Oj. Mina rädslor. De är många. Ska försöka hitta ord.

En sak som jag alltid har varit rädd för är att ringa. Om det är till en vän, eller till något läskigt typ vårdcentral eller tandläkare, det är jobbigt vilket som. Jag tror att det har att göra med att jag inte riktigt tycker om att prata, och när jag inte ser hur människan reagerar på det jag säger blir det extra jobbigt. Eller egentligen är det inte jättejobbigt att prata i telefon, utan det är det där att slå numret, vänta och sen vara den som startar samtalet. Allt hänger på mig då, att jag ska börja. Det är jobbigt. Och läskigt.

Jag är rädd för att testa nya saker. Särskilt om jag inte vet så mycket om det jag ska göra. Ska jag göra något nytt måste jag ha läst på ordentligt eller fått det förklarat för mig ordentligt innan. Så jag vet vad som ska hända. Att göra något utan att veta nästa steg. Det är hemskt för mig. 

Framtiden skrämmer mig också. Jag har en termin kvar i gymnasiet. Efter det måste jag hitta jobb och livet börjar på riktigt. Tjäna pengar, flytta hemifrån, överleva. Det skrämmer mig. Så jag funderar på att gå ännu en utbildning för att slippa tänka på framtiden i ytterligare ett år. Men eftersom jag inte riktigt kan ta på framtiden, den är inte planerad och jag ser inte hur den ser ut, så skrämmer den mig. Jag måste få se, indelat i mönster, rutor, se hur mycket tid det finns. Vad den innehåller. Allt. 

För att bara nämna några. Livet skrämmer mig för det mesta. Att misslyckas är också en av mina stora rädslor. Jag kämpar dag och natt för att övervinna mina rädslor. Det går sakta, men till slut övervinner jag dem.