(För en större bild klicka https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-1/488507/images/2009/peace-and-love-09_44009344.jpg)

Idag har varit en härlig dag, cyklade till Bianca, vi badade och solade. När jag kom hem åt jag lite och efter det somnade jag. Jag var jättetrött! När jag vaknade var jag fortfarande trött, går omkring som i en dimma typ. Kvällen har varit en sån här ledsen kväll. Vet inte riktigt varför, men känslan av övergivenhet har lagt sig över mig igen. Jag kan inte riktigt förstå varför. Egentligen tycker jag att jag borde tycka att det är skönt att få vara ensam litegrann efter den här veckan. Men jag vill bara iväg och träffa folk. Mitt konstiga huvud.

I lördags såg jag Håkan på Peace and Love, som jag skrev igår. Egentligen är jag inget jättestort fan av honom, men jag har lyssnat på honom nu under våren. Men jag slogs av något när jag såg honom i lördags, när han sjunger så menar han verkligen det han sjunger, man kan se alla känslor strömma ut igenom honom. Särskilt under låten "Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig" såg man verkligen alla känslor. Smärtan som kommer med olycklig kärlek. Där kände jag verkligen igen mig faktiskt. Det gör så ont. Jag vet att jag borde vara stark och försöka glömma men jag är ingen stark person. Jag är vek och bräcklig. Lätt att blåsa omkull. Jag har funderat ett tag på att ta kontakt med dig igen, men jag har inte ens mod till att göra det. Istället sitter jag här och saknar dig.