Egentligen hade jag tänkt skriva något vettigt och klokt om att även att Sverige är så stort kan jag känna mig så nära en Ida i Boden och en Elise i Göteborg, samtidigt som jag är i Björsäter. Men jag är inte så vettig just nu. Jag har inte skrivit något vettigt här på länge nu känner jag. Jag tror att jag har för många tankar just nu. Som jag inte vill dela med mig av. Istället ska jag sätta mig i min säng och titta på True Blood.

Egentligen skulle jag ringa till Elise ikväll, och jag vill prata med Ida också. Men jag behöver en kväll för mig själv tror jag. Jag orkar inte prata ikväll. Lite smådepp och inne i mig själv. Tror att det på något sätt har att göra med att Musikhjälpen 2009 är över. Med över 5 700 000 insamlade kronor. Jag kommer sakna dem. När de lite snabbt räknade ut att de skulle kunna bota cirka en miljon barn med pengarna som de samlade in, jag blev så nedstämd då. Fem, nästan sex miljoner lät så mycket, men en miljon barn lät inte mycket. När det dör två barn per minut av malaria. Jag borde inte tänka så, varenda insamlad krona är en krona i kampen mot malaria. En liten bit på väg. Och en miljon barn är ändå en miljon barn.

Nu har inte rubriken med det här att göra, eller lite. Om man är långsökt. Men den får stå iallafall.