Jag vet att jag har tjatat om det lite för mycket. Men jag tänker fortsätta, iallafall det här inlägget.

Det där lugnet som fanns på julafton är borta. Den där känslan av glädje, bara för att det är julafton. Den speciella dagen som man väntade på i flera månader har blivit till en dag bland alla andra. Förutom lite extra god mat och några paket. Eller ganska många paket. Men jag kan inte uppskatta det fina med julen. Jag längtar bara bort. Jag tycker att det är jättetrevligt att träffa släkten, och vi är inte speciellt många på julen, det är värre på alla dessa födelsedagskalas. Ändå kan jag inte riktigt njuta av det. Jag tror att jag har insett att världen inte är fantastisk för alla människor. Våran familj har det bra, inget överdrivet, men vi lever och vi kan unna oss något extra ibland. Jag kan tycka att många har det bättre ibland. Men det finns många som inte på långa vägar har det lika bra som jag har.

Jag mår inte riktigt bra just nu. Mitt självförtroende och självkänsla är i botten. Och jag blir elak när jag inte är säker på mig själv. Det är inte riktigt medvetet och jag menar egentligen inget med det, men när jag inte vet vad jag ska göra blir jag småelak. Jag måste bli bättre på det. Om jag nu ska ha ett nyårslöfte är det att jobba med mig själv. Jag måste bli bättre på att hantera situationer som jag tycker är läskiga, jag måste lära mig att kunna hålla tyst när jag ändå inte vet vad jag ska säga. För det slutar bara att jag omedvetet lyckas såra någon. Jag ska utmana min rädsla och göra saker som jag inte tror att jag klarar av. Och sen något som jag tycker är jättejobbigt. Jag ska lära mig att kunna ringa ställen och människor som jag på något sätt tycker är läskigt.

Julafton var faktiskt trevligt. Och jag fick några fina julklappar. Det jag blev gladast över är nog pyjamasbyxor från farmor, chokladreceptbok från mamma och pappa, och biokort av mamma och pappa och ett från farbror.