Blaj.
Näe, jag är less. Trött. Jag känner inte för att skriva. Jag känner inte för att gå i skolan. Jag känner inte för att jobba. Jag orkar inte planera saker. Allt jag vill är att bara vara hemma. Och det börjar också bli tråkigt. Egentligen vill jag nog ha vardag och rutin. Och veta hur det blir efter sommaren. Det stressar mig väldigt mycket. Att inte veta hur allt ser ut efter sommaren.
Idag läste jag texten till The Apocalypse is over. Jag började gråta. Den är så hemsk. Eller, början är så hemsk. "we went from town to town". Det är där tårarna börjar rinna. Efter ett tag blir den "bara" en bra låt och jag kan njuta av den. Nu är jag sådär geggig som jag inte vill vara. Men jag är geggig idag (ordet geggig har jag fått från sims 3, det står att de är det när de behöver duscha. Geggiga).
Jag saknar Ida och Elise. Få myssa med dem. Bara driva runt, sjunga, sova i samma säng, diskutera alla onödiga detaljer om Ark. Fina människor, jag vill kramas med er!
Min lärare ringde mig idag och undrade vart jag har tagit vägen. Kollade så jag kom tillbaka snart och inte slarvade bort mina betyg. Det var snällt tycker jag. Det är väl lite det som är bra med ett litet program. Man är "du" med lärarna.
En sak jag tänkt på är att jag har svårt för att tilltala människor jag inte känner ordentligt för namn. Jag tycker att det är väldigt obehagligt. Men jag har ingen förklaring till varför. Kanske för att jag är rädd för att säga fel namn, eller uttala fel, eller så har tyskan och engelskan påverkat mig så mycket att jag får för mig att människan tycker att jag är ohövlig om jag använder dennes förnamn. Äh jag vet inte.
Och så blev det en text ändå. Imponerande.
Idag läste jag texten till The Apocalypse is over. Jag började gråta. Den är så hemsk. Eller, början är så hemsk. "we went from town to town". Det är där tårarna börjar rinna. Efter ett tag blir den "bara" en bra låt och jag kan njuta av den. Nu är jag sådär geggig som jag inte vill vara. Men jag är geggig idag (ordet geggig har jag fått från sims 3, det står att de är det när de behöver duscha. Geggiga).
Jag saknar Ida och Elise. Få myssa med dem. Bara driva runt, sjunga, sova i samma säng, diskutera alla onödiga detaljer om Ark. Fina människor, jag vill kramas med er!
Min lärare ringde mig idag och undrade vart jag har tagit vägen. Kollade så jag kom tillbaka snart och inte slarvade bort mina betyg. Det var snällt tycker jag. Det är väl lite det som är bra med ett litet program. Man är "du" med lärarna.
En sak jag tänkt på är att jag har svårt för att tilltala människor jag inte känner ordentligt för namn. Jag tycker att det är väldigt obehagligt. Men jag har ingen förklaring till varför. Kanske för att jag är rädd för att säga fel namn, eller uttala fel, eller så har tyskan och engelskan påverkat mig så mycket att jag får för mig att människan tycker att jag är ohövlig om jag använder dennes förnamn. Äh jag vet inte.
Och så blev det en text ändå. Imponerande.
Lösryckta tankar om ingenting
Sylle är väldigt mysig att lyssna på.
Det är skönt att vara hemma efter att inte ha varit hemma mer än max en dag sammanlagt på 9 dagar.
Jag njuter av varje sekund jag får tillbringa med Andreé.
Människor gnäller väldigt mycket. Finns det ingenting att säga kan man alltid klaga för att få tiden att gå. Vi har närmare till det negativa än det positiva.
Jag vet inte om jag kommer kunna lyssna på The Apocalypse is over utan att börja gråta.
Det var väldigt kul att träffa Bianca och Jennifer i lördags fast att det blev totalt misslyckat.
Istället för att gå i skolan jobbar jag den här veckan också. Eller jag har inte så mycket skola att gå till. En lektion om dagen är ingen mening med.
Det är skönt att vara hemma efter att inte ha varit hemma mer än max en dag sammanlagt på 9 dagar.
Jag njuter av varje sekund jag får tillbringa med Andreé.
Människor gnäller väldigt mycket. Finns det ingenting att säga kan man alltid klaga för att få tiden att gå. Vi har närmare till det negativa än det positiva.
Jag vet inte om jag kommer kunna lyssna på The Apocalypse is over utan att börja gråta.
Det var väldigt kul att träffa Bianca och Jennifer i lördags fast att det blev totalt misslyckat.
Istället för att gå i skolan jobbar jag den här veckan också. Eller jag har inte så mycket skola att gå till. En lektion om dagen är ingen mening med.
Längtar hem
Nu har jag varit hos Andreé sen i söndags, förutom ett par timmar i måndags. Och hur trevligt det än är så längtar jag hem. Borta bra men hemma bäst. Jag tror att jag behöver vara ensam ett tag också, jag trivs inte riktigt med att vara nära folk hela tiden och jag hatar att bo i en väska. Det är hemskt.
Syster åkte till Ark's signering och köpte skiva till mig, Elise och Ida. Snälla snälla syster. Jag blev glad av det. Visserligen kunde jag inte vara där och se, men att veta att syster har träffat dem och fixat autograf åt mig där är tillräckligt. Att en av mina Ark skivor är köpt på en signering. Det har aldrig hänt förut.
Jag har inte kunnat lyssna på låtarna än. Eller breaking up with god har jag lyssnat på mycket, men inte resten. Det ska bli intressant. Höra andra verisioner. Förresten har jag inte lyssnat på Calleth singeln som jag köpte på tradera. Det borde jag göra.
Det har gått bra att jobba också. Jag ska jobba lite nästa vecka med. Det är bra, jag behöver pengar. Och det är trevligt, inte ett dugg farligt.
Syster åkte till Ark's signering och köpte skiva till mig, Elise och Ida. Snälla snälla syster. Jag blev glad av det. Visserligen kunde jag inte vara där och se, men att veta att syster har träffat dem och fixat autograf åt mig där är tillräckligt. Att en av mina Ark skivor är köpt på en signering. Det har aldrig hänt förut.
Jag har inte kunnat lyssna på låtarna än. Eller breaking up with god har jag lyssnat på mycket, men inte resten. Det ska bli intressant. Höra andra verisioner. Förresten har jag inte lyssnat på Calleth singeln som jag köpte på tradera. Det borde jag göra.
Det har gått bra att jobba också. Jag ska jobba lite nästa vecka med. Det är bra, jag behöver pengar. Och det är trevligt, inte ett dugg farligt.
Nervös
Om tio minuter ska jag iväg till mitt första jobb. Jag ska hjälpa till i ett bageri, för han som jobbar där har brutit foten. Det är läskigt, för idag ska han visa lite, och från och med imorgon ska jag jobba nästan själv. Jag har ont i magen. Men det kommer gå bra, det vet jag ju.
Klart
Nu är talet färdigskrivet, det är bara att lära sig kvar. Jag vet att färgen på länkarna är samma som bakgrunden, men så blir det ibland. Jag ändrade iallafall lite i talet och nu känns det som något som jag vågar ha inför människor. Jag läger ut det på andra bloggen. Den kan ni hitta här.hääär.
Den här veckan har jag sovit hos Andreé och tränat. Därför har bloggen varit lite död. Jennifer frågade om den var död. Det är den inte, den har bara lite vintervila. Eller så är det så att mitt liv inte är lika intressant längre.
Efter den meningen tog det lite stopp i skrivandet. Jag kom inte på något mer intressant. Eller så var det för att jag hittade en mysig låt som jag har lyssnat på tio gånger i sträck nu. Och bara för det så vill inte datorn samarbeta med att lägga in klippet här. Ni får söka på youtube själva. I am a volcano med Armand Mirpour. Mysig.
Den här veckan har jag sovit hos Andreé och tränat. Därför har bloggen varit lite död. Jennifer frågade om den var död. Det är den inte, den har bara lite vintervila. Eller så är det så att mitt liv inte är lika intressant längre.
Efter den meningen tog det lite stopp i skrivandet. Jag kom inte på något mer intressant. Eller så var det för att jag hittade en mysig låt som jag har lyssnat på tio gånger i sträck nu. Och bara för det så vill inte datorn samarbeta med att lägga in klippet här. Ni får söka på youtube själva. I am a volcano med Armand Mirpour. Mysig.
To be a music fan
På engelskan ska jag hålla ett tal, jag tänker hålla ett tal om fans, och varför musik är så viktigt för vissa. Så här kommer ett av många utkast. Och när jag försökte hitta passande bilder hittade jag två av Rosas bilder. Jag tänkte att jag är fräck och lånar en av dom. Tack Rosa. Den första bilden har dock jag tagit. Tack till alla "statister". Höhö.
Såå.. Vad tycker ni? Jag är inte direkt nöjd med det.. Lite ändringar kvar gissar jag
To be a fan
Next week my favourite band will release their greatest hits album, witch will be the last thing they do. I am a big fan to them; to The Ark. 8 of December last year announce that they are going to break up. This year they will do their last tour.
Today I am going to tell you about what it’s like to be a fan and why music is so important to some people.
All of you know about The Beatles. During the sixties they were what everyone talked about, and they had obsessed fans all over the world. They couldn’t even go out of a car without a lot of screaming fans were around. Still some bands have fans that follow them all around the world. And we can ask us why, why do so many people get that interested in music? I think that we will find many answers to this question. The first is that they like the music, of course, but that’s not just it. They feel an affinity that they are a part of something, and it can be like a world that they can run away to, where no one can reach you.
As I said before I am a big fan to The Ark, and have been so for five years. Except that I as many others love their music, it’s like a big great family. We call our selves Angelheads and we got it from one of the songs on the first CD with the name Angelheads. It’s hard to explain what makes The Ark so special for me. It’s just music, there are a lot of music in the world, why just this band? Because that they can put words in what I feel and think, and because that their fans are just like me. The Ark and their Angelheads fight for the right to be you. Their music have given me so much, happiness, courage, friends and so many memories that I can’t even count.
When The Ark announced that they were going to break up I didn’t know what to do. I couldn’t believe it. It was like a nightmare. But I and other Angelheads came through it, and now we are trying to find something good in it. We have one last year together, and the cohesion was better. Everyone was sad about it, and we tried to comfort each other.
If you are a fan to a band you have to deal with the haters. Haters are those who really hate the music and want to tell you that the whole time. And to this I really can’t find an answer to, why it is so important to tell why you don’t like it. It just hurts people. Music affects everyone. Some people are affected in a way that they can travel around the world just to see their band live in their hometown, while others are affected in a way that they must tell you that the music are crap.
Såå.. Vad tycker ni? Jag är inte direkt nöjd med det.. Lite ändringar kvar gissar jag
Plugg
Hela förmiddagen har jag pluggat. Eller det beror på hur man ser det. Jag har gjort moussetårta, maränger och håller på att göra vaniljhjärtan. Kul att jag går en sådan utbildning att jag kan säga att det är plugg. Funderar på att baka bröd också.
Efter maten ska jag nog plugga lite teori också. Skriva engelska tal kanske.
Och ikväll kommer Lina och Emelie hit, gamla kompisar som vi inte träffar så ofta längre tyvärr. Men det kommer nog bli riktigt trevligt hoppas jag. Det brukar bli det.
Meningslöst blaj. Ouwi.
Efter maten ska jag nog plugga lite teori också. Skriva engelska tal kanske.
Och ikväll kommer Lina och Emelie hit, gamla kompisar som vi inte träffar så ofta längre tyvärr. Men det kommer nog bli riktigt trevligt hoppas jag. Det brukar bli det.
Meningslöst blaj. Ouwi.
Vi räknas alla lika när livet är slut
Den här veckan har varit väldigt lugn, jag har varit hemma mycket och Andreé har varit här istället för att jag har varit där. Och det har varit bra, jag har varit så mycket uppe i varv längre och mer än vad jag har märkt. Idag har jag varit väldigt trött, oftast märks det på det sättet att jag blir sur och irriterad och hatar världen. Istället har jag varit glad och tyckt att dagen har varit ganska bra. Jag behövde väl ta det lugnt. För i måndags var det hemskt, idag är det bra, eller bättre.
Självkänslan har kommit tillbaka och idag har jag varit lycklig och upprymd. Jag har märkt att jag faktiskt är bra på det jag gör och faktiskt kan någonting. Det tar ett tag att upptäcka ibland. Fast det är jobbigt så gläds jag åt dalarna, för skulle jag inte haft den där dalen tidigare i veckan skulle jag inte heller ha kunnat ha en sådan här topp idag.
Imorgon ska vi ha gäster, jag ska göra moussetårta. Synd bara att jag glömde receptet i skolan. Men det är en värdslig sak.
Lyssnar fortfarande på Stiko, han är fortfarande bra.
Självkänslan har kommit tillbaka och idag har jag varit lycklig och upprymd. Jag har märkt att jag faktiskt är bra på det jag gör och faktiskt kan någonting. Det tar ett tag att upptäcka ibland. Fast det är jobbigt så gläds jag åt dalarna, för skulle jag inte haft den där dalen tidigare i veckan skulle jag inte heller ha kunnat ha en sådan här topp idag.
Imorgon ska vi ha gäster, jag ska göra moussetårta. Synd bara att jag glömde receptet i skolan. Men det är en värdslig sak.
Lyssnar fortfarande på Stiko, han är fortfarande bra.
"25, det är då demonerna anfaller på riktigt"
En dag ska jag har vunnit över mina spöken. En dag ska jag komma överrens med mina spöken. Jag kommer aldrig bli av med dem, men de ska inte vara lika närvarande hela tiden. Idag är min självkänsla låg och jag ser allt som motgångar. Det är ofta så, det är en spiral, oftast snurrar det inte så här fort. Oftast går det långsamt, som tur är.
Idag var det tänkt att Andreé skulle komma hit, men han halkade och har ont och kan inte komma hit. När han sa det rasade allt. Jag grät och skrek. När jag hade lagt på såklart. Aldrig visa utåt hur sårad man är. Jag hade ju planerat, jag hade längtat. Och jag vill inte sova ensam, VILL INTE. Jag klarar inte det längre. Jag behöver dig ju här...
Klarar inte, orkar inte, vill inte, kan inte. Det går inte.
Idag var det tänkt att Andreé skulle komma hit, men han halkade och har ont och kan inte komma hit. När han sa det rasade allt. Jag grät och skrek. När jag hade lagt på såklart. Aldrig visa utåt hur sårad man är. Jag hade ju planerat, jag hade längtat. Och jag vill inte sova ensam, VILL INTE. Jag klarar inte det längre. Jag behöver dig ju här...
Klarar inte, orkar inte, vill inte, kan inte. Det går inte.
If it's gonna burn, then it must be fire
Idag tog jag pendeln in till Stockholm för att köpa Irn Bru och leta efter nya jeans. Först hittade jag inte English Shop, men hade trevligt ändå, sen hade de bara burkar och inga flaskor. Efter det skulle jag hitta jeans, först var allt trevligt, gå runt för mig själv, titta på fina kläder. Sen hittade jag jeans för 60 kronor. Allt var för litet. Och för varje par jag provade sjönk min självkänsla mer och mer. Mamma ringde när jag fortfarande gick runt och var glad över billiga byxor. Pappa ringde när jag stod och provade och inte kom i några byxor alls. Så mamma fick ett trevligt samtal. Pappa var jag bara arg på. Och den irritationen sitter fortfarande i. Allt känns bara blä. Och nu tänker jag ta tag i mitt liv på riktigt, sluta äta onyttigt och börja träna ordentligt. För sen jag slutade med fotbollen har jag bara blivit större och större. Det är pinsamt. Och jag hatar det, jag hatar det så in i helvete mycket. Jag är livrädd för att bli extrem fet, det är min värsta mardröm. Alltså måste jag göra något nu.
Jag kan inte äta godis eller något sånt utan att må dåligt över det längre heller. Jag känner mig skyldig hela tiden.
På vägen hem lyssnade vi på en dokumentär om ett fartyg som började brinna. Jag kommer inte kunna sova inatt.
Jag kan inte äta godis eller något sånt utan att må dåligt över det längre heller. Jag känner mig skyldig hela tiden.
På vägen hem lyssnade vi på en dokumentär om ett fartyg som började brinna. Jag kommer inte kunna sova inatt.
Tryck på snooze Törneros
För ett år sedan satt jag hos Elise i Göteborg. Sist jag var hos Elise och skulle åka hem sa hennes mamma något om att det är nog sista gången du hälsar på oss här, nästa gång får du hälsa på oss i Östersund! Då ville jag nästan åka tillbaka till deras radhus och gå omkring så jag verkligen skulle minnas allt. Det gjorde jag inte, men det kändes fortfarande sorgligt.
Nu sitter jag i systers nya lägenhet. Den är mysig. Jag gillar den. Och det är nära till English Shop och Irn Bru.
Igår var det ett år sedan jag och Andreé blev tillsammans, det har gått fort. Det är lustigt. Men på ett positivt sätt. Jag tänkte skriva något långt, vackert och romantiskt. Men jag tror att jag låter bli det. Det är fint iallafall, Andreé är fin.
Måndag och tisdag är jag ledig, det är skönt.
Nu sitter jag i systers nya lägenhet. Den är mysig. Jag gillar den. Och det är nära till English Shop och Irn Bru.
Igår var det ett år sedan jag och Andreé blev tillsammans, det har gått fort. Det är lustigt. Men på ett positivt sätt. Jag tänkte skriva något långt, vackert och romantiskt. Men jag tror att jag låter bli det. Det är fint iallafall, Andreé är fin.
Måndag och tisdag är jag ledig, det är skönt.
Ikväll slog det över igen.
Nu har tårarna precis torkat. Jag har sagt god natt till Elise och Andreé. Kroppen har slutat skaka av all gråt som ville ut. Det var länge sen nu, egentligen var tårarna ganska väntade. Jag grät för att jag vill räcka till åt alla, jag vill hjälpa alla men jag kan inte. Jag vill att alla ska må bra men jag lyckas inte hjälpa alla. Jag grät över alla som jag har förlorat och håller på att förlora. Just nu vill jag inte mer, nu är det för mycket.
Jag har ingen aning om vart jag vill komma. Bäst att jag slutar. Ha tålamod med mig, snälla.
Jag har ingen aning om vart jag vill komma. Bäst att jag slutar. Ha tålamod med mig, snälla.
Hey modern days
Något som jag tycker är obehagligt är att hälsa på personer. Jag vet inte riktigt när man ska börja hälsa eller hur man ska hälsa. Om jag har träffat en person en gång, genom en kompis eller vad som, då vet jag inte riktigt om jag borde hälsa, för vi känner ju inte varandra, men jag kanske borde hälsa ändå, för vi har ju trots allt träffats. Istället stirrar jag bara på personen och sen vänder bort blicken. Låtsas som att jag inte känner igen människan.
Sen om det är någon som jag ska hälsa på så vet jag inte om det bara är hälsa och gå vidare eller om jag måste stanna, kanske kramas också. Att krama okända eller halvokända människor är också läskigt. Eller det där med pussa kinden. Det inkräktar på mitt revir otroligt mycket.
Det är ett mysterium hur man ska hälsa och hur mycket man ska hälsa. Jag tycker det är obehagligt och uppfattas antagligen som ganska tjurig, men det är bara för att jag inte vet och inte vill inkräkta på någons revir.
Hej rörigt inlägg med mycket tankar.
Sen om det är någon som jag ska hälsa på så vet jag inte om det bara är hälsa och gå vidare eller om jag måste stanna, kanske kramas också. Att krama okända eller halvokända människor är också läskigt. Eller det där med pussa kinden. Det inkräktar på mitt revir otroligt mycket.
Det är ett mysterium hur man ska hälsa och hur mycket man ska hälsa. Jag tycker det är obehagligt och uppfattas antagligen som ganska tjurig, men det är bara för att jag inte vet och inte vill inkräkta på någons revir.
Hej rörigt inlägg med mycket tankar.
Hon måste ju vara född i en rulltårta!
Idag har jag tränat och imorgon börjar jag sent. Anledningen till att jag sitter här alldeles för sent. Jag har redigerat några bilder. Det var nästan kul igen. Kanske blir så när det inte finns riktigt lika mycket tid till det längre.
Sak samma.
jag redigerade en bild på mig, fast jag hatar att göra det egentligen. Tycker att det blev ett skapligt resultat iallafall.
Turen kom också till ett träd. Väldigt svårt att göra något. Jag gjorde det iallafall till ett disko träd sen. Sånna kan säkert vara roliga.
Jag sökte ett extra jobb idag. Jag kommer antagligen inte få det, men ändå.
Rubriken är ett citat från en kille som vi träffade på Peace and Love. Längtar <3
Sak samma.
jag redigerade en bild på mig, fast jag hatar att göra det egentligen. Tycker att det blev ett skapligt resultat iallafall.
Turen kom också till ett träd. Väldigt svårt att göra något. Jag gjorde det iallafall till ett disko träd sen. Sånna kan säkert vara roliga.
Jag sökte ett extra jobb idag. Jag kommer antagligen inte få det, men ändå.
Rubriken är ett citat från en kille som vi träffade på Peace and Love. Längtar <3
Yello
Jag fick en kommentar av min äldsta och bästa vän. Vi hörs inte så ofta, men jag älskar fortfarande de gånger vi ses och jag ler åt nästan varenda minne vi har tillsammans. Jag tror att vi båda är dåliga på kontakt, vilket är synd. Men jag glädjer mig åt att vi iallafall har Peace and Love varje sommar. Det är återkommande och vi älskar det, right?
Jag älskar dig och kommer alltid ställa upp för dig, för mig är du inte bara en vän, du är en del av min familj. En syster. Nästa helg ska jag till Stockholm och då ska vi ses igen, så du vet det :)
Jag älskar dig och kommer alltid ställa upp för dig, för mig är du inte bara en vän, du är en del av min familj. En syster. Nästa helg ska jag till Stockholm och då ska vi ses igen, så du vet det :)
Nått som liknar Shangri La
Stiko Per Larsson är grymt bra. Jag älskar hans röst, hans texter, musiken. Det är jättemysigt.
Jag har tänkt mycket senaste tiden på att bli irriterad och arg. Man kan alltid välja om man vill bli irriterad eller låta det vara. Ofta väljer jag utan att tänka att bli irriterad. På senare tid har jag upptäckt att jag kan välja att låta bli. Är det verkligen värt att slösa energi på det? Oftast inte. Oftast är det bara skitsaker. Väljer man bort irritationen sparar man energin till något bättre, att glädjas och må bra. För man mår inte bra av att vara arg hela tiden.
Det är mycket på Internet som jag har stört mig på på sistone, blivit arg och irriterad. Vissa bloggar och så. Därför har jag kommit fram till att jag inte ska läsa de bloggarna och vad de skriver på andra ställen, för att inte lockas att bli arg. Det är inte värt det.
Jag börjar förresten tro att jag kanske börjar bli glutenintollerant. Hjälp, det får inte hända. Jag har redan tillräckligt som talar emot mig för att bli bagare.
Jag har tänkt mycket senaste tiden på att bli irriterad och arg. Man kan alltid välja om man vill bli irriterad eller låta det vara. Ofta väljer jag utan att tänka att bli irriterad. På senare tid har jag upptäckt att jag kan välja att låta bli. Är det verkligen värt att slösa energi på det? Oftast inte. Oftast är det bara skitsaker. Väljer man bort irritationen sparar man energin till något bättre, att glädjas och må bra. För man mår inte bra av att vara arg hela tiden.
Det är mycket på Internet som jag har stört mig på på sistone, blivit arg och irriterad. Vissa bloggar och så. Därför har jag kommit fram till att jag inte ska läsa de bloggarna och vad de skriver på andra ställen, för att inte lockas att bli arg. Det är inte värt det.
Jag börjar förresten tro att jag kanske börjar bli glutenintollerant. Hjälp, det får inte hända. Jag har redan tillräckligt som talar emot mig för att bli bagare.
Se på mig nu, vad tycker du?
Jag gick och funderade på hur jag var för fyra-fem år sedan, och började nästan skratta. 14 år, hel seriös och trodde att jag visste allt. Jag hade världens alla demoner hängandes över mig.
När jag var 14 gick jag i sjuan, börjat i en ny skola, åkte buss varje dag och hade funderingar över vem jag var, var jag hörde hemma, vem jag skulle vara och vilka som var mina vänner. Jag kom från en liten by in till samhället och lärde känna massor med nytt folk, folk jag inte hade en aning om vilka de var fanns i mängder runt mig. Högstadiet var skrämmande. Många nya vänner, jag slets åt många håll, visste inte riktigt vem jag skulle ty mig till. Jag blev kär flera gånger om. Jag försökte anpassa mig, vara alla till lags, samtidigt som jag försökte vara mig själv till lags. Det gick inte riktigt ihop sig. Internet blev en del i mitt liv. Jag blev medlem på många sidor, började prata med okända människor på Internet. Försökte att hitta likasinnade. Jag hittade en kille som jag pratade mycket med. Han var äldre, minns inte hur mycket äldre men han gick nog på gymnasiet iallafall. Han måste ha tyckt att jag var jättetöntig, men han var mysig att prata med. Genom honom hittade jag till Sockerdricka, en sida där man kan lägga upp dikter m.m. som man har skrivit själv. Man var tvungen att vara 15, jag var 14, så jag skrev att jag var född 91. Busigt. Där skrev jag mörka, mörka dikter. Livet var väl inte så mörkt egentligen, men att överdriva det gjorde det lite lättare att stå ut med allt.
Jag gick på min första konsert, det blev början på ett tungt musik beroende. Jag hittade The Ark, de räckte mig en hand och hjälpte mig upp. Jag började bråka med en som jag för tillfället kallade för "bästis". Det var tungt. The Ark höll mig uppe. När sjuan var slut lugnade jag ner mig och accepterade att ligga lågt. Det passade mig bäst.
När det var dags att söka till gymnasiet sökte jag mig bortåt. För att bli kvitt mitt förflutna. Nu med en knapp termin kvar på gymnasiet, har jag lyckats? Jag vet inte riktigt, kanske. Eller det har jag nog till viss del. Jag lämnade i ilska. Ilskan har svalnat. Nu kan jag titta tillbaka och le åt det. Lite. Fortfarande gör det lite ont, det kommer det nog alltid att göra. Men jag är stolt över var jag har lyckats med hitills.
En låt med Markus Krunegård passar här. Se på mig nu, vad tycker du?
När jag var 14 gick jag i sjuan, börjat i en ny skola, åkte buss varje dag och hade funderingar över vem jag var, var jag hörde hemma, vem jag skulle vara och vilka som var mina vänner. Jag kom från en liten by in till samhället och lärde känna massor med nytt folk, folk jag inte hade en aning om vilka de var fanns i mängder runt mig. Högstadiet var skrämmande. Många nya vänner, jag slets åt många håll, visste inte riktigt vem jag skulle ty mig till. Jag blev kär flera gånger om. Jag försökte anpassa mig, vara alla till lags, samtidigt som jag försökte vara mig själv till lags. Det gick inte riktigt ihop sig. Internet blev en del i mitt liv. Jag blev medlem på många sidor, började prata med okända människor på Internet. Försökte att hitta likasinnade. Jag hittade en kille som jag pratade mycket med. Han var äldre, minns inte hur mycket äldre men han gick nog på gymnasiet iallafall. Han måste ha tyckt att jag var jättetöntig, men han var mysig att prata med. Genom honom hittade jag till Sockerdricka, en sida där man kan lägga upp dikter m.m. som man har skrivit själv. Man var tvungen att vara 15, jag var 14, så jag skrev att jag var född 91. Busigt. Där skrev jag mörka, mörka dikter. Livet var väl inte så mörkt egentligen, men att överdriva det gjorde det lite lättare att stå ut med allt.
Jag gick på min första konsert, det blev början på ett tungt musik beroende. Jag hittade The Ark, de räckte mig en hand och hjälpte mig upp. Jag började bråka med en som jag för tillfället kallade för "bästis". Det var tungt. The Ark höll mig uppe. När sjuan var slut lugnade jag ner mig och accepterade att ligga lågt. Det passade mig bäst.
När det var dags att söka till gymnasiet sökte jag mig bortåt. För att bli kvitt mitt förflutna. Nu med en knapp termin kvar på gymnasiet, har jag lyckats? Jag vet inte riktigt, kanske. Eller det har jag nog till viss del. Jag lämnade i ilska. Ilskan har svalnat. Nu kan jag titta tillbaka och le åt det. Lite. Fortfarande gör det lite ont, det kommer det nog alltid att göra. Men jag är stolt över var jag har lyckats med hitills.
En låt med Markus Krunegård passar här. Se på mig nu, vad tycker du?
När längtan blir för stor
För tillfället lyssnar jag på Stiko Per Larsson och längtar mig bort till sommaren, till Peace and Love. Jag vill planera, ha något att längta speciellt till, drömma om, börja bygga fina minnen. Idag släpptes Håkan, Säkert och Stiko till P&L, tre artister som det ska bli grymt kul att se. Stiko är en ny upptäckt, väldigt mysig. Hans röst är väldigt lik sångaren i Sunrise Avenue. Det är en bra röst, jag blir lugn av den rösten. Oron försvinner lite.
Jag har varit ganska duktig idag, pluggat lite. Resten av planerna är att städa och fixa iordning mitt rum och kanske cykla lite. Jag förstår inte hur mitt rum kan bli så stökigt, jag är ju aldrig hemma! Eller det kanske är just det, kläder ligger slängda, halvt urpackade, i väntan på att kastas i tvättkorgen, det ligger också kläder halvt ipackat, saker som hamnat på golvet, som slängts där i stress, tar hand om det sen. Sen kommer sällan, det finns alltid något som är viktigare. Vad skönt att åka till P&L.
Jag har varit ganska duktig idag, pluggat lite. Resten av planerna är att städa och fixa iordning mitt rum och kanske cykla lite. Jag förstår inte hur mitt rum kan bli så stökigt, jag är ju aldrig hemma! Eller det kanske är just det, kläder ligger slängda, halvt urpackade, i väntan på att kastas i tvättkorgen, det ligger också kläder halvt ipackat, saker som hamnat på golvet, som slängts där i stress, tar hand om det sen. Sen kommer sällan, det finns alltid något som är viktigare. Vad skönt att åka till P&L.
Lilla gubben fast tvärtom
Jag är prickig. Vita prickar. Bara för att jag är torr. Det torra är borta och kvar är bara vita fläckar. Fint.
Nu tänkte jag skriva om Arkmaniacs, angelheads, sista tiden med Ark. Men det får vänta tills jag har fått sortera i mitt huvud, annars kommer det bli fel och missuppfattas. Jag är less iallafall. And that's how it is
Nu tänkte jag skriva om Arkmaniacs, angelheads, sista tiden med Ark. Men det får vänta tills jag har fått sortera i mitt huvud, annars kommer det bli fel och missuppfattas. Jag är less iallafall. And that's how it is
Vid protesfabrikens stängsel
Vid protesfabrikens stängsel - Håkan Hellström Vid protesfabrikens stängsel La du din hand på min axel Och sa att livet var något enkelt Men jag kunde inte hålla med dig På en betonglagd äng stod vi Du bad mig ta kärlek lätt som en vind Men jag var så ung och dumdristig Och tårarna rann ner för min kind För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar Och vem vet hur länge vi har varandra I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet Mötte jag min kärlek En av de absolut vackraste låtarna. För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar?
