Igår var en av de bästa. Det var så sjukt underbart alltihop. Vi kom fram runt halv nio, utan felkörningar, och var då nummer 4 och 5 i kön (nummersystem för att undvika bråk). Det tog ett tag innan det började komma fler, men runt tolv var vi nog över 30 personer som satt runt om på det lilla torget. Dagen flöt på med småprat med andra Angelheads, skylt ritande, kyla och ätande. Vid insläppet kom jag först in efter biljettkontrollen och var först fram till staketet. Mitten.

Det var ganska mycket tryck, men hur fint som helst. Alla var glada och snurrade runt mycket på scen. Jag tror att de uppskattar den här turnén lika mycket som vi gör. Nästan hela konserten hade jag ett stort leende och det var magiskt. Under TAIO började jag gråta, på precis samma ställe som alltid, det var så hemskt. Jag vill ju egentligen inte gråta, det ska bara vara fint och bara njutning genom hela konserten. På våran skylt hade vi på ena sidan skrivit Lars Leari Lasse Ljungberg och ritat en ananas (för han är exotisk, daa), han såg den, log och gav oss slängkyssar. På andra sidan stod det Hey Kwanongoma (som jag har lärt mig stava nu) och de spelade den för oss, eller Ola sjöng. Det var fint. På It takes a fool kom Markus in och jag tror att jag dog lite och blev överlycklig. Jag hade tänkt innan konserten att chansen fanns att han skulle komma, men kom sen på att han bor ju i Stockholm och skulle antagligen inte komma. Men jodå. 

Efter konserten väntade vi tillsammans med Sandra, Jejje och Aino på att få träffa dem. Efter en timme kom Sylle och Martin men de var stressade och hann inte stanna länge. Efter det orkade vi inte vänta längre, skjutsade Sandra och Jejje till max och åkte hem.