Imorse när jag vaknade hade mitt lite ont i halsen utökat sig till mer on i halsen, snorig och bisvärm i huvudet. Jippie, förkyld mitt i sommaren. Men jag ska väl vara glad att jag inte har blivit mera sjuk efter den här veckan.

Nu sitter jag och leker lite med photoshop. Jag utforskar hur man kan ta bort en hårslinga utan att det ser förjävligt ut. Än har jag inte lyckats bra. Istället har jag upptäckt att jag har väldigt många äckliga leverfläckar i ansiktet.

Jag läste på Peace and Loves hemsida att de har en tävling där man får önska tio band till nästa år. Det lät lite kul. Jag ska nog försöka komma på tio band jag vill ha dit. Ett är ju självklart, men sen blev det lite knepigt. Man vill ju välja några "nya och spännande" band/artister. Tävlningen håller på fram till 15:e september så det finns rätt lång tid kvar att fundera. Vilka band skulle du vilja se under nästa års Peace and Love festival?

Vart har den där riktiga sommarkänslan tagit vägen? Det känns inte som förut om sommrarna. Spontant åka iväg till en kompis, bada, när det börjar dra sig mot kväll se på en film och sedan gå ut och gå någon gång efter tolv. Vart har det tagit vägen? Jag minns sommrar som var så härliga, dagarna var ungefär likadana, lite folk kom hit, vi cyklade och badade, tittade på film och gick ut och gick. Allt det var så mysigt. Det är så det är när det är sommar. Nu känner jag mig ensam. Plus att jag börjar få ont i halsen också.

Aja, sommaren har bara börjat än, det kanske kommer senare. Jag har inte hunnit vara hemma riktigt än heller. Och dessutom har mor och far semester. Trevligt ioförsej. Men ett par veckor behövs när de jobbar så man kommer in i sommarrutiner med att gå upp sent och bestämma själv när man är hungrig och bara åka iväg om man känner för det. När de är hemma måste allt planeras i detalj.

Jag har iallafall sett på tjenare kungen nu, den hackade faktiskt bara på två ställen! Det är nog en av de bästa filmerna, jag har sett den hur många gånger som helst och jag har fortfarande inte tröttnat. Den är fantastisk, allt från musiken, till handlingen, till stämmningen. Allt är bara perfekt!

(För en större bild klicka https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-1/488507/images/2009/peace-and-love-09_44009344.jpg)

Idag har varit en härlig dag, cyklade till Bianca, vi badade och solade. När jag kom hem åt jag lite och efter det somnade jag. Jag var jättetrött! När jag vaknade var jag fortfarande trött, går omkring som i en dimma typ. Kvällen har varit en sån här ledsen kväll. Vet inte riktigt varför, men känslan av övergivenhet har lagt sig över mig igen. Jag kan inte riktigt förstå varför. Egentligen tycker jag att jag borde tycka att det är skönt att få vara ensam litegrann efter den här veckan. Men jag vill bara iväg och träffa folk. Mitt konstiga huvud.

I lördags såg jag Håkan på Peace and Love, som jag skrev igår. Egentligen är jag inget jättestort fan av honom, men jag har lyssnat på honom nu under våren. Men jag slogs av något när jag såg honom i lördags, när han sjunger så menar han verkligen det han sjunger, man kan se alla känslor strömma ut igenom honom. Särskilt under låten "Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig" såg man verkligen alla känslor. Smärtan som kommer med olycklig kärlek. Där kände jag verkligen igen mig faktiskt. Det gör så ont. Jag vet att jag borde vara stark och försöka glömma men jag är ingen stark person. Jag är vek och bräcklig. Lätt att blåsa omkull. Jag har funderat ett tag på att ta kontakt med dig igen, men jag har inte ens mod till att göra det. Istället sitter jag här och saknar dig.

Nu är jag hemkommen efter en sjukt härlig vecka! Vädret har varit på topp, vet att man inte ska klaga men det har nästan varit för varmt. många sjukt bra artister och flyktiga möten med härligt folk som man aldrig kommer möta igen. Jag var där som funktionär, därför mina band ser ut som de gör. Men det är inget jag ångrar (mer än att jag vill ha ett riktigt band egentligen), jag upptäckte mest fördelar med att vara funktionär, som den snåle smålänning jag egentligen är innerst inne.

Inget blev väl egentligen som jag tänkt mig, eller jag hade inte hunnit tänka så mycket, det blev hastigt. Men allt blev nog över förväntan. Ett stort minus är nog bara toaletterna/bajamajorna. Det fanns ingen tvål/sprit någonstans, och man hade tur om det fanns papper. Fanns det papper var det bara toapapper, inget torkpapper. Men det är väl så med festivaler, att det ska vara lite ofräscht. ^^

Något av det roligaste var nog att jag fick jobba bakom Utopia en gång (Ja. jag såg Dregen gå omkring där och andra som spelade i torsdags!), tråkiga då var bara att jag var ruskigt trött efter, så det blev inte så mycket i torsdags. Vi såg mest på från långt håll, ingen riktig känsla. I fredags såg jag Winnerbäck för första gången, underbart, igår såg vi honom igen. Igår var nog den bästa av festivaldagarna. Började med Dia Psalma, har inte lyssnat på dem så mycket men de är bra, fortsatte med underbara Florence Valentin (där hade jag ett svårt val, ville se Melody Club också, men det blev tillsist Florence, hoppas på Melody Club någon annan gång i sommar), tatuering, sovpaus utanför tältet, Laakso (Markus var söt och glömde texten i Västerbron), Lars Winnerbäck, det var nog det bästa, fick massa hemlängtan och fick tårar i ögonen, Lasse- vi Linköpingsbor är stolta över dig! och tillsíst slutade kvällen med en underbar spelning med Håkan Hellström! Tyvärr var jag helt slut då och stod långt bak så jag var inte jättemycket med och runt halv två gick vi tillbaka till tältet.

Hur underbar veckan än har varit så är det ändå väldigt skönt att vara tillbaka hemma igen, har saknat alla sjukt mycket!

Ikväll åker jag till Mikaela och sover hos henne eftersom att vi ska åka ganska tidigt imorgon.Och vi kommer vara borta en vecka. Shit vad gött säger jag bara! Det ska bli riktigt kul. Och eftersom att jag antar att jag inte har tillgång till internet så blir det ett litet uppehåll här på bloggen i en vecka. Men jag lovar att berätta om allt när jag kommer hem igen!

Bara för att jag ska på festival och se massa mysiga artister lägger jag ut ett klipp med The Ark när de spelar All I Want Is You live. Så får vi låtsas att vi är på konsert med dem igen <3

Igår la jag in ny musik på min mobil. På något sätt lyckades jag bara fylla halva minneskortet först. Så jag hittade massa gammal musik som jag inte lyssnat på på jättelänge. Bland annat Three Days Grace.. Jag har tänkt att jag ska lyssna på dem igen ett bra tag nu, men det har inte blivit av. Iallafall så är det väldigt bra. Jag gillar dem. Det enda är att det är lite jobbigt att lyssna på dem tycker jag, för nu när jag hör dem minns jag när jag lyssnade på dem sist, i nian var det. Så ungefär ett och ett halvt år sen skulle jag tro. Och nu när jag lyssnar på dem minns jag att det var ingen rolig tid. Jag känner nästan hur all deppighet kommer tillbaka. Jag minns att jag nästan alltid hade musik i öronen och gick i min egen värld, jag lät ingen komma in nästan. Jag skrattade nästan aldrig.
  Om jag jämför med nu, då jag nästan bara lyssnar på musik på bussen, jag pratar och skrattar massor, och visst är jag deppig ibland, ganska ofta, men det är inte på samma sätt. Nu släpper jag in människor till min värld. Om det finns något jag är stolt över så är det att jag lyssnade på mig själv och började på LP, att jag stod på mig och vågade ta steget. För det steget, att börja där, det var det absolut bästa som har hänt mig tror jag.

Imorse när jag satte på radion spelade de Don't stop me now med Queen. Det gjorde mig väldigt glad. För det är en av de bästa låtar som någonsin har gjort. Tack p3! Ni vet vad som är riktig musik! Inte alltid kanske, men den här gången lyckades ni ordentligt. Det gjorde att jag vaknade lite grann iallafall. För jag gick runt som en zombie och hade vaknat alldeles för tidigt.

Lyssna på den, och njut!

Igår hade jag inte mycket att göra, så jag började leka lite med photoshop. Först ändrade jag mest bara lite ljus och sånt, sen hittade jag något kul så att bilden blev så här (bilden ovanför). Tyckte att det blev rätt coolt faktiskt. Någon som håller med? Det ser lite ut som att det är olja istället för vatten. Kanske borde berätta vad den förestället också. Det är en av slussarna i Berg utanför Linköping, och här håller den på att öppnas så det svarta är vatten.

Måste bara skryta lite. Idag har jag varit så duktig. Först cyklade jag till min kompis som bor typ en och en halv mil härifrån, när jag kom dit så red vi. Vi red typ dresyr så jag kommer ha jäkligt ont i morgon eftersom att jag inte rider så ofta längre. Och efter det cyklade jag hem igen. Så nu känner jag mig stolt. Blir nog en tidig kväll ikväll, är helt slut nu.

 

Jag fick ett stort behov av att lyssna på Absolutley no decorum nyss. Den är nog en av The Arks bästa egentligen. Det är inte en låt jag har lyssnat på väldigt mycket, men varje gång jag hör den blir det som ett sug i magen. Den är så häftig. Vet inte riktigt hur jag ska förklara den, men jag får en speciell känsla av den varje gång jag hör den. Det kan nog ha att göra lite med att de började sina konserter med den låten 2007 och att jag har så starka minnen till den för det. Men det är en mäktig låt i sig också.

Jag satt och tittade igenom vilka jag vill se på Peace and Love. Det är verkligen sjukt många som ska dit. Väldigt många som jag aldrig hört talas om, men som verkar vara bra iallafall. Jag hade lite tråkigt så jag satte ihop en lista på vilka jag vill se. Här kommer den. (Alla har jag inte hört, vissa har jag bara hört talas om eller så har de ett coolt namn och måste kollas upp)

A Camp
Alice In Videoland
Anna Ternheim
Babyshambles (UK)
Backyard Babies
Bongo Brains feat Stefan Sundström
Caj Karlsson
Cult of Luna
Dia Psalma
Evergrey
Florence Valentin
Follow Him To the End Of the Desert
Frida Hyvönen
Gogol Bordello [US]
Good Morning June
Goodlooking Trash
Hello Saferide
Håkan Hellström
Johan Johansson
Laakso
Laleh
Lars Winnerbäck
Little Marbles
Lykke Li
Mando Diao
Manimal
Melody Club
Miss Li
Mötley Crüe [US]
Parken
Perssons Pack
Raised Fist
Razorlight [UK]
Sista Sekunden
Slagsmålsklubben
Sofia Karlsson
Spektakulära System
Strindbergs
Sugarplum Fairy
The Baboon Show
The Sounds
The Soundtrack Of Our Lives
The Stranglers [UK]

Thomas Di Leva
Thåström
Timbuktu
Turbonegro [NO]
Ulf Lundell
Volbeat [DK]
Witchcraft

Jag sitter och lyssnar på Laasko och deras låt Norrköping. Just nu är jag besatt av den, lyssnar på den om och om igen. Det är något med den som gör att jag inte kan släppa den. Känns som att jag känner igen mig i den, även att jag inte gör det. Men den handlar om ungdomen, och alla känner nog igen sig i hur det känns att vara tonåring.

Iallafall i slutet av låten sjunger Markus;
I think we were about 17 when you said "money is gonna make me free"
You pulled your pants up, no more baggy jeans
No more football I'll go for the studies

Det är just det där "Money is gonna make me free" som jag började fundera över. Ofta känner jag att visst skulle livet vara lättare om jag hade mera pengar. För jag är en sån som gör slut på pengarna direkt utan att veta riktigt hur. Jag tror också att det skulle vara lättare ifall jag hade mera pengar. Men jag skulle inte bli gladare av det, jag skulle inte känna mig friare. För att jag ska känna mig glad och fri behövs det inte så mycket egentligen. Jag har gått och funderat på det här med pengar ett pra tag. och jag har kommit fram till att jag skulle vilja se hur världen skulle se ut om man tog bort alla pengar. Om alla började se på varandra som jämlikar och började dela med sig, att alla fick vad de behöver. Men det skulle nog inte gå, människan är självisk och skulle i första hand tänka på sig själv och roffa åt sig. Generellt. Inte sagt att alla är så. Men det är väl antaligen därför pengar har uppfunnits.

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag ska till Peace and Love :D:D:D:D:D:D

(Ursäkta det här inlägget men jag sitter här mitt i ett glädjerus och har inte så mycket tid på mig. Men jag ska jobba som funk på Peace and Love :D:D:D:D Jag ska se Mötley Crüe :D)

Imorgon är det skolavslutning. Det känns som att det var någon månad sen jag började gymnasiet, men det har gått snart ett år. Ett riktigt kul år. Det känns konstigt att några människor kan komma att betyda så mycket under bara ett år. Men iförsej så träffas vi nästan varje dag, så det kommer bli konstigt att inte träffas så ofta under sommaren. Hoppas bara att vi träffas ett par gånger!

Det här är verkligen den bästa klassen jag gått i någonsin, och då menar jag egentligen inte bara våran klass, utan paralell klassen också. Alla är så speciella och underbara på sitt vis. Min flykt från Åtvidaberg lyckades på bästa sätt. Visst att jag saknar vissa, men det är långt mycket bättre i den här klassen! Här får man vara som man vill utan att någon stör sig, för alla har så starka personligheter och alla får plats!

Tack för ett underbart år, och Kula vi kommer sakna dig nästa år!

Jag fick ett tips om att ha med fler bilder i mina inlägg. Tackar. Jag har tänkt på det själv, men har inte gjort det bara. Det har inte blivit av, men eftersom jag inte är sån som tar bilder stup i kvarten så blir det inte så mycket bilder alltid. Men tack för tipset iallafall och jag ska försöka få med lite fler bilder.





Igår sökte jag som funkis på Peace and Love, hoppas verkligen att jag får jobba där. För det är sjukt så många bra artister de har släpat dit! Mötley Crüe, Florence Valentin, Melody Club, Miss Li, Lars Winnerbäck och Håkan Hellström och massa massa fler! Inte konstigt att de i år är Sveriges största festival, de har verkligen lyckats. Och eftersom jag inte har råd att åka vanligt sökte jag som funkis, känns som att det kan vara kul det med.

Men nu ska vi inte förhasta oss, det är inte säkert att jag får funka. Men hjälp till att hålla tummarna för mig och mina vänner!

Nu känner jag att jag börjar få lite mera gjort igen. Jag orkar lite mer igen. Igår städade jag, tränade som jag hade bestämt och letade efter lite till smörgåstårtan. Idag har jag bokat bussbiljett hem från Helsingborg efter att vi sett Ola, sökt två jobb och varit ute och gått. Nu är det bara Magnus kvar ikväll så är jag klar. Magnus Betnér är på femman fem i tio ikväll, såg halva i lördags, så ska se första delen idag.

Imorgon ska vi till Bergs slussar, ska bli kul, om det inte regnar. När jag kommer hem ska jag försöka träna igen. Jag måste komma igång med träningen igen, har varit alldeles för lat sista tiden nu!

Nu är det bara fyra dagar kvar till skolavslutningen, en "lekdag", en vanlig och en ledig. Ganska skön vecka. Idag har vi bara pratat betyg och städat typ. Iallafall känner jag mig väldigt nöjd med mina betyg hitills. Måste skryta lite tror jag.

Matte A- MVG
Engelska A- VG
Svenska A- G (antar jag, men tycker själv att jag borde få VG, men på grund av surkärringen blir det kanske inte högre)
Livsmedelskunskap A- MVG
Livsmedelshygien- VG
Kallkök (bara halva kursen)- VG+
Bageri- VG
Chark-VG
Datakunskap- MVG
Handel- MVG
Idrott (bara halva kursen)- VG
Estet- Ingen aning än.

Måste säga att jag är sjukt stolt över mig själv. 4 MVG allaredan, och resten VG. Något annat som har gjort mig glad idag är att Tim får gå kvar hos oss! :D Det har inte varit jättesäkert, men nu är det bestämt att han får fortsätta till tvåan. Jippie!

Det tråkiga är att jag kommer sakna alla sjuukt mycket under sommaren!

Det finns tre ord. Tre ord som betyder väldigt mycket för många. Tre ord som väger tyngre än några andra ord. Iallafall för mig betyder de tre orden väldigt mycket. Det är inget jag säger ofta eller till vem som helst. För mig är det de finaste orden.

Jag är rädd för att använda de orden för ofta, att göra dem obetydliga. När jag säger Jag älskar dig vill jag att det ska betyda något, jag vill verkligen mena det när jag säger det. För jag är en sån människa, jag har lätt att tro på folk, men jag har väldigt svårt att lita på folk. Det tar tid. Därför tar det också lång tid innan jag kan säga att jag älskar någon. Och nu menar jag inte bara älska som i kärlek, jag menar älska vad som helst, vänner, musik m.m.

Jag tror att det är för att jag har så svårt för att älska som jag också har så svårt för att hata. För det hänger ihop på något sätt. Någonstans, säkert på flera ställen har jag läst att det är en tunn linje mellan att hata och älska. Jag tror att det stämmer. Man kan inte hata något som man aldrig har älskat. Man kan tycka illa om, men riktigt hat kan man nog inte känna om man inte älskar något lika mycket.

I aftonbladet igår var det en stor arikel om hur vi 90-talister är, och jag tycker det är så töntigt. Tillexempel stod det att vi tänker på karriären först, att vi inte vill ha barn tidigt .m. Det är så töntigt! Varför måste man alltid dela in människor i fack? Ingen är likadan som någon annan, vi är alla egna personer med egna tankar. Jag hatar det här att dela in människor i fack. Kanske är det våran undermedvetna tävlingsinstinkt som delar in oss i fack för att se vem som är bäst. Hela tiden måste någon vara bäst. För ett tag sen i aftonbladet hade de en "duell" mellan 50-talister och 80-talister. Alla som är födda på 50-talet hatar alla som är födda på 80-talet. För de har haft det så enkelt i livet och åkt på en räkmacka genom hela livet, de är lata och har inte förstått att de måste kämpa själva för att komma någonstans. Vad jag vet stämmer inte det om de jag känner som är födda på 80-talet. De är inte alls lata och de verkar veta vad de vill och kämpar för att nå sina mål. Vad gäller 50-talisterna stod det att de var så mycket bättre, att de hade kämpat sig fram i livet och de hade det verkligen inte lätt när de växte upp. Nej det kanske de inte hade, men ska man klaga på de som är födda under bättre tider då?

Varje gång jag läser om det här med "talister" blir jag bara arg och trött, jag förstår inte meningen med det. Jag vill inte delas in i något fack, jag vill bli sedd för den jag är. Men kanske är det för mycket begärt. Vi har inte tid längre att se människorna omkring oss.

8 augusti ska Ola Salo och Per Tengstrand ha en konsert på Helsingborgs pianofestival. Och jag ska dit, tillsammans med Ida och Elise. Ida kommer ner till mig ett par dagar innan, Elise träffar vi där nere och hon följer med upp hit sen. Det ska verkligen bli kul, för varje gång jag berättar att jag ska dit känns det som att jag börjar lysa lite till. Det ska verkligen bli kul. Ingen The Ark konsert, men det är Ola ialalfall, och det ska bli intressant att se honom på det här sättet. men det bästa med att vi ska dit är nog att nu äntligen börjar jag komma tillbaka lite mer till The Ark. Ett tag kändes det som att jag höll på att glömma bort dem. Men som tur var har jag inte gjort det.

I lördags var Ola Salo i pingskyrkan i Jönköping, och på bilddagboken läste jag om några som hade träffat Ola efter. Hon försökte beskriva känslan när hon träffade honom och fick krama honom. Jag har aldrig träffat honom eller någon annan ur The Ark. Men jag vet att när jag väl gör det så kommer jag ramla ihop och dö på stört. Bara jag tänker på att träffa någon av dem blir jag helt snurrig typ. Nä kanske inte. men iallafall, nästan.