Något av det töntigaste jag vet är alla som ska vara överseriösa på sina bloggar som säkert bara blir lästa av deras vänner. "Copyright på både bilder och text! Inget får användas utan min tillåtelse!" Herregud, hur höra tankar har vissa om sig själva? Och hur låga tankar har de om sina vänner? Det ser bara töntigt ut. Moderskeppet är en sida om photoshop som jag rekommenderar starkt, i en video där pratar Matthias om hur illa han tycker om folk som skriver copyright stort och tydligt över bilden. "Det är ungefär som i lågstadiet när man hade gjort en fin ljusstake och sen ristar man in sitt namn med brännpenna och så är hela den fina ljusstaken förstörd." Typ. Jag tycker att han har helt rätt. Fast vi skrev våra namn under sakerna vi gjorde för att det inte skulle synas.

Annars har jag en tråkig fredagkväll. Ont i magen och fryser, väntar på att få sova så att det blir imorgon. Ändå gillar jag det här lite. Dessutom måste jag skriva planering till skolan. The Ark har lagt ut en spellista på sin hemsida, den är mysig.

Jennifer - självklart menar jag alla treor på LP, inte bara bageri klassen :)

Nu är jag ensam hemma. Det är tyst, jag har inte ens på musik. Det är så skönt, bara få vara själv ett tag. Jag njuter av min ensamhet. Egentligen finns det massor jag borde göra, men det får vänta. Det är skönt att bara sitta och inte göra någonting speciellt. 

Igår började förresten Bageri C, eller gesällkursen som den kallas ibland. Det kommer bli som ett gesällprov utan gesällbrev typ. Jag tror att det kommer bli bra, mycket jobb, men bra som sagt. Vi hade bara teori och gick igenom massa saker igår, och jag gillar min klass. Verkligen. Det kommer bli tråkigt att sluta. Här hör jag hemma. Skojar, flamsar, skrattar, är seriösa. Jag bara älskar det. Det är nog enda gången jag känt mig riktigt hemma i en klass.

Imorgon börjar vårterminen, den sista terminen i gymnasiet. Efter den här terminen är det dags att klara sig själv. Kan jag det? Vet inte. Imorgon börjar jag kvart över tolv. En ny kurs, bageri c. Man ska jobba självständigt. Hjälp? Hur kommer det gå?

Ikväll ska jag träna boxercise i Åtvid med Anca, lett av Elsa. Jag har fortfarande träningsvärk sen i onsdags. Men det kommer bli kul, jag behöver träna. Och imorgon vill jag ut och springa. Och på fredag vill jag simma. Får se om det blir så. Förhoppningsvis får jag mindre träningsvärk idag.

Nu ska jag baka bröd.

Breaking up with God på repeat. Igen och igen. Det gör så ont, ont, ont att lyssna på den. Allt med The Ark gör ont. Youtube klipp på en minut gör ont. Jag vill inte. Hjälper det om jag blundar tillräckligt hårt, håller för öronen och skriker?

Men det är sån jag är gissar jag. Gör det ont måste jag testa igen och igen för att se om det fortfarande gör ont. Var gör det ondast? Gör det ont på samma sätt?

I hurt myself today,
to see if I still feel
I focuse on the pain,
the only thing that's real

Johnny Cash.

Just nu är tillvaron varken bra eller dålig. Inget är varken kul eller tråkigt. Allting bara är. Inga riktiga glädjetjut, men inte heller några speciella jobbigheter. Gråskala. Jag tror att jag gillar grått. En flashig grå nyans. Ibland är det skönt. Kanske därför jag inte hittar ord för tillfället också.


Det regnade på nyårsafton.

Har tänkt skriva typ tolv gånger idag. Men jag har inga ord. De är slut.

Igår var jag hemma hos en gammal kompis, tillsammans med sex andra. Det var väldigt roligt, roligare än jag trodde. Och då hade jag höga förväntningar på kvällen. 

Det var mycket prat om gamla minnen, många skratt, julklappslek m.m. Vi har inte träffats såhär på ett och ett halvt år tror jag att vi kom fram till. Hemskt. Men kanske att man inte behöver träffas oftare? Någon gång efter tolv åkte första personen hem, efter ett åkte nästa. Sen skulle jag, Elsa och Anca gå hem. Det tog två timmar från att vi sa första gången att vi skulle gå till att vi faktiskt gjorde det. Vi satt och pratade, diskuterade tatueringar, piercingar, framtiden och allt där emellan. 

På vägen hem pratade jag och Elsa om att åka till Norge att jobba. Får hoppas att det blir så.

Imorgon börjar skolan, vill inte, vill inte, vill inte.

Januari

Nyåret firade jag uppe hos Ida. Vi hade det mysigt, gjorde inte så mycket. Såg på film, gick runt, pratade m.m. Jag åkte snöskoter. 
Jag lyckades tappa min mobil i snön. Den återfanns under våren när snön försvann. 
Det var fest tillsammans med hela LP, eller de som ville vara med iallafall. Det var första gången jag och Andreé träffades på riktigt. 
Egentligen inte någon speciell händelserik månad, förutom att jag och Andreé började få allt bättre kontakt.

Februari

Jag och Andreé blev tillsammans. Början på något nytt och underbart. Jag älskar dig, älskar dig, älskar dig.
10 februari tävlade jag i deltävlingen i Mack-SM. Och vann. Mack-SM karusellen började snurra, saker som jag aldrig varit med om hände och jag började utvecklas. Det var början på något som jag aldrig trodde att jag skulle lyckas med.
Alla hjärtans dag, och Andreé var hemma hos mig för första gången. 
Jag hade praktik på ett väldigt mysigt litet bageri. Visserligen missade jag många dagar pga Mack-SM. Tiden färgades av Mack-SM, alltid var det något som behövde fixas eller göras.

Mars

Jag firade fyra år tillsammans med The Ark. Förberedelserna inför Mack-SM upptog stor del av tiden. Jag och min lärare var uppe på möte i Stockholm för att få information och lära oss hantera Media.
jag fick reda på att jag skulle vara funk på P&L
Jag började se förbättringar komma, jag vågade tex ringa utan att bli nervös.

April

Jag fyllde 18, och fick panik över det. 
Ida och Elise var här under påsklovet. Vi hade mys. Saknaden blev stor när de åkte hem igen.
Jag fick någon typ av sammanbrott, allt med Mack-SM blev lite för mycket. Men jag klarade av det. I slutet var det dags att tävla i Stockholm. Jag klarade av det, och kom tvåa. Det var något av det läskigaste men samtidigt det roligaste jag har gjort. 
The Arks sista album släpptes.

Maj

Jag, pappa och farbror åkte till Tyskland och hälsade på släkt. Det var trevligt. jag drack bananjuice. Äckligt.
Det började bli varmt, luktade vår och jag längtade mycket till sommaren.
Jag tog äntligen körkort. Bianca och Jennifer gjorde en tårta till mig och vi skulle fika i trädgårdsföreningen, det regnade men vi hade trevligt ändå.
I övrigt en ganska lugn månad.

Juni

Skolan slutade, Andreé tog studenten. Dagen innan var jag och många andra i trädgårdsföreningen, Kristian Antilla spelade men vi lyckades missa det. Lyckat.
Jag var på krogen för första gången. Inget som jag tyckte var något värt att heja för. 
Midsommarafton, jag var hemma som vanligt på dagen och åkte sen till Andreé. Vi åt pizza, bara för att det var öppet.
Vi åkte iväg till Peace and Love, en av de finaste veckorna under hela året

Juli

Peace and Love var underbart, Hultsfred ställdes in. Ida och Elise var här en vecka. Efter att de hade åkt hem åkte jag till Göteborg för att träffa Andreé. Jag, Jennifer och Bianca cyklade till min farfar. Lite över 10 mil. 
I slutet målade jag och Andreé om mitt rum, det blev lila.
Juli var en jobbig månad, jag hade mycket planerat, hade inte tid att vara för mig själv och vara spontan. Jag saknade Andreé, men hade egentligen inte ork att åka ner till Göteborg. Jag var en väldigt jobbig person under den här månaden gissar jag, grät, var sur och hade inte motivation till att göra något egentligen.

Augusti
Augusti fortsatte att vara jobbigt, men lite lugnare.
Skolan började igen, jag cyklade in till Linköping.
The Ark spelade i Linköping, Elise var här, vi träffade hela bandet och allt var underbart. Många nya människor, fina människor. Arkmaniacs slog upp portarna på nytt.
Förberedelserna inför Skottland började
Jag började läsa tyska

September

Det var val, och jag röstade för första gången.
Jag hade praktik igen. Lite jobbigare än förra gången.
Jag hade mycket att göra och mådde fortsatt inte speciellt bra. Ingenting var speciellt roligt.
Nervositeten inför Skottland började komma

Oktober

jag var i Skottland på praktik. Det var underbart och roligt. Men samtidigt jobbigt. Inte så jobbigt som jag trodde ändå. Jag lärde mig att jag faktiskt kan uttrycka mig på engelska, samlade på mig många nya upplevelser.
Innan vi åkte fick jag ett sammanbrott att jag inte skulle klara det. Jag klarade det. Det är värt att det är lite jobbigt.
jag och Andreé var på skivmässa, jag köpte lite för många skivor.

November

Jag var i Göteborg och såg Håkan Hellström tillsammans med Elise.
Veckan efter såg jag Johnossi i Linköping.
Våran klass sålde korv och saffransbullar på julmarknaden i trädgårdsföreningen.
Jag bakade lussekatter tillsammans med scouterna.
Det var höstlov

Jag kan inte komma på något bra ögonblick att skriva om. Istället får ni se ett klipp från en konsert med Melody Club. Visserligen förstörs det fina av att det var fullt med fjortisar som skrek för full hals. Men tänk bort dem så blir det ett fint ögonblick.




Det var det sista inlägget på den här listan. Har det varit intressant att läsa?

För första gången på ett bra tag nu är jag ensam. Utan några speciella planer för morgondagen. Ganska skönt ändå. Fast det var trevligt med Ida och Elise här, fast jag saknar Andreé, fast jag saknar resten av mina vänner.

Jag tänkte komma med en utvärdering av 2010 lite senare. Ett år som var väldigt händelserikt faktiskt. Många förändringar som varit till det bättre, och självklart vissa till det sämre.

Först vill jag be om ursäkt till alla jag känner. Jag har försummat många av de som första halvan av året stod mig nära. Jag vet inte vad jag ska skylla på, det finns nog mycket. Men jag vill säga förlåt. För jag har varit väldigt självisk och mest bara tänkt på mig. Jag har inte ägnat er den tid ni förtjänar. Senaste tiden har jag känt att jag glidit ifrån många av mina vänner. Det har känts lite som att ingen riktigt bryr sig om mig, men jag förstår det. För jag har dragit mig undan, inte velat vara med. Jag ska försöka komma tillbaka igen. Om ni vill ha mig?

Dag 29 fanns inte. Jag får skriva vad jag vill. Jeej.

Jag skriver om något som jag funderade på ikväll. För ungefär två timmar sedan sa jag och Ida hej då till Elise. Hon åkte hem, och snart ska hon till Barcelona. Nu kommer vi inte ses förrän till P&L, ett halvår. Det är jobbigt. Vi kommer antagligen inte kunna smsa som vanligt heller. 

På onsdag ska jag säga hej då till Ida. Också jobbigt. Visserligen har Ida redan bokat biljetter till nästa gång hon ska komma hit. Men ändå. Det är nästan tre månader tills dess. Och då stannar hon ändå bara en helg. Jag vill inte att Ida åker hem, jag ville inte att Elise skulle åka hem heller.

Ett annat avsked som var jobbigt var när jag skulle säga hej då till Andreé innan jag åkte till Skottland. Då satte jag mig ner och grät och ville inte åka. Jag ville vara med Andreé. Sen så gick det tre veckor och jag var hemma igen. Klart att jag ville åka egentligen, det var det bästa jag har gjort. Men det är fortfarande jobbigt att säga hej då.

Jag saknar peace and love. Det är varmt, trevligt, fint väder, bra musik, intressanta människor. Fullt med kärlek. Mellan personer och mellan personer och artister. Att vara funktionär på P&L är jättekul, dels få ta del av musiken och stämningen, och dessutom får man vara en del av att festivalen fungerar. Ännu fler möten med trevliga människor. 

Bara det här att gå hem till tältet efter sista konserten, sätta sig ner utanför och det droppar in okända människor som man sitter och pratar med tills det är ljust igen. Då går man och lägger sig och sover några timmar. Vaknar, jobbar kanske, och sen till festivalen, njuter av stämningen och går på oförglömliga konserter. Och så om igen. Det är så fint.

Ja, jag borde vara klar för länge sen. Men så blev det jul och så fick jag besök och så hann jag inte. 

Min favoritplats... Jag vet inte riktigt. Jag har nog inte någon speciell favoritplats. Jag har faktiskt gått och funderat ganska mycket på det ett tag. Och jag kan inte säga bara en plats. Ena stunden tänker jag att en Ark konstert är min favoritplats, andra stunden är det hos Andreé. Vissa gånger är min favoritplats ensam hemma i min säng där jag slipper människor. Jag gillar de flesta platser i mitt liv, men inte för länge. Jag har bråttom iväg över allt, kan inte sitta kvar på bara en plats. Det finns så mycket att uppleva, så mycket att göra att jag inte klarar av att bara ha en favoritplats. Möjligtvis om det är ett nattåg som är i tid. Jag får sitta för mig själv, påväg till eller från något roligt. Är det till har jag något att se fram emot, är det från har jag något att tänka tillbaka på och kan njuta av ensamheten. Jag trivs ensam, men klarar mig inte utan människor. 

Kanske flög jag iväg lite. Kanske.

Idag hittade jag en ny kamera som jag köpte/fick. Kanske inte världens bästa, men vi kommer överrens. Vi är lite lika. 


Min bror. I bilen när jag precis packat upp kameran. Jag har inte redigerat den såhär. Rätt fränt att den blev så av sig själv.


Närbild.


Såhär snöig blev jag av att ta kort. Det är mysigt.

Oj. Mina rädslor. De är många. Ska försöka hitta ord.

En sak som jag alltid har varit rädd för är att ringa. Om det är till en vän, eller till något läskigt typ vårdcentral eller tandläkare, det är jobbigt vilket som. Jag tror att det har att göra med att jag inte riktigt tycker om att prata, och när jag inte ser hur människan reagerar på det jag säger blir det extra jobbigt. Eller egentligen är det inte jättejobbigt att prata i telefon, utan det är det där att slå numret, vänta och sen vara den som startar samtalet. Allt hänger på mig då, att jag ska börja. Det är jobbigt. Och läskigt.

Jag är rädd för att testa nya saker. Särskilt om jag inte vet så mycket om det jag ska göra. Ska jag göra något nytt måste jag ha läst på ordentligt eller fått det förklarat för mig ordentligt innan. Så jag vet vad som ska hända. Att göra något utan att veta nästa steg. Det är hemskt för mig. 

Framtiden skrämmer mig också. Jag har en termin kvar i gymnasiet. Efter det måste jag hitta jobb och livet börjar på riktigt. Tjäna pengar, flytta hemifrån, överleva. Det skrämmer mig. Så jag funderar på att gå ännu en utbildning för att slippa tänka på framtiden i ytterligare ett år. Men eftersom jag inte riktigt kan ta på framtiden, den är inte planerad och jag ser inte hur den ser ut, så skrämmer den mig. Jag måste få se, indelat i mönster, rutor, se hur mycket tid det finns. Vad den innehåller. Allt. 

För att bara nämna några. Livet skrämmer mig för det mesta. Att misslyckas är också en av mina stora rädslor. Jag kämpar dag och natt för att övervinna mina rädslor. Det går sakta, men till slut övervinner jag dem.

Min första mp3 jag fick var jag jättestolt över. 128 mb, ingen skärm. Men jag hade min egen mp3. Den var egentligen skit kass, men för mig dög den. Jag behövde inte ha mer musik. Sa jag då. Nu har jag 2 gig och det är för lite.. Jag fick den när jag sålde jultidningar. Att jag var nästan sist med att skaffa mp3, det berörde mig inte. Bara att jag hade en gjorde mig glad.

För något år sedan grät jag sällan, det var när jag var riktigt arg som jag grät. Eller de gångerna det rann över och blev för mycket, när jag trodde att hela världen var emot mig. Nu gråter jag oftare. Jag har upptäckt gråtandet. Det är skönt att gråta ibland. Men istället för att gråta fyra-fem gånger per år gråter jag istället för minsta småsak nu. Sist jag grät var jag hos Andreé, vi lyssnade på musik via youtube. För ovanlighetens skull ville han höra The Ark. Han letade upp Echo Chamber. Och då brast det för mig. Jag förstod då att jag, efter den här sommaren, aldrig kommer få höra den live igen. Efter den här sommaren kommer jag inte längre få uppleva sånt som att publiken fortsätter skrika Echo echo istället för att låta Ola sjunga. Jag kommer inte längre få skapa minnen med The Ark tillsammans med andra Änglaskallar. 

Annars gråter jag till filmer, när jag är arg, när det blir jobbigt, när någon är elak. Till vad som helst med andra ord.

Mycket olika saker kan få mig att må bättre. Och det som en dag får mig att må bättre får mig att bli ledsen en annan dag. Som att få tillbringa en dag helt för mig själv gör att jag får tillbaka den energi som ibland försvinner från mig, och det kan vissa dagar få mig att bara vilja dö. Att umgås med människor är ofta påfrestande för mig, samtidigt som det oftast får mig att må bättre. Att lyssna på musik får mig att må bättre oftast. 

Det är väl det där för mycket av det goda. Och att jag flyr hela tiden. Jag klarar inte av att vara på samma ställe hela tiden. Jag måste iväg. 

Nu vet jag något som får mig att må bättre. Kramar. En kram från en person man älskar. Familj, vän eller pojkvän. Det får mig att må bra. Kanske om man ska dra det långt, att känna sig älskad. Särskilt om det är en person man har saknat länge. Då är det extra givande att kramas. Jag älskar kramar. Det är mitt bästa.

Jag hittade en kamera i en tidning, den verkar skaplig. Jag ville ha den, men har inte råd. Sen upptäckte jag att den inte var så bra. Då kändes det bättre.