Ensam efter en lång tids "varande"
Jag tänkte komma med en utvärdering av 2010 lite senare. Ett år som var väldigt händelserikt faktiskt. Många förändringar som varit till det bättre, och självklart vissa till det sämre.
Först vill jag be om ursäkt till alla jag känner. Jag har försummat många av de som första halvan av året stod mig nära. Jag vet inte vad jag ska skylla på, det finns nog mycket. Men jag vill säga förlåt. För jag har varit väldigt självisk och mest bara tänkt på mig. Jag har inte ägnat er den tid ni förtjänar. Senaste tiden har jag känt att jag glidit ifrån många av mina vänner. Det har känts lite som att ingen riktigt bryr sig om mig, men jag förstår det. För jag har dragit mig undan, inte velat vara med. Jag ska försöka komma tillbaka igen. Om ni vill ha mig?
Klart vi vill ha dig, hjärtat!
I want you more then ever!
Faktiskt, du och lisa är de jag räknar som mina närmsta vänner (tro det eller ej =P).
Tyvärr har mitt liv varit sjukt egocentriskt senaste åren, men jag tänker p dig ofta. Vill att du ska må bra och lyckas i livet. Jag tog avstånd till mitt gamla liv, för mig är Linköping ett avslutat kapitel jag aldrig vill återvända till. (Bortsett från mormödrar och mysiga Winnerbäckskonserter). Trots att vi har en knapp kontakt numera ser jag dig som min närmsta vän, det enda värt att behålla från barndomen... Ptja, som om vi skulle vara vuxna annat än på papper?!
Jag är verkligen usel på att ta kontakt, tycker det är skrämmande som bara den -trots- att jag älskar att umgås med dig. Förlåt om jag är lite av världens sämsta vän, men utan Grynet-Nenne skulle världen suga mer än den redan gör. Jag älskar dig enormt, trots att jag suger på att uttrycka och påminna dig. Björsäter, naturen omkring och familjen Träder ligger mig varmt om hjärtat. Jag saknar ofta sommarcampandet och "hästhoppningen" <3
