Dag 29 fanns inte. Jag får skriva vad jag vill. Jeej.

Jag skriver om något som jag funderade på ikväll. För ungefär två timmar sedan sa jag och Ida hej då till Elise. Hon åkte hem, och snart ska hon till Barcelona. Nu kommer vi inte ses förrän till P&L, ett halvår. Det är jobbigt. Vi kommer antagligen inte kunna smsa som vanligt heller. 

På onsdag ska jag säga hej då till Ida. Också jobbigt. Visserligen har Ida redan bokat biljetter till nästa gång hon ska komma hit. Men ändå. Det är nästan tre månader tills dess. Och då stannar hon ändå bara en helg. Jag vill inte att Ida åker hem, jag ville inte att Elise skulle åka hem heller.

Ett annat avsked som var jobbigt var när jag skulle säga hej då till Andreé innan jag åkte till Skottland. Då satte jag mig ner och grät och ville inte åka. Jag ville vara med Andreé. Sen så gick det tre veckor och jag var hemma igen. Klart att jag ville åka egentligen, det var det bästa jag har gjort. Men det är fortfarande jobbigt att säga hej då.