Jag måste bara tipsa om en väldigt bra bok, eller egentligen en serie med tre böcker, Edies dagbok. Den här, Kyssar i Paris är den första i serien med tre böcker. Den handlar om Edie som flyttar från Brighton till Manschester och börjar på en ny skola. I början har hon inga vänner och går för sig själv, men hon har redan första dagen blivit störtförälskad i en kille. Som ett försök till att hitta några kompisar anmäler hon sig till en fotokurs, som den killen också går på.

Jag tycker att de här böckerna är fantastiska, jag har nog aldrig sträckläst en bok som jag läst de här. Dessutom har jag läst dem flera gånger utan att tröttna. Den av böckerna som är bäst är nog den första enligt mig, men de andra är nästan lika bra de också. Man kommer in i dem direkt och sen är man fast. Har du inget att läsa så är de här böckerna ett väldigt bra tips!

Idag har vi varit på utflukt till mormor och morfar. Det är mysigt tycker jag, de är så söta och snälla. Och tiden står verkligen still där. Jag låg och tänkte på det idag när jag låg och sov lite i deras soffa, att allt är alltid precis likadant varje gång, därför är det läskigt när de helt plötsligt har bytt ut den där jättegamla jätteslitna soffan som alltid har stått där.

Jag tror att min mor och far har haft semester för länge nu. För de bara gnäller och tjaffsar om allt. Fast det kan bero lite på att pappa är sjuk också. Han är faktiskt ganska sjuk den här gången, och jämt när han är sjuk blir han jätte ynkepynkig. Jag tycker iallafall att det är jobbigt att sitta emellan dem i bilen och höra dem gnälla på allt hela tiden. Antingen är det någon som inte hör och så börjar de tjaffsa om det, eller så är det musiken, eller så kan det vara något de pratar om på radion.

Jag och min syster var ute och gick i den lilla byn hos mormor och morfar. Jag kom på något sätt fram till att jag är lite som en sån där pågen äntligen macka, en sån där fyrkantig. Bullig på framsidan och platt på baksidan, förutom en bulle där bak. (Ja jag vet att jag har konstiga accosiationer eller vad det heter). Syster fastnar lite på det där med bullen därbak: "Fast min bulle därbak ser ut som att någon har suttit på den". Väldigt smart sagt tyckte jag och svarade: "Ja du kanske...". 
Jag hade kul iallafall. Sen låter det kanske inte så kul i efterhand men men.

Jag, 17 år, påväg mot vuxenlivet. Alla förväntar sig att man ska agera vuxet i den här åldern. Man ska klara av att ta ansvar, man ska kunna förstå, man ska kunna ta vara på sig själv. När man var liten kunde man knappt vänta på att bli vuxen. Nu när man väl står i dörren till vuxenlivet vill man så gärna tillbaka, slippa ta ansvar och all den skiten. När man står nära är vuxenlivet skrämmande.

Jag längtar tillbaka till den tiden då jag fick vara barnslig, eftersom jag då var ett barn. Då man fick plaska i en vattenpöl, utan att någon tittade konstigt. Men visst finns det fördelar med att bli äldre också. Det är det man förlorar som man saknar. Man behöver ett par år då man inte låtsas om att man någonsin varit barn så man ännu en gång kan se tjusningen med att hoppa i vattenpölar eller att titta på lejonkungen.

Nu är jag hemma från Stockholm. Det var kul att vara där, det var ganska länge sen nu. Elakt av mig, jag borde hälsa på farmor oftare. Iallafall, vi åkte upp i måndags, nästan hela familjen, för farmor har fyllt år och vi skulle fira henne. Vi gick på Allsång på Skansen. Det regnade och var lite allmänt tråkigt tyckte jag, men vi gick hem efter genrepet och såg det riktiga på tv. Jag har kommit fram till att jag inte är tillräckligt gammal för att uppskatta Allsång på Skansen än. Nej, det får vänta tills jag är pensionär eller något. Jag håller mig till festivaler. Ja, det är min grej.

När jag har varit i den stora staden har jag upptäckt två saker. 1, det är väldigt obehagligt att åka pendeltåg själv. 2, jag blir väldigt bajsnödig när jag dricker te.
Farmor var tvungen att jobba lite på förmiddagarna, så jag åkte in själv till stan lite senare. Det är inget problem egentligen, jag har åkt där många gånger så jag vet vart jag ska och så. Men när jag väl sitter det, det skrämmer mig. Man sitter så nära och det är folk precis överallt. Men det värsta är nog att alla ser så avskärmade ut, så likgiltiga. Alla sitter bara och stirrar rakt fram, är det någon som låter får den väldigt många konstiga blickar. Det känns som någon oskriven regel att man inte får lägga märke till folket omkring en, inte prata med någon, utan bara sitta och stirra ut genom fönstret eller ner i golvet eller något. Obehagligt tycker jag att det är!
Min andra upptäckt då, låter kanske lite mystiskt. Men det är så att jag har varit förkyld och det onda i halsen sitter fortfarande kvar. Så förutom halstabletter har jag levt på te. Och nästan alltid när jag dricker te blir jag väldigt bajsnödig. Te, vätskedrivande? Nej verkligen inte, det är drivande åt andra hållet! Eller, det är iförsej ganska vätskedrivande också. Det har jag också kommit fram till, att det är inte så smart att dricka en stor kopp te (och med stor kopp menar jag ungefär 4 dl) precis innan man går och lägger sig.

Jag känner inte riktigt för att skriva längre. Det finns inte så mycket att skriva om heller. Inte för att någon läser typ men iallafall. Jag ska ta det lite lungt från bloggandet ett tag. Dels på grund av att jag inte är hemma särskilt mycket och dels på grund av att jag tappat skrivlusten.

Men ni som läser, ni får ha det så bra :)

 



Ja jag tycker om att leka med photoshop. Jag vet att jag är rätt kass, men jag har bara börjat. Och den här bilden satt jag rätt länge med, för att få bort den där hårslingan från pannan. Själv tycker jag att jag faktiskt lyckades ganska bra. Eller? Inte förrän efteråt märkte jag också att mina försök att få bort det röda från ansiktet lyckades skapligt också. Iallafall blev det stor skillnad. Det såg jag inte förrän jag var klar och skulle jämföra.

Jag förstår inte sånna människor som kapar svansen på sina djur. Okej att man måste göra det ibland, men sånna som kapar den för att de tycker att det är snyggare utan. Jag var ute och gick med våra grannars hund Zaga förut (Jag är hundvakt åt henne den här veckan), och flugorna verkligen överföll oss. Eftersom att jag inte orkar mer mitt hår har jag det i en svans, det var jättebra att vifta bort flugor med den. Okej det här låter väl rätt långsökt, men det var ett väldigt bra sätt att vifta bort dem med. Så varför kapa svansen på sina djur? De behöver den för att vifta bort flygfäna med. Dessutom är svansen väldigt viktig för tillexempel hunden. Den kan visa mycket bara med hjälp av svansen.

Jag vet inte vart jag ville komma med det här inlägget, kanske att om du vill slippa flugorna så sätter du upp håret i en svans och viftar med den.

Förresten har jag fått ont i halsen. Det är inte kul, usch. Det konstiga är att jag inte är sjuk annars, eller har varit förkyld och snorat, men nu är det bara det onda i halsen kvar.

Vart har den där riktiga sommarkänslan tagit vägen? Det känns inte som förut om sommrarna. Spontant åka iväg till en kompis, bada, när det börjar dra sig mot kväll se på en film och sedan gå ut och gå någon gång efter tolv. Vart har det tagit vägen? Jag minns sommrar som var så härliga, dagarna var ungefär likadana, lite folk kom hit, vi cyklade och badade, tittade på film och gick ut och gick. Allt det var så mysigt. Det är så det är när det är sommar. Nu känner jag mig ensam. Plus att jag börjar få ont i halsen också.

Aja, sommaren har bara börjat än, det kanske kommer senare. Jag har inte hunnit vara hemma riktigt än heller. Och dessutom har mor och far semester. Trevligt ioförsej. Men ett par veckor behövs när de jobbar så man kommer in i sommarrutiner med att gå upp sent och bestämma själv när man är hungrig och bara åka iväg om man känner för det. När de är hemma måste allt planeras i detalj.

Jag har iallafall sett på tjenare kungen nu, den hackade faktiskt bara på två ställen! Det är nog en av de bästa filmerna, jag har sett den hur många gånger som helst och jag har fortfarande inte tröttnat. Den är fantastisk, allt från musiken, till handlingen, till stämmningen. Allt är bara perfekt!

(För en större bild klicka https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-1/488507/images/2009/peace-and-love-09_44009344.jpg)

Idag har varit en härlig dag, cyklade till Bianca, vi badade och solade. När jag kom hem åt jag lite och efter det somnade jag. Jag var jättetrött! När jag vaknade var jag fortfarande trött, går omkring som i en dimma typ. Kvällen har varit en sån här ledsen kväll. Vet inte riktigt varför, men känslan av övergivenhet har lagt sig över mig igen. Jag kan inte riktigt förstå varför. Egentligen tycker jag att jag borde tycka att det är skönt att få vara ensam litegrann efter den här veckan. Men jag vill bara iväg och träffa folk. Mitt konstiga huvud.

I lördags såg jag Håkan på Peace and Love, som jag skrev igår. Egentligen är jag inget jättestort fan av honom, men jag har lyssnat på honom nu under våren. Men jag slogs av något när jag såg honom i lördags, när han sjunger så menar han verkligen det han sjunger, man kan se alla känslor strömma ut igenom honom. Särskilt under låten "Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig" såg man verkligen alla känslor. Smärtan som kommer med olycklig kärlek. Där kände jag verkligen igen mig faktiskt. Det gör så ont. Jag vet att jag borde vara stark och försöka glömma men jag är ingen stark person. Jag är vek och bräcklig. Lätt att blåsa omkull. Jag har funderat ett tag på att ta kontakt med dig igen, men jag har inte ens mod till att göra det. Istället sitter jag här och saknar dig.

Nu är jag hemkommen efter en sjukt härlig vecka! Vädret har varit på topp, vet att man inte ska klaga men det har nästan varit för varmt. många sjukt bra artister och flyktiga möten med härligt folk som man aldrig kommer möta igen. Jag var där som funktionär, därför mina band ser ut som de gör. Men det är inget jag ångrar (mer än att jag vill ha ett riktigt band egentligen), jag upptäckte mest fördelar med att vara funktionär, som den snåle smålänning jag egentligen är innerst inne.

Inget blev väl egentligen som jag tänkt mig, eller jag hade inte hunnit tänka så mycket, det blev hastigt. Men allt blev nog över förväntan. Ett stort minus är nog bara toaletterna/bajamajorna. Det fanns ingen tvål/sprit någonstans, och man hade tur om det fanns papper. Fanns det papper var det bara toapapper, inget torkpapper. Men det är väl så med festivaler, att det ska vara lite ofräscht. ^^

Något av det roligaste var nog att jag fick jobba bakom Utopia en gång (Ja. jag såg Dregen gå omkring där och andra som spelade i torsdags!), tråkiga då var bara att jag var ruskigt trött efter, så det blev inte så mycket i torsdags. Vi såg mest på från långt håll, ingen riktig känsla. I fredags såg jag Winnerbäck för första gången, underbart, igår såg vi honom igen. Igår var nog den bästa av festivaldagarna. Började med Dia Psalma, har inte lyssnat på dem så mycket men de är bra, fortsatte med underbara Florence Valentin (där hade jag ett svårt val, ville se Melody Club också, men det blev tillsist Florence, hoppas på Melody Club någon annan gång i sommar), tatuering, sovpaus utanför tältet, Laakso (Markus var söt och glömde texten i Västerbron), Lars Winnerbäck, det var nog det bästa, fick massa hemlängtan och fick tårar i ögonen, Lasse- vi Linköpingsbor är stolta över dig! och tillsíst slutade kvällen med en underbar spelning med Håkan Hellström! Tyvärr var jag helt slut då och stod långt bak så jag var inte jättemycket med och runt halv två gick vi tillbaka till tältet.

Hur underbar veckan än har varit så är det ändå väldigt skönt att vara tillbaka hemma igen, har saknat alla sjukt mycket!

Igår hade jag inte mycket att göra, så jag började leka lite med photoshop. Först ändrade jag mest bara lite ljus och sånt, sen hittade jag något kul så att bilden blev så här (bilden ovanför). Tyckte att det blev rätt coolt faktiskt. Någon som håller med? Det ser lite ut som att det är olja istället för vatten. Kanske borde berätta vad den förestället också. Det är en av slussarna i Berg utanför Linköping, och här håller den på att öppnas så det svarta är vatten.

Måste bara skryta lite. Idag har jag varit så duktig. Först cyklade jag till min kompis som bor typ en och en halv mil härifrån, när jag kom dit så red vi. Vi red typ dresyr så jag kommer ha jäkligt ont i morgon eftersom att jag inte rider så ofta längre. Och efter det cyklade jag hem igen. Så nu känner jag mig stolt. Blir nog en tidig kväll ikväll, är helt slut nu.

Jag sitter och lyssnar på Laasko och deras låt Norrköping. Just nu är jag besatt av den, lyssnar på den om och om igen. Det är något med den som gör att jag inte kan släppa den. Känns som att jag känner igen mig i den, även att jag inte gör det. Men den handlar om ungdomen, och alla känner nog igen sig i hur det känns att vara tonåring.

Iallafall i slutet av låten sjunger Markus;
I think we were about 17 when you said "money is gonna make me free"
You pulled your pants up, no more baggy jeans
No more football I'll go for the studies

Det är just det där "Money is gonna make me free" som jag började fundera över. Ofta känner jag att visst skulle livet vara lättare om jag hade mera pengar. För jag är en sån som gör slut på pengarna direkt utan att veta riktigt hur. Jag tror också att det skulle vara lättare ifall jag hade mera pengar. Men jag skulle inte bli gladare av det, jag skulle inte känna mig friare. För att jag ska känna mig glad och fri behövs det inte så mycket egentligen. Jag har gått och funderat på det här med pengar ett pra tag. och jag har kommit fram till att jag skulle vilja se hur världen skulle se ut om man tog bort alla pengar. Om alla började se på varandra som jämlikar och började dela med sig, att alla fick vad de behöver. Men det skulle nog inte gå, människan är självisk och skulle i första hand tänka på sig själv och roffa åt sig. Generellt. Inte sagt att alla är så. Men det är väl antaligen därför pengar har uppfunnits.

Imorgon är det skolavslutning. Det känns som att det var någon månad sen jag började gymnasiet, men det har gått snart ett år. Ett riktigt kul år. Det känns konstigt att några människor kan komma att betyda så mycket under bara ett år. Men iförsej så träffas vi nästan varje dag, så det kommer bli konstigt att inte träffas så ofta under sommaren. Hoppas bara att vi träffas ett par gånger!

Det här är verkligen den bästa klassen jag gått i någonsin, och då menar jag egentligen inte bara våran klass, utan paralell klassen också. Alla är så speciella och underbara på sitt vis. Min flykt från Åtvidaberg lyckades på bästa sätt. Visst att jag saknar vissa, men det är långt mycket bättre i den här klassen! Här får man vara som man vill utan att någon stör sig, för alla har så starka personligheter och alla får plats!

Tack för ett underbart år, och Kula vi kommer sakna dig nästa år!

Jag fick ett tips om att ha med fler bilder i mina inlägg. Tackar. Jag har tänkt på det själv, men har inte gjort det bara. Det har inte blivit av, men eftersom jag inte är sån som tar bilder stup i kvarten så blir det inte så mycket bilder alltid. Men tack för tipset iallafall och jag ska försöka få med lite fler bilder.





Igår sökte jag som funkis på Peace and Love, hoppas verkligen att jag får jobba där. För det är sjukt så många bra artister de har släpat dit! Mötley Crüe, Florence Valentin, Melody Club, Miss Li, Lars Winnerbäck och Håkan Hellström och massa massa fler! Inte konstigt att de i år är Sveriges största festival, de har verkligen lyckats. Och eftersom jag inte har råd att åka vanligt sökte jag som funkis, känns som att det kan vara kul det med.

Men nu ska vi inte förhasta oss, det är inte säkert att jag får funka. Men hjälp till att hålla tummarna för mig och mina vänner!

Nu känner jag att jag börjar få lite mera gjort igen. Jag orkar lite mer igen. Igår städade jag, tränade som jag hade bestämt och letade efter lite till smörgåstårtan. Idag har jag bokat bussbiljett hem från Helsingborg efter att vi sett Ola, sökt två jobb och varit ute och gått. Nu är det bara Magnus kvar ikväll så är jag klar. Magnus Betnér är på femman fem i tio ikväll, såg halva i lördags, så ska se första delen idag.

Imorgon ska vi till Bergs slussar, ska bli kul, om det inte regnar. När jag kommer hem ska jag försöka träna igen. Jag måste komma igång med träningen igen, har varit alldeles för lat sista tiden nu!

Nu är det bara fyra dagar kvar till skolavslutningen, en "lekdag", en vanlig och en ledig. Ganska skön vecka. Idag har vi bara pratat betyg och städat typ. Iallafall känner jag mig väldigt nöjd med mina betyg hitills. Måste skryta lite tror jag.

Matte A- MVG
Engelska A- VG
Svenska A- G (antar jag, men tycker själv att jag borde få VG, men på grund av surkärringen blir det kanske inte högre)
Livsmedelskunskap A- MVG
Livsmedelshygien- VG
Kallkök (bara halva kursen)- VG+
Bageri- VG
Chark-VG
Datakunskap- MVG
Handel- MVG
Idrott (bara halva kursen)- VG
Estet- Ingen aning än.

Måste säga att jag är sjukt stolt över mig själv. 4 MVG allaredan, och resten VG. Något annat som har gjort mig glad idag är att Tim får gå kvar hos oss! :D Det har inte varit jättesäkert, men nu är det bestämt att han får fortsätta till tvåan. Jippie!

Det tråkiga är att jag kommer sakna alla sjuukt mycket under sommaren!

Det finns tre ord. Tre ord som betyder väldigt mycket för många. Tre ord som väger tyngre än några andra ord. Iallafall för mig betyder de tre orden väldigt mycket. Det är inget jag säger ofta eller till vem som helst. För mig är det de finaste orden.

Jag är rädd för att använda de orden för ofta, att göra dem obetydliga. När jag säger Jag älskar dig vill jag att det ska betyda något, jag vill verkligen mena det när jag säger det. För jag är en sån människa, jag har lätt att tro på folk, men jag har väldigt svårt att lita på folk. Det tar tid. Därför tar det också lång tid innan jag kan säga att jag älskar någon. Och nu menar jag inte bara älska som i kärlek, jag menar älska vad som helst, vänner, musik m.m.

Jag tror att det är för att jag har så svårt för att älska som jag också har så svårt för att hata. För det hänger ihop på något sätt. Någonstans, säkert på flera ställen har jag läst att det är en tunn linje mellan att hata och älska. Jag tror att det stämmer. Man kan inte hata något som man aldrig har älskat. Man kan tycka illa om, men riktigt hat kan man nog inte känna om man inte älskar något lika mycket.

I aftonbladet igår var det en stor arikel om hur vi 90-talister är, och jag tycker det är så töntigt. Tillexempel stod det att vi tänker på karriären först, att vi inte vill ha barn tidigt .m. Det är så töntigt! Varför måste man alltid dela in människor i fack? Ingen är likadan som någon annan, vi är alla egna personer med egna tankar. Jag hatar det här att dela in människor i fack. Kanske är det våran undermedvetna tävlingsinstinkt som delar in oss i fack för att se vem som är bäst. Hela tiden måste någon vara bäst. För ett tag sen i aftonbladet hade de en "duell" mellan 50-talister och 80-talister. Alla som är födda på 50-talet hatar alla som är födda på 80-talet. För de har haft det så enkelt i livet och åkt på en räkmacka genom hela livet, de är lata och har inte förstått att de måste kämpa själva för att komma någonstans. Vad jag vet stämmer inte det om de jag känner som är födda på 80-talet. De är inte alls lata och de verkar veta vad de vill och kämpar för att nå sina mål. Vad gäller 50-talisterna stod det att de var så mycket bättre, att de hade kämpat sig fram i livet och de hade det verkligen inte lätt när de växte upp. Nej det kanske de inte hade, men ska man klaga på de som är födda under bättre tider då?

Varje gång jag läser om det här med "talister" blir jag bara arg och trött, jag förstår inte meningen med det. Jag vill inte delas in i något fack, jag vill bli sedd för den jag är. Men kanske är det för mycket begärt. Vi har inte tid längre att se människorna omkring oss.

Igår var jag och såg Melody Club i Hultsfred. Rätt misslyckat faktiskt. Först kom vi alldeles för tidigt och det var apsolut inget folk där. Sen när de väl öppnade vid nio så var det visst ändå jättelång tid innan de skulle börja spela. De började inte förrän typ kvart i tolv-tolv. När de väl började var det inget drag, alla stod bara och hängde typ. Men jag stod längst fram! Inte förrän sista låten, Palace Station och extra numret Electric, kom publiken igång på riktigt. Då var det kul, Men det var ändå ingen kul stämning. Kan vara för att jag hade hunnit bli ganska trött och för att vi hade fått vänta så länge.

Bäst var ändå slutet på Boys in the Girlsroom. Först var det bara Kristtoffer och Jon på scenen. Och Kristoffer sjöng med bara keyboard som musik. I slutet kom resten av bandet in igen och började spela, det var himla maffigt.

Jag hoppas att jag får se Melody Club i sommar igen, för det är synd att ha ett sånt här minne av dem. De är ju så bra egentligen. Och Melody Club's prestation var mer än godkänd! Jag älskar när band bara strålar ut energi och glädje från scenen. Men jag gissar att de kan bättre än igår, det var kanske inte roligaste stället att spela på.