Igår åkte jag hem från finaste, sötaste Ida. Inte kul. Jag ville inte åka. Vi hade det mysigt. Hann med en massa roligt. Som t.ex. åka skoter. Snöskoter alltså. Och dollarstore, och billiga kläder på h&m.

Upp var jag fyra timmar sen. Hem var jag lite mer än en timme sen. När jag fick reda på att jag skulle missa mitt tåg i Stockholm fick jag en jävla hemlängtan och kände för att börja grina. Och arg blev jag. Egentligen kanske jag inte var arg, det kan ha varit en blandning av hemlängtan och för lite sömn som gjorde sig påminnd. Men jag har nog varit ganska arg också. Att det aldrig kan funka. Fyra, av fyra tåg som jag åkte med var försenade. Hallå!? Skärpning! Jag vet att det är snöigt, och en dörr kan gå sönder ibland, och sj kan inte styra över ifall någon hoppar framför tåget. Men det verkar alltid vara något som försenar. Är det inte en älg på spåret är det lite löv. Är det inte det är det fel på något annat. Snart är det dags att börja fundera på hur man kan undvika all den här oturen.

Det enda som är bra med att vara sen är att jag ska få ersättning. Halva biljetten upp och en fjärdedel av biljetten hem. Välbehövligt, det är dyrt att leva. Nu ska jag sova, det är gratis iallafall. God natt.