En dag ska jag har vunnit över mina spöken. En dag ska jag komma överrens med mina spöken. Jag kommer aldrig bli av med dem, men de ska inte vara lika närvarande hela tiden. Idag är min självkänsla låg och jag ser allt som motgångar. Det är ofta så, det är en spiral, oftast snurrar det inte så här fort. Oftast går det långsamt, som tur är.

Idag var det tänkt att Andreé skulle komma hit, men han halkade och har ont och kan inte komma hit. När han sa det rasade allt. Jag grät och skrek. När jag hade lagt på såklart. Aldrig visa utåt hur sårad man är. Jag hade ju planerat, jag hade längtat. Och jag vill inte sova ensam, VILL INTE. Jag klarar inte det längre. Jag behöver dig ju här...


Klarar inte, orkar inte, vill inte, kan inte. Det går inte.