Idag tog jag pendeln in till Stockholm för att köpa Irn Bru och leta efter nya jeans. Först hittade jag inte English Shop, men hade trevligt ändå, sen hade de bara burkar och inga flaskor. Efter det skulle jag hitta jeans, först var allt trevligt, gå runt för mig själv, titta på fina kläder. Sen hittade jag jeans för 60 kronor. Allt var för litet. Och för varje par jag provade sjönk min självkänsla mer och mer. Mamma ringde när jag fortfarande gick runt och var glad över billiga byxor. Pappa ringde när jag stod och provade och inte kom i några byxor alls. Så mamma fick ett trevligt samtal. Pappa var jag bara arg på. Och den irritationen sitter fortfarande i. Allt känns bara blä. Och nu tänker jag ta tag i mitt liv på riktigt, sluta äta onyttigt och börja träna ordentligt. För sen jag slutade med fotbollen har jag bara blivit större och större. Det är pinsamt. Och jag hatar det, jag hatar det så in i helvete mycket. Jag är livrädd för att bli extrem fet, det är min värsta mardröm. Alltså måste jag göra något nu.

Jag kan inte äta godis eller något sånt utan att må dåligt över det längre heller. Jag känner mig skyldig hela tiden.

På vägen hem lyssnade vi på en dokumentär om ett fartyg som började brinna. Jag kommer inte kunna sova inatt.