Dag 3 med en huvudvärk som kommer och går som den vill. Den är hemsk. Hela bakhuvudet och ner i nacken. Idag har det börjat göra ont i öronen också. Synd om mig, jag vet. 

Det här är ett annorlunda lov. Jag har ingenting speciellt inplanerat och hitills har jag bara varit hemma. Förutom helgen, men den räknas inte som lovet. Jag tror att det här är första gången som jag verkligen inte har något planerat över ett lov sen mellanstadiet kanske. Gasnka skönt ändå, att inte ha några krav eller planeringar att följa. Det är nyttigt för mig, men samtidigt väldigt jobbigt. Istället för alla planeringar sätter jag upp massor med måsten, för att ha något att göra har jag börjat städa, tvätta och fixa i trädgården. Okej, inte så mycket kanske. Men att bara sitta sysslolös, det funkar inte för mig.

Bilder på Håkan kommer snart. Jag ska bara orka redigera dem.

Igår såg jag Håkan Hellström tillsammans med Elsa och Herman. Det var väldigt trevligt och Håkan var bra, som förväntat. Men jag måste nog tyvärr säga att man blir lite bortskämd efter att ha sett The Ark strax innan en annan konsert. Särskilt klubbspelning. För The Ark är så himla bra, alltihopa är bara så himla underbart. Inte för att Håkan är dålig, han är skitbra, men det är något speciellt med Ark spelning. Eller så är det för att de är mitt band. Håkan är inte riktigt min, fast jag tycker att han är bra. 

Elsa frågade också vad det är som är så kul med att gå på flera konserter med samma band på samma turné. Med något annat band kanske jag skulle vara mera skeptisk, men med The Ark kan det inte riktigt bli tråkigt. De två spelningarna jag lyckades gå på, Norrköping och Eskilstuna var samma upplägg, men så otroligt olika. Det var två helt olika upplevelser. Kanske blir de i sommar inte riktigt lika speciella, med tanke på att det nästan bara är festivalspelningar, men jag vet att det kommer vara underbart ändå. Särskilt eftersom att det betyder att jag kommer få umgås med Ida och Elise mycket mer. Mina fina vänner.

Igår var en riktigt skön dag förresten. Först vaknade jag upp bredvid världens finaste kille och fick umgås med honom under förmiddagen. När jag kom hem hoppade jag studsmatta, låg i solen och läste, spelade sims och var ute och sprang. Jag ska nog springa idag med för det var så mysigt. Den här dagen kommer nog bli minst lika mysig, jag har redan suttit ute i solen och ätit frukost och senare kommer Andreé hit och vi ska iallafall åka och handla, vad som händer mer vet jag inte riktigt. Jag tror att jag ska tvinga med honom ut på en cykeltur. Ja, det ska jag. Just det, jag tvättade min cykel igår också och tittade så han levde efter vintern. Han hade klarat vintern otroligt bra faktiskt. 

Nu blev det ett väldigt långt inlägg, utan bilder. Bilder från konserten kommer i nästa inlägg. Jag ska lägga in dem på datorn senare.

I bilen hem satt jag och funderade på snälla människor. För ungefär fem år sedan brann våran bod ner. En kvinna som vi inte känner och som bara var påväg förbi såg att det rök konstigt ur våran bod, stannade och ringde på för att berätta det. Hon stannade tills allt var över. Tack. Tack också till de människor runt omkring som också såg röken och kom och hjälpte till med vad de kunde. Det är fint när människor bryr sig och vill hjälpa till. Fast de inte har någon anledning till att ge en hjälpande hand egentligen. Jag tycker egentligen att det är läskigt att själv hjälpa till, bara för att jag är rädd för att göra bort mig. Hur jag skulle göra bort mig vet jag aldrig. Jag är bara rädd för andra människor och deras tankar. 

Med andra ord lever jag inte som jag lär, jag lever inte efter Arks budskap. Jag vet att det är rätt och att det är så jag vill leva, men jag vågar inte riktigt. Jag har så svårt för att släppa taget. En sak vet jag iallafall, och det är att jag mår så himla bra under konserterna.

Jag kom hem från träningen för en stund sen. Det gick bra idag och nu är jag helt slut. När jag åkte var Andreé här och då var det tänkt att han skulle stanna ikväll med. Men nu verkar han ha åkt med när mamma och pappa skjutsar syster till tåget. Så nu när jag kom hem och upptäckte att han inte var kvar kände jag mig så himla ensam. Huset är tomt, sånär som på Ludde och hans kompisar, men de är nere i hans rum. Det är ödsligt, mörkt och tomt. Usch, jag orka inte sova själv ikväll. 

Förut bokade jag en biljett till Arken i Parken, jag vet inte riktigt om jag ska hämta ut den än, men jag tror det. För jag vill det. Och så dyrt kan det ändå inte bli. Även om jag inte bor i Kristianstad då. Men det är jobbigt att boka när jag inte vet hur mitt liv ser ut då. 

I fredags gick jag och lämnade CV på ett ställe som jag kanske kan få jobba på i sommar. Antagligen kommer det inte bli något, men nu är det ännu jobbigare att planera sommaren. Jag vill ha jobb, men jag vill ändå ha tid att åka överallt jag vill i sommar.

Igår, ojojoj. Det var så underbart och fint och härligt. Igår hade jag massor att skriva, men idag har jag inte många ord. Det kanske kommer om några dagar. 

Jag kommer sakna Ark väldigt mycket efter sommaren, det kommer vara jobbigt. Väldigt jobbigt.

I know you should never say never, but I guess that's what I do now.

Jag ska visst se Ark imorgon. Jag känner mig helt omotiverad till det. Har knappt tänkt på att det är imorgon, det är mest bara jobbigt att krångla med att ta sig dit och hem. Hela allt är krångligt just nu. Jag kom fram till att jag har som mest elva lektioner fram till gesällprovet, då ska jag bli bra på att baka och hinna förbereda all skit. Nää.

Egentligen är jag ganska glad, förutom att jag är trött. Bara att det som borde göra mig glad, Ark spelning, gör mig inte ett dugg glad. Jag vet bara att jag kommer gråta och det orkar jag inte. Eller, det gör mig inte ledsen att jag ska dit, jag bara uppskattar det inte just nu. Men det kommer jag nog göra imorgon.

Nästa vecka har jag nationella i svenska, sitta och skriva i fem timmar. Istället för att ha en värdefull lektion i bageriet. Och med tanke på hur kreativ jag varit med skrivandet den senaste tiden så känns det ju verkligen bra.

Nu ska jag sova, nattinuffsan!

I söndags och igår var jag på kryssning. Och ja, det var trevligt. Den största delen. Träffa massa gammalt folk, nytt folk och folk jag brukar träffa. Men jag tror inte att jag kommer göra om det. Fyllekryssning är ingenting för mig riktigt. Dessutom funderar jag på att sluta dricka alkohol helt. Det finns ingen nytta med det. Bara lite. Och sista timmen, du skrämde livet ur oss flicka. 

Om en månad är jag på Ibiza, och jag måste engagera mig i skolan. Nu måste jag börja arbeta på riktigt och försöka få några positiva resultat. Fick förresten reda på att jag har g i engelska b än så länge, det var en lättnad att höra, jag har varit lite orolig. 

På fredag ska jag se Ark. Sista gången på klubb. Sorgligt. Och antagligen har jag bara fem konserter kvar. Suck.

Shit vad jag börjar stressa upp mig för gesällen nu. Jag har typ tusen saker kvar att göra, men ingen tid kvar till det. Det är inte ens två månader kvar. Hur fasen ska jag kunna klara av det med tanke på hur konditoriprovet har gått?

Idag har jag bokat biljett till Västervik, det kändes bra, väldigt bra. På fredag ska jag åka till Eskilstuna, men jag kommer inte kunna köa speciellt länge, eftersom att jag har så jäkla mycket att göra i skolan. Men det är bra ändå. Om en vecka fyller jag år. Lustigt.

Igår var en av de bästa. Det var så sjukt underbart alltihop. Vi kom fram runt halv nio, utan felkörningar, och var då nummer 4 och 5 i kön (nummersystem för att undvika bråk). Det tog ett tag innan det började komma fler, men runt tolv var vi nog över 30 personer som satt runt om på det lilla torget. Dagen flöt på med småprat med andra Angelheads, skylt ritande, kyla och ätande. Vid insläppet kom jag först in efter biljettkontrollen och var först fram till staketet. Mitten.

Det var ganska mycket tryck, men hur fint som helst. Alla var glada och snurrade runt mycket på scen. Jag tror att de uppskattar den här turnén lika mycket som vi gör. Nästan hela konserten hade jag ett stort leende och det var magiskt. Under TAIO började jag gråta, på precis samma ställe som alltid, det var så hemskt. Jag vill ju egentligen inte gråta, det ska bara vara fint och bara njutning genom hela konserten. På våran skylt hade vi på ena sidan skrivit Lars Leari Lasse Ljungberg och ritat en ananas (för han är exotisk, daa), han såg den, log och gav oss slängkyssar. På andra sidan stod det Hey Kwanongoma (som jag har lärt mig stava nu) och de spelade den för oss, eller Ola sjöng. Det var fint. På It takes a fool kom Markus in och jag tror att jag dog lite och blev överlycklig. Jag hade tänkt innan konserten att chansen fanns att han skulle komma, men kom sen på att han bor ju i Stockholm och skulle antagligen inte komma. Men jodå. 

Efter konserten väntade vi tillsammans med Sandra, Jejje och Aino på att få träffa dem. Efter en timme kom Sylle och Martin men de var stressade och hann inte stanna länge. Efter det orkade vi inte vänta längre, skjutsade Sandra och Jejje till max och åkte hem.

Usch. Allt är konstigt. Men väldigt bra. Hade tänkt hinna med mycket ikväll, men jag har bara hunnit prata i telefon typ. Först med Hanna, sen med Ida. Nu sitter jag här och är arg på youtube istället. Och pratar med min pojk. Finaste han. 

Idag har vi bakat surdegsbröd i skolan, med gäst (jäst) från jästbolaget (gästbolaget). Det var väldigt trevligt, vi fick lära oss mycket och han var mysig. Dessutom har jag massa bröd med mig hem. Fast just nu är jag trött på bröd. Men jag fick en idé om att hasselnötter är gott i bröd. Iallafall så hade vi i min grupp väldigt roligt, särskilt när vi gjorde degarna. Vi hittade på namn till degarna, eftersom att den ena limpan hette Råg Arnold. Så Ciabattan hette Cibbe, Råg Arnold hette Arnold såklart, den med solrosfrön i fick heta Solle och knäckebrödet hette Kecke. Det var kul tyckte vi.

Ark ska visst spela i Västervik. Jag vill dit. Mysigt! Annars lyssnar jag på Winnerbäck nu och myser, han är söt.

Jag är arg för att The Ark inte har släppts till Peace and Love än. För jag börjar inse att de kanske inte kommer att komma dit. Men det måste de. Annars är typ min sommar förstörd. Eller inte, men ändå. Jag vill att de ska komma dit.

Lite halvt deppig, vet inte riktigt varför. Eller jo, det är nog för att jag har tittat på kläder/bikini. Det gör mig alltid på dåligt humör. Den var fin! Aha, jag är för tjock för den.. Men den här då! Hopp, för liten. Tillslut hittar jag något som jag inte är nöjd med alls, men jag får på mig det och tillslut är det det enda som räknas. Vissa gånger går jag bara på storleken och så tar jag det som är minst fult. Suck. Jag måste göra något åt det här, fast många säger emot. För det är inte kul. Inte kul någonstans att aldrig någonsin komma i fina kläder, (och gör jag det så sitter det fult). Buhuu.

Jag vill att det ska bli lördag och jag får gömma mig på konsert med Ida, The Ark och Angelheads.

Svt kommer att sända konserten från Växjö på fredag. Direktsänt. Så jäkla underbart. Jag och ida kommer att "gå" på två konserter på en helg. Det gillar jag. 

Idag var två stycken som slutade förra året på skolan och berättade om utbildningen i Kristianstad. Det var riktigt intresant och roligt. Jag blev ännu mer intresserad av att gå där, det verkar mysigt och roligt.

Ikväll ska jag sova hos Jenifer, det blir mysigt! Och imorgon ska jag laga falukorv i ugn åt henne. Det har hon tjatat om länge. Och nej jag har inget vettigt att skriva längre. På söndag har jag nog mycket att skriva, kanske.

Jag ska till Ibiza. Tillsammans med Andreé, hans mamma och hans syster. Så himla roligt. Och skönt. Det kommer att bli super. Jag måste hitta lite saker man kan göra också. 

Och sen har jag inget mer att skriva. Om en vecka har jag sett The Ark. Fantastiskt. Och Ida är här, ännu bättre. Det tråkiga är att hon åker hem om en vecka. Men ändå.

Just nu tittar jag på http://press2play.tv/rekommenderat/17/the-ark-avslojar-sin-hojdpunkter-fran-karriaren , Lasse är jätesöt. Om en vecka är Ida påväg hitåt. För nästa vecka ska vi se The Ark. Och jag planerar massa för det hela tiden. Det är det största den här månaden. För det kommer bli så fint. 

Idag har jag syndat jättemycket, jag har ätit massor onyttigt. Därför ska jag cykla en timme idag. Så blir det lite bättre.

Imorgon lämnar vi in projektrapporten, sen är det bara bokföringen kvar. Det kommer vara väldigt skönt att slippa allt sen. Eller då är det bara gesällen kvar.

Men Lasse är jättesöt i intervjun. Som alltid.

Igår hade jag mitt engelska tal. Det gick åt helvete. Fast jag hade tränat och kunde allt, och fast att jag tror på The Arks ord så gick det inte. Jag vågade inte stå för mitt tal. Jag blev nervös, trodde att alla skulle skratta, så jag pratade jättefort, mummlade, darrade på rösten och skakade i händerna. Varför blev jag SÅ jävla nervös för? Jag skäms. Så dåligt var det. 

Jag är trött, och arg. Dels på att jag fick sitta och skriva allt själv, fast vi skulle hjälpas åt. (inte riktigt allt, men whatever).  Jag är arg för att jag bokade en tatueringstid, men avbokade den igen för att han var dryg och verkade hata mig och tycka att jag var töntig. Jag är töntig, men man behöver ju inte påpeka det. Suck. "They made me belive in myself", jo tjena, kom tillbaka när du menar det du skriver också. 

Annars är livet ganska bra, jag har slutat jobba och det är skönt, fast det var mysigt och fast jag tjänade pengar. Men det var inte vardag. Inte än.

Imorse var jag och lyssnade på Bob Hansson på Linköpings bibliotek. Det var väldigt intressant. Kulturtanter och "tygjacksungdomar". Tygjacksungdomar som jag är så avundsjuk på. De är så snygga och verkar vara så intressanta. Jag vill vara en tygjacksungdom. Och när jag läser det ordet ser jag bara att det står tuggummi. Hm. Iallafall så var Bob väldigt intressant, han pratade om val och att han inte gillar val. Väljer man en sak väljer man bort så många andra alternativ. Han pratade också om att det är svårt att följa sitt hjärta, vi följer nästan alltid hjärnan (som består av 80% fett och vatten). Som att fett och vatten skulle vara smartare än hjärtat. 
Det var väldigt roligt att lyssna på honom, han växlade snabbt mellan fundersam och lite halvt mumlande till höga skratt och snuskiga metaforer. Det var kul. 

Nu har jag suttit och klurat lite på mitt engelska tal som jag fortfarande inte har hållit. Men jag ska göra det på tisdag, hoppas jag. Den här veckan ska jag faktiskt inte skolka något. Jag har visst missat en del. Nu ska jag egentligen kika lite på kalkyler och andra bilagor till våran rapport, men jag fastnade visst på andra ställen. Ska kolla det snart.

Pappa fyller år idag också, och farmor, farfar och farbror är här. Mysigt.

Jag är så himla pepp på Ark konsert nu. Jag ser bara fram emot det mer och mer (tänk inte på att det är snart slut, inte inte). Det kommer bli jättekul! Och med Ida. Fast utan Elise. Det är dumt. Och jag är glad att jag bestämde mig för att åka till Eskilstuna också. Det kommer bli bra. Jag kommer höra Disease. Sjukt.

Imorse när jag vaknade var det nästan ljust och det gjorde mig lycklig. Jag var pirrig i hela kroppen och såg fram emot allt. Allt kändes bra. Fint. Imorgon ska jag till skolan, jag gillar det. Litegrann iallafall. Och imorgon får jag pengar för att jag har jobbat, det gillar jag mest. Fast de pengarna kommer ta slut snabbt.

Och jag har bestämt mig för att göra Ark tatueringen, det är nog det bästa idag! Äntligen kommer jag få göra den.

Förresten är det lustigt. När jag ska jobba är jag jättesträng med att gå och lägga mig i tid. När jag ska till skolan skiter jag i det lite. Fast jag går upp typ samma tid. Men skitsamma.

Ska man sammanfatta så är jag glad och gillar allt.

Idag är det fem år sedan jag såg The Ark för första gången. De var förband till The Darkness som spelade på Annexet. Shit. För fem år sedan visste jag knappt något om vad musik egentligen var. Det var precis innan allt började snurra på riktigt och jag slutade vara ett barn. 

Under hela 2006, och fram till september 2007 var de bara mina. Jag tänkte inte riktigt på att det fanns andra som var som jag, jag var bara innesluten i min värld. Sen hittade jag till olika The Ark forum och började prata med människor som också var besatta. Det var jätteroligt. Ändå har jag upptäckt att jag har svårt att dela med mig av dem. De är mina, min värld. Eller jag vet inte, men jag vill inte förstöra det. Och det skulle vara hemskt att inte ha lärt känna några Angelheads.

Jag tittade igenom gamla dokument och hittade texter jag inte minns att jag har skrivit. Texter som var tvungna att komma ut, men inte fick plats någonstans. En var lite intressant. Början på något tror jag. Men känns ganska avslutad ändå. Ni får läsa den, varsågoda.

Jag vet inte ens om jag har skrivit den, eller om jag har kopierat den från någonstans. Men ändå.

-          Det är kallt ute ikväll.

-          Mm…

Mer än så blev det inte sagt den kvällen. Precis som alla andra kvällar. De hade varsitt liv, levde sida vid sida. Men inte med varandra. Första förälskelsen var sedan länge förbi. Knappt att det fanns någon kärlek alls kvar längre. De tyckte om att veta att den andra gick bredvid även om de inte hade något gemensamt längre. Bara barnen. De höll ihop för att det inte fanns någon anledning att inte göra det.