Näe, jag är less. Trött. Jag känner inte för att skriva. Jag känner inte för att gå i skolan. Jag känner inte för att jobba. Jag orkar inte planera saker. Allt jag vill är att bara vara hemma. Och det börjar också bli tråkigt. Egentligen vill jag nog ha vardag och rutin. Och veta hur det blir efter sommaren. Det stressar mig väldigt mycket. Att inte veta hur allt ser ut efter sommaren.

Idag läste jag texten till The Apocalypse is over. Jag började gråta. Den är så hemsk. Eller, början är så hemsk. "we went from town to town". Det är där tårarna börjar rinna. Efter ett tag blir den "bara" en bra låt och jag kan njuta av den. Nu är jag sådär geggig som jag inte vill vara. Men jag är geggig idag (ordet geggig har jag fått från sims 3, det står att de är det när de behöver duscha. Geggiga).

Jag saknar Ida och Elise. Få myssa med dem. Bara driva runt, sjunga, sova i samma säng, diskutera alla onödiga detaljer om Ark. Fina människor, jag vill kramas med er!

Min lärare ringde mig idag och undrade vart jag har tagit vägen. Kollade så jag kom tillbaka snart och inte slarvade bort mina betyg. Det var snällt tycker jag. Det är väl lite det som är bra med ett litet program. Man är "du" med lärarna. 

En sak jag tänkt på är att jag har svårt för att tilltala människor jag inte känner ordentligt för namn. Jag tycker att det är väldigt obehagligt. Men jag har ingen förklaring till varför. Kanske för att jag är rädd för att säga fel namn, eller uttala fel, eller så har tyskan och engelskan påverkat mig så mycket att jag får för mig att människan tycker att jag är ohövlig om jag använder dennes förnamn. Äh jag vet inte.

Och så blev det en text ändå. Imponerande.