Jag lever, men har inga ord just nu..

Imorgon ska jag göra min macka till mack-sm! Det ska bli väldigt spännande. Får hoppas att det blir bra. Så ska vi skicka in anmälningarna. Gjorde brödet idag, det gick faktiskt väldigt bra. Snygga, fin yta och jättesaftiga inuti.

Skägget är borta.. Hm. Fast det blir nog bra.

Imorse hörde jag en låt på radion. Nu minns jag inte vad den hette eller vem det var. Men den påminde väldigt mycket om The Mo. Tror att det var Nostalgia Locomotive. Det är en helt underbar låt. Nicklas Stenemo, som spelar i Melody Club, sjöng i bandet The Mo. Jag gillar hans färg på håret i videon till Nostalgia Locomotive. Knallorange.

Pappa visslade på någon melodi förut. Jag har inte en aning om vad det egentligen var. Men jag tyckte att det lät lite som Handens fem fingrar. När jag var liten, eller yngre kanske låter bättre, gick jag på någon form av gympa, och när vi skulle stretcha och slappna av i slutet så spelade de alltid den här låten. Jag gillar den. Den är fin.

Nerskrivet på vägen till skolan imorse.

Idag har varit en ganska effektiv dag. Faktiskt. Jag har pluggat, massa som jag har skjutit upp jättelänge. Jag har bakat bröd, potatisbaguetter. Riktigt saftiga! Och jag har sprungit. Kanske att det är något jag inte borde gjort. Med tanke på mina benhinnor. Men jag hade mycket att tänka på, och jag började plugga till teoriprovet till idrotten. Så jag blev så sugen på att springa. Min hjärna klarnar upp då. Fast kul var det inte, jag sprang i spåret där de visst har gjort skidspår, så jag fick springa på kanten, där jag bara åkte igenom snön. Och ingen kondition har jag heller. Nu är det hårdträning som gäller på gymmet!

Jag kikade in på Motoboy's hemsida för att titta hur det går med hans album. Det släpps 3 mars, och en singel är släppt. The Heart Is A Rebel. Sitter och lyssnar på den nu. Jag tror den är bra. Den låter Motoboy. Men ändå nytt. Lite mera fart än hans första skiva tror jag. Mycket mera trummor. Fast egentligen tycker jag nog bäst om Motoboy när det är bara hans underbara röst och en gitarr. Då är han helt underbar och det kan inte bli mycket bättre än så.

Igår var det fest med LP. Typ mitt ute i skogen. Det var trevligt. Tyvärr är mitt minne ganska svagt. Det känns som att tiden gick väldigt fort. Tycker inte att jag hann med någonting. Eller, det gjorde jag. Men det var iallafall kul att lära känna de andra än de i tvåan. Vissa lärde jag känna mer och vissa mindre. Tråkigt att vi inte gjort något sånt här tidigare.

Nu sitter jag hemma, kom hem runt halv elva. Ganska mycket bakis. Ganska fundersam. Jag ska nog sova en stund nu när min familj åker in till stan. Och fundera lite.

Tack för att ni var så söta mot mig då när jag var ledsen. Jag behövde det. Tack så mycket, ni är guld!

Jag är lite nere igen. En Svacka. När allting egentligen borde vara bra. Dumma tankar som jag inte kan släppa. Jag är för svensk. Men jag kan inte förstå vad jag har som någon skulle kunna tycka om. Varför jag skulle vara så mycket bättre än någon annan. En textrad har snurrat i huvudet på mig under dagen, "Du har missförstått. Jag är inte värd det här, jag har ingenting som du vill ha". Den är från Det kommer bara leda till nått ont, med Säkert! och Markus Krunegård. Varför skulle någon tycka bättre om mig än någon annan? Jag har ju inget speciellt, inget positivt speciellt iallafall.

Jag valde att se på Jesus Christ Superstar. Det har jag varit på gång att göra väldigt länge. Jag har saknat den. Fast det var länge sen jag såg den kan jag fortfarande alla texterna.

Jag är så himla trött. Kan ha något att göra med att jag var på gymmet idag. Och inte kunde somna igårkväll. Jag är verkligen helt slut.

Jag har lyssnat på Markus mycket nu sista tiden. Fast på hans två nyaste album. De är mysiga. I början gillade jag dem inte. Men det brukar vara så när jag hör ny musik, det tar ett tag innan jag gillar det. Första gången låter det bara nytt och läskigt. Inte förrän jag börjat vänja mig vid hur det låter kan jag börja tycka om det. Nu har jag iallafall börjat lyssna på hans första album, Markusevangeliet. Jag har nog saknat det albumet. Det var hur länge som helst sen jag lyssnade på det. Men herregud vad bra det är!

Jag har knappt hunnit hem och jag vill bort igen. Och jag är sur över småsaker. Egentligen har det nog att göra med igår, som faktiskt var en trevlig kväll. Men idag är jag sur över att min bror hade snott musen till datorn. När vi satt och fikade skulle mamma berätta en historia för min brors kompis. Och den historien är så dum. Det var inte alls så det var. Det har de kommit på själva. Sudda, skriva till, ändra, allt för att det ska bli roligare för nästa.

När jag tänker efter är det här första gången på länge som jag är såhär deprimerad. Lite pinsamt att det beror på en mobil. Jag tappar all ork när jag blir depp. Mycket av deppigheten beror på att jag inte haft kontakt med varken Elise eller Ida idag. Jag är van vid att höras av varje dag.

Att en enda liten sketen händelse kan förstöra en hel dag. Dagen då allt var emot mig var jag ganska glad iallafall. Idag då det mesta har varit ganska bra, försvinner min mobil och allt verkar bajs. Jag är bara arg, inget är bra.

Våran engelska börjar nästa vecka. Så jag slutade kvart i tre idag. Det är tidigt. För mig just nu. Iförsej slutar jag halv elva imorgon. Men mina dagar håller nästan alltid på till fyra, så jag kommer hem klockan fem. Det är mindre kul. Iallafall. Jag har varit hemma sen fyra, nu är klockan snart halv åtta, och jag har hunnit i princip ingenting. Jag tycker att jag kom hem nyss. har iallafall pluggat lite matte.

Idag var vi i konditoriet. Det var kul att vara tillbaka. Även att jag fick göra småbröd- "torra jävla kakor", som min lärare kallar dem. Tycker att det ligger något i det. Det är inte gott någonstans med småbröd. Men det var som sagt kul att vara tillbaka där. Jag gillar att vara där. Det är mysigt. Plus att jag har gått över 15 000 steg idag!

Har inget att skriva så jag slutar nu. Jag är inte vettig just nu. Jo, förresten. Jag hatar mitt liv. Verkligen.

Den här dagen vill mig inte väl. Det mesta har gått fel. Först stängde jag av alarmet så jag försov mig, jag fick en kvart på mig att hinna till bussen. Drog på mig kläder, åt en snabb frukost och borstade tänderna. Väl på bussen halv sov jag. Efter ett tag får jag den där paniken att jag inte vet var jag är. Då har bussen tydligen vänt eftersom den glömde köra in på ett ställe. Alltså blev jag sen in till stan. När jag äntligen kom fram till skolan var engelskan inställd. Ganska skönt det egentligen, men jag hade hellre sovit i min säng hemma istället för att vara inte social med folket i skolan. Efter engelskan skulle vi ha idrott, när vi kom dit ombytta och klara skulle vi ha teori. Ännu en sak jag hade gjort i onödan!

Dessutom var det pytt i panna i skolan och brandlarmet gick. Men Anki lät oss stå i ingången till butiken så vi slapp frysa. Men iallafall. Och bussen hem körde väldigt sakta. Så Anca missade sin buss hem.

Nu ska jag gå och elda upp köket.

Jag är helt slut. Sitter här mest för att hålla mig vaken till fem i tio. Raw börjar då. Orkar nog egentligen inte se det. Men det är roligt.

Anledningen till att jag är helt slut beror på att jag, förutom mer än 11 000 steg, börjat gymma idag. Tove körde skiten ur mig. Jag kommer inte kunna ta mig upp ur sängen imorgon. Men den här känslan har jag längtat efter länge. Att vara helt slut och inte orka mer än att sitta och dricka te. Det är så skönt att känna att musklerna är slutkörda och slappa, känna att imorgon kommer jag ha förbannat mycket träningsvärk. Okej, ingen bra förklaring. Ni kanske förstår iallafall.

Jag hittade några låtar med Sunrise Avenue på min mp3 imorse. De kom efter några andra låtar, så från början visste jag inte att de skulle komma. När första låten började kände jag bara igen den och fick en mental flashback. Det var i sjuan jag lyssnade på Sunrise Ave. Och låtar därifrån får jag så mycket känslor till när jag hör dem nu. Året i sjuan var ett väldigt lustigt år. Jag kände väldigt mycket då. Man kan nog säga att det var mitt "uppväxnadsår". Och mådde ganska dåligt. Men samtidigt var det en ganska mysig tid. Sunrise Ave. symboliserar det mysiga under sjuan. Samtidigt som jag fick en liten klump i magen.

Igår var jag och såg på Har du hört ryktet om Morgans. Den var söt. Idag har jag åkt pulka med Hanna och Anca. Varför åker man inte pulka längre för?

Just nu orkar jag inte riktigt skriva något seriöst. Kanske kommer senare ikväll. Tanken med inlägget var iallafall att klaga. Jag vill ha en ny design på bloggen. Men jag har helt oinspirerad att skapa någon ny. Vet inte överhuvudtaget hur ajg skulle vilja ha den. Något förslag? Eller så är det bara att sätta sig och leka lite med photoshop. Men ge mig förslag iallafall!

Så får vi se hur det blir med ny design. Någon som är lite gladare än den här vill jag nog ha. Och The Ark kommer in i den, det är omöjligt utan dem. De är en för stor del för att uteslutas. Jag ska nog förklara det där med att leva i The Ark världen. Ida och jag diskuterade det där när jag var hos henne. Det var intressant. Jag saknar flickan! Men den där förklaringen får komma i ett annat inlägg. Nu är jag hungrig.

I vår släpper The Ark nytt album. I sommar ska jag till Peace and Love och Hultan. Jag ska få gå på The Ark konsert, jag ska se Markus Krunegård. Jag fyller 18. Förhoppningsvis ska jag ha praktik i Skottland. Det här ska bli ett bra år.

Förutom att jag redan har en massa roliga saker planerade ska jag jobba med att försöka må bra. Så snart jag får råd ska jag köpa ett gym-kort och börja träna. För det har jag märkt, att när jag börjar träna regelbundet mår jag bättre. Förutom att jag slutar äta så mycket godis och börjar äta bättre mat, blir jag mycket gladare och piggare. Det märks direkt tycker jag.

Jag har ganska dåligt självförtroende och självkänsla. Ofta hatar jag mig själv. Skäms, är blyg. Vågar inte riktigt. Jag ska lära mig att våga. Visa att jag klarar mer än jag tror. Bli kvitt mina fobier. Och börja bli trygg i mig själv. Idag flackar min blick fram och tillbaka, tittar hur alla andra gör, tittar så ingen tittar konstigt på mig, inte göra fel, inte göra fel, göra rätt, måste göra rätt. Jag måste lära mig att misslyckas. Lära mig att det inte är farligt att inte kunna allt. Att inte veta allt om allt. Jag är snart 18 år, det finns ingen möjlighet i världen att jag skulle kunna veta allt och klara av allt.

Jag ser fram emot det här året, det här året verar bara se ljusare och ljusare ut. Det här kommer bli bra.

Igår åkte jag hem från finaste, sötaste Ida. Inte kul. Jag ville inte åka. Vi hade det mysigt. Hann med en massa roligt. Som t.ex. åka skoter. Snöskoter alltså. Och dollarstore, och billiga kläder på h&m.

Upp var jag fyra timmar sen. Hem var jag lite mer än en timme sen. När jag fick reda på att jag skulle missa mitt tåg i Stockholm fick jag en jävla hemlängtan och kände för att börja grina. Och arg blev jag. Egentligen kanske jag inte var arg, det kan ha varit en blandning av hemlängtan och för lite sömn som gjorde sig påminnd. Men jag har nog varit ganska arg också. Att det aldrig kan funka. Fyra, av fyra tåg som jag åkte med var försenade. Hallå!? Skärpning! Jag vet att det är snöigt, och en dörr kan gå sönder ibland, och sj kan inte styra över ifall någon hoppar framför tåget. Men det verkar alltid vara något som försenar. Är det inte en älg på spåret är det lite löv. Är det inte det är det fel på något annat. Snart är det dags att börja fundera på hur man kan undvika all den här oturen.

Det enda som är bra med att vara sen är att jag ska få ersättning. Halva biljetten upp och en fjärdedel av biljetten hem. Välbehövligt, det är dyrt att leva. Nu ska jag sova, det är gratis iallafall. God natt.

Efter att ha tittat på väldigt många töntiga videobloggar bestämde vi oss för att spela in en egen videoblogg. Se och bedöm själva om vi är lika kassa som alla andra videobloggare! ^^