Nu är jag hemma från Stockholm. Det var kul att vara där, det var ganska länge sen nu. Elakt av mig, jag borde hälsa på farmor oftare. Iallafall, vi åkte upp i måndags, nästan hela familjen, för farmor har fyllt år och vi skulle fira henne. Vi gick på Allsång på Skansen. Det regnade och var lite allmänt tråkigt tyckte jag, men vi gick hem efter genrepet och såg det riktiga på tv. Jag har kommit fram till att jag inte är tillräckligt gammal för att uppskatta Allsång på Skansen än. Nej, det får vänta tills jag är pensionär eller något. Jag håller mig till festivaler. Ja, det är min grej.

När jag har varit i den stora staden har jag upptäckt två saker. 1, det är väldigt obehagligt att åka pendeltåg själv. 2, jag blir väldigt bajsnödig när jag dricker te.
Farmor var tvungen att jobba lite på förmiddagarna, så jag åkte in själv till stan lite senare. Det är inget problem egentligen, jag har åkt där många gånger så jag vet vart jag ska och så. Men när jag väl sitter det, det skrämmer mig. Man sitter så nära och det är folk precis överallt. Men det värsta är nog att alla ser så avskärmade ut, så likgiltiga. Alla sitter bara och stirrar rakt fram, är det någon som låter får den väldigt många konstiga blickar. Det känns som någon oskriven regel att man inte får lägga märke till folket omkring en, inte prata med någon, utan bara sitta och stirra ut genom fönstret eller ner i golvet eller något. Obehagligt tycker jag att det är!
Min andra upptäckt då, låter kanske lite mystiskt. Men det är så att jag har varit förkyld och det onda i halsen sitter fortfarande kvar. Så förutom halstabletter har jag levt på te. Och nästan alltid när jag dricker te blir jag väldigt bajsnödig. Te, vätskedrivande? Nej verkligen inte, det är drivande åt andra hållet! Eller, det är iförsej ganska vätskedrivande också. Det har jag också kommit fram till, att det är inte så smart att dricka en stor kopp te (och med stor kopp menar jag ungefär 4 dl) precis innan man går och lägger sig.