Jag har skärt mig. Ja, jag vet att det heter skurit, men i det här fallet heter det skärt. Jag skärde mig i armen. Med ett rakblad. Jag vet inte riktigt varför. Nyfikenhet kanske. Och jag kunde inte somna. Många som skär sig i sina armar, och på andra ställen, säger att det är skönt, att det tar bort den psykiska smärtan. Jag tyckte att det såg coolt ut med blodet som sipprade ut som droppar. Eller vackert snarare kanske. Men att det lättade den psykiska smärtan kan jag inte hålla med om. Jag har mest haft ångest och skuldkänslor. Och varit rädd att någon skulle upptäcka såren. Det gjorde två av mina vänner. De sa inte så mycket, blev mest förvånade tror jag. Nej jag tror inte att rakbladet kommer att hjälpa mig. Visst har jag mina dalar, men jag vet nu att jag kan ta mig upp, utan att skada mig själv. Det har jag mina vänner och The Ark att tacka för <3

Förresten så har jag börjat tycka om skolan lite mera. Det har blivit mysigt. Vi pratar mer med varandra, a klassen, och treorna också. Vi brukar sitta i korridoren där vi egentligen inte får sitta och småpratar. Det är mysigt. Jag kommer sakna treorna nästa år.