En dag, en timme och tio minuter. Så lång tid är det kvar till julafton nu. Vad är det med den här dagen som gör alla så hysteriska? Det är ju egentligen bara de under åtta år som tycker det är kul. Alla andra plågas bara. Stress och ångest innan, sitta och låtsas vara trevlig med släkten, låtsas vara glad, och sedan ändlöst länge äta julmat för att bli av med alla rester.

Visst att julen har sin charm. Men jag hittar inte charmen längre. Kanske blir det bättre nu när jag inte har några förväntningar. Det var länge sedan jag önskade mig något stort i julklapp. Egentligen har vi ganska trevligt på julafton, iallafall när vi är hemma. Hos mormor och morfar kan jag känna att allt är så fejkat. Ingen riktig glädje, bara massa måsten. Det måste vara så, för så har det alltid varit.

Om en dag, en timme och fyra minuter ska jag göra det mesta för att det ska bli en trevlig jul. Vi får se hur det går.