Givin' a hell of a show
Igår hade jag mitt engelska tal. Det gick åt helvete. Fast jag hade tränat och kunde allt, och fast att jag tror på The Arks ord så gick det inte. Jag vågade inte stå för mitt tal. Jag blev nervös, trodde att alla skulle skratta, så jag pratade jättefort, mummlade, darrade på rösten och skakade i händerna. Varför blev jag SÅ jävla nervös för? Jag skäms. Så dåligt var det.
Jag är trött, och arg. Dels på att jag fick sitta och skriva allt själv, fast vi skulle hjälpas åt. (inte riktigt allt, men whatever). Jag är arg för att jag bokade en tatueringstid, men avbokade den igen för att han var dryg och verkade hata mig och tycka att jag var töntig. Jag är töntig, men man behöver ju inte påpeka det. Suck. "They made me belive in myself", jo tjena, kom tillbaka när du menar det du skriver också.
Annars är livet ganska bra, jag har slutat jobba och det är skönt, fast det var mysigt och fast jag tjänade pengar. Men det var inte vardag. Inte än.
Jag är trött, och arg. Dels på att jag fick sitta och skriva allt själv, fast vi skulle hjälpas åt. (inte riktigt allt, men whatever). Jag är arg för att jag bokade en tatueringstid, men avbokade den igen för att han var dryg och verkade hata mig och tycka att jag var töntig. Jag är töntig, men man behöver ju inte påpeka det. Suck. "They made me belive in myself", jo tjena, kom tillbaka när du menar det du skriver också.
Annars är livet ganska bra, jag har slutat jobba och det är skönt, fast det var mysigt och fast jag tjänade pengar. Men det var inte vardag. Inte än.
Kommentarer
Trackback