jag slåss aldrig seriöst. Mest för att jag är svag men sak samma ^^
varit i slagsmål? – Inte på seriöst, av samma anledning som ovan.
PERSONLIGT.
Har du gjort någonting du ångrar? – Det finns alltid saker att ångra
Isåfall vad? – Jag pratar för mycket ibland, eller snarare att jag säger väldigt klumpiga saker. Säger sådant som jag verkligen inte behöver säga, och som jag egentligen inte menar.
Har du skämt ut dig? – Ja, (skäms och njut)
har du ljugit för en vän? – Jag är nog Sveriges sämsta lögnare.
Har du varit ute en hel natt? – Jag har sovit ute i tält, men inte ute ute en hel natt.
Har du blivit tagen av polisen? – Nej, de dök bara upp på en fest, men ingen blev tagen.
Har du sovit i samma säng med någon av det motsatta kön? - Nej
Har du sovit i samma säng med ngn i samma kön? - Ja
SKOLA
Vilken skola går du på? – Anders Ljungstedts Gymnasium
har någon varit elak mot dig i skolan? - Nej
Hatar du ngn på din skola? – Halvt om halvt
Har du gjort ngt framsteg? - Ja
Haft alla rätt på ett prov? – Alla rätt på de uppgifter jag klarade. Jag ser det som alla rätt på det provet, nästan.
VÄNSKAP.
Har du träffat nya vänner? – Ja, ganska många faktiskt
Har du förlorat en vän? – Tyvärr har kontakten med många fina vänner försvunnit. Jag har inte riktigt tid att hålla kontakten med alla…
Har du fått tillbaka kontaktet med en gammal vän? – Ja, faktiskt
Har du gått bakom ryggen på en vän? – Kan ha hänt, tyvärr
Har du ljugit för en bästavän? – Nej, jag kan som sagt inte ljuga.
Har du haft en relation med en vän? – Ehm, konstig fråga.. Det har man väl alltid, eller?
Har du många killkompisar? Ingen jättenära vän, men en del.
Långt bort, men ändå så nära
Egentligen hade jag tänkt skriva något vettigt och klokt om att även att Sverige är så stort kan jag känna mig så nära en Ida i Boden och en Elise i Göteborg, samtidigt som jag är i Björsäter. Men jag är inte så vettig just nu. Jag har inte skrivit något vettigt här på länge nu känner jag. Jag tror att jag har för många tankar just nu. Som jag inte vill dela med mig av. Istället ska jag sätta mig i min säng och titta på True Blood.
Egentligen skulle jag ringa till Elise ikväll, och jag vill prata med Ida också. Men jag behöver en kväll för mig själv tror jag. Jag orkar inte prata ikväll. Lite smådepp och inne i mig själv. Tror att det på något sätt har att göra med att Musikhjälpen 2009 är över. Med över 5 700 000 insamlade kronor. Jag kommer sakna dem. När de lite snabbt räknade ut att de skulle kunna bota cirka en miljon barn med pengarna som de samlade in, jag blev så nedstämd då. Fem, nästan sex miljoner lät så mycket, men en miljon barn lät inte mycket. När det dör två barn per minut av malaria. Jag borde inte tänka så, varenda insamlad krona är en krona i kampen mot malaria. En liten bit på väg. Och en miljon barn är ändå en miljon barn.
Nu har inte rubriken med det här att göra, eller lite. Om man är långsökt. Men den får stå iallafall.
Egentligen skulle jag ringa till Elise ikväll, och jag vill prata med Ida också. Men jag behöver en kväll för mig själv tror jag. Jag orkar inte prata ikväll. Lite smådepp och inne i mig själv. Tror att det på något sätt har att göra med att Musikhjälpen 2009 är över. Med över 5 700 000 insamlade kronor. Jag kommer sakna dem. När de lite snabbt räknade ut att de skulle kunna bota cirka en miljon barn med pengarna som de samlade in, jag blev så nedstämd då. Fem, nästan sex miljoner lät så mycket, men en miljon barn lät inte mycket. När det dör två barn per minut av malaria. Jag borde inte tänka så, varenda insamlad krona är en krona i kampen mot malaria. En liten bit på väg. Och en miljon barn är ändå en miljon barn.
Nu har inte rubriken med det här att göra, eller lite. Om man är långsökt. Men den får stå iallafall.
"Låt mig slippa vara smart ikväll"
Ikväll gör jag ingenting. Tittar på Pirates of the Carribean på tv4+, äter glass och har vetekudde på magen. Riktigt skönt. Bara slappa, inte göra någonting. Förutm att vara barnvakt åt min 15 åriga bror...
Igår var det avslutning. Sen på kvällen var jag och några andra hos Becka. Vi spelade julklappsleken. Eller Pakkespiel som Elise säger. Om det stavas så. Jag kan inte danska. Jag fick inte de sakerna jag ville ha. Men det var kul iallafall. För alla var så tävlingsinriktade. Eller en sak fick jag som jag ville ha, två tabletter som ska göra att man dansar bättre. Jag tyckte att det lät intressant. Kul att se ifall det funkar.
Nackdelen med Musikhjälpen är att jag saknar min musik, för jag lyssnar mest bara på musikhjälpen. Så imorgon ska det bli lite skönt faktiskt att få lyssna på min musik, Markus, Lasse, SfG, Ark, Guild och alla.
Nu är reklamen slut och jag ska fortsätta se på film.
Igår var det avslutning. Sen på kvällen var jag och några andra hos Becka. Vi spelade julklappsleken. Eller Pakkespiel som Elise säger. Om det stavas så. Jag kan inte danska. Jag fick inte de sakerna jag ville ha. Men det var kul iallafall. För alla var så tävlingsinriktade. Eller en sak fick jag som jag ville ha, två tabletter som ska göra att man dansar bättre. Jag tyckte att det lät intressant. Kul att se ifall det funkar.
Nackdelen med Musikhjälpen är att jag saknar min musik, för jag lyssnar mest bara på musikhjälpen. Så imorgon ska det bli lite skönt faktiskt att få lyssna på min musik, Markus, Lasse, SfG, Ark, Guild och alla.
Nu är reklamen slut och jag ska fortsätta se på film.
Bröst
Vad är det med dagens kläder egentligen? Nästan alla tröjor som sitter lite tajt, särskilt med dragkedja, går INTE över brösten. Vare sig de är små eller stora. Jag har verkligen inte stora bröst, ändå är de för stora när jag provar tex klänningar. Visst att det sitter fett på andra ställen, men det borde ju ändå gå att få på sig något utan att det är för litet. För i övrigt brukar det ju sitta bra...
Vi pratade om det igår i skolan, det verkar som att de flesta har problem med det. Är vi ensamma eller är kläder oftast för små över brösten?
Vi pratade om det igår i skolan, det verkar som att de flesta har problem med det. Är vi ensamma eller är kläder oftast för små över brösten?
Så kallt!
Så här sitter jag nu igen. Och fryser. Jag ska nog försvinna ner under täcket i min säng, som jag värmde upp förut. Idag förfrös jag tårna. Jag skulle tagit varma sockar. Jag halkade när jag gick från bussen. Jag bröt inget, det är det som är bra med att ha mycket fett. Men ett blåmärke blir det nog.
Jag blir omotiverad till att gå ut när det blåser snö hela tiden. Så jag har stannat inne. Inte för att det är varmare här direkt, men det är mindre snö här.
Imorgon slutar jag. Jej. En halvtimme i kyrkan. Egentligen skulle jag kunna stanna hemma. Men jag ska ändå gå på stan en stund imorgon så jag kan lika gärna gå till kyrkan.
Jag har inget att skriva. Så jag kan berätta om pepparkakshus. Vi hade tävling idag, om vem som gjorde det snyggaste. Jag fick hederspris. Vi tänkte göra ett runt, med en kon som tak. Det gick sönder. Så vi klistrade ihop lite delar som passade ihop. Det blev transvestiten Berit. Han hade Tunga, näsa och ögon. Och en luva med skorsten.
Nä nu ska jag sova. Kanske att det kommer upp en bild på Berit en dag. God natt
Jag blir omotiverad till att gå ut när det blåser snö hela tiden. Så jag har stannat inne. Inte för att det är varmare här direkt, men det är mindre snö här.
Imorgon slutar jag. Jej. En halvtimme i kyrkan. Egentligen skulle jag kunna stanna hemma. Men jag ska ändå gå på stan en stund imorgon så jag kan lika gärna gå till kyrkan.
Jag har inget att skriva. Så jag kan berätta om pepparkakshus. Vi hade tävling idag, om vem som gjorde det snyggaste. Jag fick hederspris. Vi tänkte göra ett runt, med en kon som tak. Det gick sönder. Så vi klistrade ihop lite delar som passade ihop. Det blev transvestiten Berit. Han hade Tunga, näsa och ögon. Och en luva med skorsten.
Nä nu ska jag sova. Kanske att det kommer upp en bild på Berit en dag. God natt
Jul
Jag vet, dålig bild, men det är enda bilden jag har från jul. För två år sedan tror jag.
Idag var det ännu en insändare i extra om jul. Om att alla inte firar jul. Nej, vi vet att det är många här som inte firar jul. Men i Sverige är det en gammal tradition att fira jul och vi vill fortsätta med det även om det kommer invandrare hit med annan kultur och andra traditioner. Låt oss göra det! Jag tycker att vi försöker anpassa oss ganska mycket efter alla de som kommer hit, men aldrig att man hör något att vi svenskar gör något bra för de som kommer hit, bara gnäll över att vi inte anpassar oss tillräckligt. Men vi ska väl inte ändra alla våra traditioner för att vi hjälper människor som inte har samma traditioner som oss? Jag tror att jag sett någon diskussion om ledighet från skolan pga ramadan. Men där säger jag nej! Jag har inget problem med att alla inte firar jul, utan firar andra högtider, men här firar vi jul så sluta klaga!
Jag vet att jag låter gnällig nu. Och jag är visst för mångfald! Jag tycker absolut att vi ska ta hit invandrare och ta hand om dem! Men jag vill inte anpassa ihjäl mig för dem, jag vill ha kvar mina traditioner. Acceptera att det här nya landet ni kommit till firar jul.
I dom så ser jag att jag faktiskt är glad
"Svarta fasader står som speglar när jag tittar I dom så ser jag att jag
Faktiskt är glad, det har inte hänt sen inte vet jag.
Svarta fasader står som speglar vinkar in en av alla gula bilar sen
Klubb, klubb, klubb o jag börjar bli jättefull."
Den där biten av Markus Krunegårds låt New York gick jag och hade på hjärnan när jag var ute och gick förut. Den stämmer in litegrann. Okej, nej jag är inte i New York. Men jag är faktiskt glad, det har inte hänt sen inte vet jag. Det har snöat massor, eller ganska mycket. Och det var nog ett par år sedan jag såg så här mycket snö, med löften om att den kommer ligga kvar. Förra vintern försvann snön lika snabbt som den kom.
Och en kille har sagt att han gillar mig. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det. Men just nu vill jag tro på det, för jag vill känna mig omtyckt. Bara ett litet tag till. Även om det inte blir något av det. Och snart är det lov och jag ska fira nyår hos den bästaste Ida jag känner och det ska bli mysigt och jag använder inte alls mycket och.
Äntligen klar!
Idag är jag äntligen klar med Projekt och Företagande! Eller egentligen är det en lektion på torsdag, och sen vecka två prov för sånna som har missat något. Men vi redovisade vårat projekt idag så jag tänker inte gå på torsdag. Det känns så bra att ha det gjort, jag har inte riktigt kommit överrens med våran lärare och tycker inte att jag har lärt mig något. Så skönt att det äntligen är över!
På det stora hela har dagen varit bra, jag har skrattat så mycket så jag börjat gråta två gånger idag. Mycket berodde på den där kattmatsreklamen. "Du tror att jag sover, men det gör jag inte. Jag filosoferar." och så glider han ner från soffan "Oooo jag glider". Den skrattade jag väldigt mycket åt idag.
Det är inte lika lätt att beskriva glädje och lycka som att beskriva deppighet och smärta. Det låter mest framkrystat och inte mycket känslor. Mest bara konstiga internskämt och mycket haha. Kanske därför som det mesta handlar om mörka tankar.. Men idag är jag glad, även att min mobil har dött. Och snart ska jag gå och ringa Mikaela. Ha en trevlig kväll!
På det stora hela har dagen varit bra, jag har skrattat så mycket så jag börjat gråta två gånger idag. Mycket berodde på den där kattmatsreklamen. "Du tror att jag sover, men det gör jag inte. Jag filosoferar." och så glider han ner från soffan "Oooo jag glider". Den skrattade jag väldigt mycket åt idag.
Det är inte lika lätt att beskriva glädje och lycka som att beskriva deppighet och smärta. Det låter mest framkrystat och inte mycket känslor. Mest bara konstiga internskämt och mycket haha. Kanske därför som det mesta handlar om mörka tankar.. Men idag är jag glad, även att min mobil har dött. Och snart ska jag gå och ringa Mikaela. Ha en trevlig kväll!
Snö :D
Tack för kommentarerna :D
Igår när jag vaknade var det vitt ute. Inte mycket, men taken var vita och gräset var inte längre brun-grönt, det var vitt med några gröna stänk. Mamma kom in till mig precis efter att jag hade sett att det hade snöat, då var jag lycklig!
Hela dagen igår var jag och min familj i Stockholm. Först hämtade vi farfar och farbror och åkte upp till farmor. Hos farmor dumpade vi farbror och åkte sen och såg på Cats (farmor och farbror har redan sett den). Cats var väl inte riktigt så jättebra. Jag tror att jag hade uppskattat den mer om jag hade vetat mer om den innan. Under första akten somnade jag nästan en liten stund. Andra akten var bättre. Och Memories, (en av sångerna, ni har säkert hört den) var riktigt häftig. Jag fick gåshud när hon sjöng.
När vi var på väg mot dörren såg jag att det snöade ute, jag berättade för mamma hur lycklig jag blev av det, kanske lite väl högt. För han som gick framför vände sig om och skrattade lite åt mig. Haha.
Imorse var det ännu lite mera snö. Och idag har jag hand om våra grannars hund, så när jag var ute och gick med henne var det redan några barn i backen och åkte. Snön har knappt hunnit lägga sig, och redan är barnen ute och leker i den. Vad är det med snön som vi älskar så mycket?
Igår när jag vaknade var det vitt ute. Inte mycket, men taken var vita och gräset var inte längre brun-grönt, det var vitt med några gröna stänk. Mamma kom in till mig precis efter att jag hade sett att det hade snöat, då var jag lycklig!
Hela dagen igår var jag och min familj i Stockholm. Först hämtade vi farfar och farbror och åkte upp till farmor. Hos farmor dumpade vi farbror och åkte sen och såg på Cats (farmor och farbror har redan sett den). Cats var väl inte riktigt så jättebra. Jag tror att jag hade uppskattat den mer om jag hade vetat mer om den innan. Under första akten somnade jag nästan en liten stund. Andra akten var bättre. Och Memories, (en av sångerna, ni har säkert hört den) var riktigt häftig. Jag fick gåshud när hon sjöng.
När vi var på väg mot dörren såg jag att det snöade ute, jag berättade för mamma hur lycklig jag blev av det, kanske lite väl högt. För han som gick framför vände sig om och skrattade lite åt mig. Haha.
Imorse var det ännu lite mera snö. Och idag har jag hand om våra grannars hund, så när jag var ute och gick med henne var det redan några barn i backen och åkte. Snön har knappt hunnit lägga sig, och redan är barnen ute och leker i den. Vad är det med snön som vi älskar så mycket?
Rastlös
Jag är rastlös! Och det är fredagkväll. Att vara hemma hela dagen själv och sedan sitta hemma på kvällen utan mer sällskap än av halva familjen är ingen bra kombination. Det hade verkligen varit kul att göra något ikväll. Men det hade säkert inte gått så bra iallafall, eftersom jag ska åka till Stockholm imorgon med min familj och farfar. Jag vet inte ens vad jag ska ha på mig imorgon. Särskilt inte eftersom jag måste dölja armen hela tiden. Det är något jag får fundera ut.
Jag kanske borde gå och lägga mig. Egentligen är jag ganska trött nu. Men först vill jag veta, varför läser DU min blogg?
Jag kanske borde gå och lägga mig. Egentligen är jag ganska trött nu. Men först vill jag veta, varför läser DU min blogg?
Ett avbrott från bakandet
Jag kan nästan inte bli nöjd när jag bakar. Idag har jag hitills gjort hasselnötsbollar, knäck och kört ihop en lussekattdeg. Hasselnötsbollarna blev lagom mycket mandelmassa på, men alldeles för lite nougat. Knäcken blev lite för lös. Och när jag mätte upp till lussekatterna lyckades jag hälla ut hälften av saffranen. För att få fram smaken och färgen bättre i saffran kan man blanda ut den med lite sprit. Den blandningen hade jag ställt lite bakom degblandaren. Självklart kastar jag den tomma mjölpåsen på saffranen utan att tänka. Vips så låg all saffran utspritt på bänken. Men förhoppningsvis blir det bra iallfall, jag fick upp det mesta av saffranen. Det luktade inte så mycket om degen bara.. Men det kanske blir bättre sen.
Jag hade en intressant konversation igår. Vi får väl se vart det leder.. :)
[Ingen rubrik]
Jag har skärt mig. Ja, jag vet att det heter skurit, men i det här fallet heter det skärt. Jag skärde mig i armen. Med ett rakblad. Jag vet inte riktigt varför. Nyfikenhet kanske. Och jag kunde inte somna. Många som skär sig i sina armar, och på andra ställen, säger att det är skönt, att det tar bort den psykiska smärtan. Jag tyckte att det såg coolt ut med blodet som sipprade ut som droppar. Eller vackert snarare kanske. Men att det lättade den psykiska smärtan kan jag inte hålla med om. Jag har mest haft ångest och skuldkänslor. Och varit rädd att någon skulle upptäcka såren. Det gjorde två av mina vänner. De sa inte så mycket, blev mest förvånade tror jag. Nej jag tror inte att rakbladet kommer att hjälpa mig. Visst har jag mina dalar, men jag vet nu att jag kan ta mig upp, utan att skada mig själv. Det har jag mina vänner och The Ark att tacka för <3
Förresten så har jag börjat tycka om skolan lite mera. Det har blivit mysigt. Vi pratar mer med varandra, a klassen, och treorna också. Vi brukar sitta i korridoren där vi egentligen inte får sitta och småpratar. Det är mysigt. Jag kommer sakna treorna nästa år.
Förresten så har jag börjat tycka om skolan lite mera. Det har blivit mysigt. Vi pratar mer med varandra, a klassen, och treorna också. Vi brukar sitta i korridoren där vi egentligen inte får sitta och småpratar. Det är mysigt. Jag kommer sakna treorna nästa år.
Inte vilken dag som helst!
Idag är inte vilken dag som helst, det är Elise dag idag! Idag är dagen då hon fyller 18 år, en massa massa grattis till Elise!
Du är underbar flicka, nu har vi känt varandra i snart två år skulle jag tro. Två år är ingenting egentligen, ändå är du en så självklar del av mitt liv. Även att det är massa mil mellan oss är du så nära mig. Vi har så mycket minnen, Liseberg första gången vi träffades, de gångerna du har varit här, när jag och syster åkte till dig, när vi träffade Ola Salo, i höstas när jag och Ida var hos dig. Och alla våra sms och våra samtal. Jag älskar dig vännen och jag hoppas att din dag blir bäst idag, och att du och jag får många många fler minnen tillsammans!
Du är underbar flicka, nu har vi känt varandra i snart två år skulle jag tro. Två år är ingenting egentligen, ändå är du en så självklar del av mitt liv. Även att det är massa mil mellan oss är du så nära mig. Vi har så mycket minnen, Liseberg första gången vi träffades, de gångerna du har varit här, när jag och syster åkte till dig, när vi träffade Ola Salo, i höstas när jag och Ida var hos dig. Och alla våra sms och våra samtal. Jag älskar dig vännen och jag hoppas att din dag blir bäst idag, och att du och jag får många många fler minnen tillsammans!
En förvirrad dag
Idag är en sån dag då tankarna snurrar. Jag går runt i en fundersam dimma. Vet inte riktigt någonting. Ofta. Får väl se hur det går att somna. Jag är trött så förhoppningsvis kommer tankarna att överfallas av sömnen.
Idag gjorde jag tre pepparkakshus, med viss hjälp, jag vet inte hur lång tid, men verkligen inte lång tid. Fyrtio minuter kanske. Vilken energi jag lade ner på dem. Höhö. Nae men de blev fina tycker jag. Innan det gjorde jag Eu-grisar. Sånna där långa marsipangrisar. Och choklad doppade arslen. Jag gillar att leka med marsipan litegrann. Det är kul.
Nu ska jag göra mig en stor kopp te och titta på ett avsnitt av True Blood och försöka att inte somna till det. Haha.
Idag gjorde jag tre pepparkakshus, med viss hjälp, jag vet inte hur lång tid, men verkligen inte lång tid. Fyrtio minuter kanske. Vilken energi jag lade ner på dem. Höhö. Nae men de blev fina tycker jag. Innan det gjorde jag Eu-grisar. Sånna där långa marsipangrisar. Och choklad doppade arslen. Jag gillar att leka med marsipan litegrann. Det är kul.
Nu ska jag göra mig en stor kopp te och titta på ett avsnitt av True Blood och försöka att inte somna till det. Haha.
Få timmars sömn
Jag lyckades äntligen somna sedan. Och fick ungefär två och en halvtimmes sömn. Lustigt nog har jag orkat igenom dagen, visserligen har jag nästan somnat på vissa lektioner. Det är inte så bra att se på film när man är så trött. På bussen stendog jag också.
På engelskan, den första lektionen, hade jag utvecklingssamtal. Det gick bra, men tog lite längre tid än tänkt. Jag och min lärare satt och diskuterade ett bra tag. Allt från benhinnor till att jag klagade på en lärare och mycket därimellan. Jag fick också reda på att jag kommer ganska säkert få en plats om vi får ha några veckors APU utomlands! Hoppas verkligen att vi får åka också och att pengarna inte är slut. Och så får jag hoppas på att jag kan få åka till Tyskland. Det skulle vara kul att få öva på tyskan. Men det kommer antagligen bli Scotland eller Holland. Eller whisky eller hasch som pappa sa. Höhö.
På engelskan, den första lektionen, hade jag utvecklingssamtal. Det gick bra, men tog lite längre tid än tänkt. Jag och min lärare satt och diskuterade ett bra tag. Allt från benhinnor till att jag klagade på en lärare och mycket därimellan. Jag fick också reda på att jag kommer ganska säkert få en plats om vi får ha några veckors APU utomlands! Hoppas verkligen att vi får åka också och att pengarna inte är slut. Och så får jag hoppas på att jag kan få åka till Tyskland. Det skulle vara kul att få öva på tyskan. Men det kommer antagligen bli Scotland eller Holland. Eller whisky eller hasch som pappa sa. Höhö.
Första gången jag inte tyckte om att höra The Ark
Inatt var första gången jag inte blev glad över att höra The Ark. Jag lyssnade på Jonas Gardells vinterprat från förra året. Jag hade mot all förmodan börjat slumra till, då helt plötsligt blir jag klarvaken. Varför? Jo, för Jonas hade bestämt sig för att i precis den stunden spela Father of a Son. Sen dess har jag inte kunnat somna om. Vilket måste varit lite innan elva. Eller lite efter. Det kan jag inte svara på.
Det var mysigt att lyssna på Jonas, förutom att jag inte kunde somna. Hans formuleringar, hans sätt att hitta samband mellan saker det inte finns något samband mellan, hans sätt att förklara och beskriva, det är så vackert. Det finns ingen nu levande svensk författare som kan formulera sig så som Jonas Gardell kan. Det är så fantastiskt!
Nu ska jag vända uppåt och försöka sova. God natt.
Det var mysigt att lyssna på Jonas, förutom att jag inte kunde somna. Hans formuleringar, hans sätt att hitta samband mellan saker det inte finns något samband mellan, hans sätt att förklara och beskriva, det är så vackert. Det finns ingen nu levande svensk författare som kan formulera sig så som Jonas Gardell kan. Det är så fantastiskt!
Nu ska jag vända uppåt och försöka sova. God natt.
