High Jumping Jack
Jag tog en sväng till forumet på Thearkworld. Någon tipsade om Lasses brors band, High Jumping Jack. Jag har inte hunnit lyssna så mycket på dem, men hitills tycker jag att de är bra. Helt klart värda att lyssna på!
Om du har spotify är det bara att klistra in länken i din spotify spelare och börja lyssna :)
http://open.spotify.com/album/52jsziPLqGQhwTwRWYImOF
Laughing with- Regina Spektor
Egentligen skulle jag vilja skriva om en film vi sett på samhällskunskapen. Men det får bli en annan gång. Jag måste sova. Har lovat mig själv att ligga i sängen runt halv tio ikväll. Men ska bjuda på en låt jag har börjat älska den senaste tiden (och som gått på repeat hela kvällen)
Laughing with- Regina Spektor
Hemma efter en helkul helg
Nu sitter jag och dricker te, för min hals, och för att det är gott. Roobios, mm. Egentligen har jag inte tid att skriva nu, har plugg och borde städa iordning lite. Men just nu orkar jag inte och jag måste ju berätta om min helg :)
Fredag: Födelsedagsfest hos Michaela. Vi blev inte så många och Lovisa var tvungen att åka tidigt. Men vi hade kul iallafall. Vi sjöng massa singstar (kan inte ha låtit bra någonstans) och åt tårta. Sedan drog vi ner på stan (tycker synd om killarna som satt på bussen med tanke på våran allsång), det var fullt med folk på stan. Massa som blev nollade. Eller hade blivit rättare sagt. Sedan mötte vi några från trean som vi gick runt med ett tag. Efter det åkte vi tillbaka hem till Michaela och jag tror att jag somnade direkt.
Lördag: Jag vaknade jättetidigt och väntade väl ca tre timmar på att de andra skulle vakna. Efter att vi ätit frukost gick jag vidare till Mikaela för att åka till skogsröjet. Vi fick jobba i kiosken där 15-21. Det var ganska kul egentligen, förutom att jag varken hann se eller höra dem mer än några minuter. Jag stod mest i kassan, vet inte hur de vågade ha mig där med tanke på hur dålig jag är på att räkna med pengar (eller överhuvudtaget, när mikaela sa att de hade köpt in 7500 liter öl och de räknade med 5000 besökare räknade jag snabbt ut att det blev över 1000 liter öl per person). När vi hade rast och gick och åt var jag väldigt darrig (kombinationen massa gratis energidryck och stress var visst ingen höjdare för en som inte är van vid koffein). Då hann vi faktiskt se sista låten med Melody. 
När vi sen slutade en timme senare såg vi Johnossi. De var bra, men jag blev väldigt irriterad på publiken (att vara nykter i en publik som till största delen är onykter är inte roligt). Tyvärr har jag inte lyssnat så mycket på dem sista tiden heller, så jag kunde inte så många låtar. Bäst var nog Man Must Dance. Sämst var det dåliga ljudet och den långa soundchecken (som verkade ha gått åt helvete med tanke på hur det lät sen).
Sist ut på kvällen var Lillasyster. Jag och Mikaela tänkte skippa dem men vi såg iallafall största delen av konserten. Den var väldigt bra. De var bättre än jag trodde och konserten var väldigt underhållande. Många av de andra banden som hade spelat under kvällen var också med på scen. Det gjorde att gränsen mellan band och publik suddades ut.
På vägen hem var jag väldigt trött. Somnade hela tiden. Tror att Irene och Lena (?) inte uppskattade mina och Mikaelas citat från Katla och Hasse lika mycket som vi gjorde. Särskilt inte med tanke på att jag egentligen inte kunde prata. Katla och Hasse är iallafall underbara, kom vi fram till.
Peace and Love 2009
Jag ser ju ut som en get, jag har skägg. idag, 00:52
Men kärlek! Och jag saknar Pete Dohärtty ^___^ Hela den veckan var ju kärlek (och daima, svettas och frysa) Glöm för all del inte grannarna. Och korta Anders =P jag vill nästan tillbaka, eller jag vill =D Skogsröjet nästa!<3<3<3
När jag loggade in på min bilddagbok idag hade Mikaela kommenterat en bild. Ett kolloage med bilder från Peace and Love. Nu känns det som att veckan i Borlänge är en annan värld, ett svagt minne. Men med hennes kommetar och att se alla bilderna gjorde att allt kom tillbaka. Och jag saknar det. Jag saknar det så himla mycket. Att få umgås med Mikaela, massa bra musik, många mysko människor. Och hur iriiterande det än kan vara att bo i tält en vecka så var det vårat liv då. Det var så det såg ut. Och det var helt underbart. Jag var ganska trött den veckan, och mycket var jobbigt. Men ändå finns det så många fina minnen.
Åka på festival med Mikaela, och gärna många andra, är något jag gärna gör igen. För det är underbart!
David Bowie
Allt dom bygger upp ska vi meja ner
Jag har fastnat för Florence Valentins låt Allt dom bygger upp ska vi meja ner. Egentligen för hela Florence Valentin, men just nu nästan bara den låten. Jag vet inte riktigt vad det är med den, men jag kan inte sluta lyssna på den. Jag tror att det är musiken väldigt mycket.
Av alla konserter jag har varit på i år har de med Florence varit bäst. Egentligen är inte deras musik den bästa jämt, deras låtar kan bli rätt tråkiga efter ett tag med undantag för vissa guldkorn. Men att se dem live är hur kul som helst, de får igång publiken så bra, alla hoppar och dansar för allt de orkar. Loves mellansnack får man inte glömma heller, varje gång har han något nytt att säga som man kan fundera över. Det bästa med Florence är egentligen inte deras musik utan deras budskap, inte för att musiken är dålig, det är den verkligen inte, men det känns som att musiken egentligen är det viktigaste utan budskapet de vill förmedla. Vilket jag tycker de lyckas göra riktigt bra.
Länk till Allt dom bygger upp ska vi meja ner på Spotify http://open.spotify.com/track/3YgdibnjbLd3avGNYF0qgj
Gråa dagar
(Jag vet att bilden är ganska dålig, men han ser så ltcklig ut där. Mitt i allt konfetti regn.)
På sin sista spelning under Peace and Love spelade Lars Winnerbäck med sitt stora band. Det är nog från den spelningen jag har mitt bästa minne från hela festivalen. Innan jag orkade gå upp lyssnade jag på Gråa dagar, då fick jag ett så starkt minne från den spelningen, när han spelade Gråa dagar. Jag och Mikaela stod ganska långt bak, men där inne iallafall, ganska bra platser egentligen, det var drag, men man kunde ändå röra sig. Koncentrera sig på att lyssna och titta istället för att slösa bort tid på att trängas. Under Gråa dagar var det helt fantastiskt, jag och Mikaela stod och gungade med lite och sjöng med, jag tror att vi båda hade tårar i ögonen. Jag tror att de där tårarna berodde lite på någon konstig hemlängtan, eftersom Gråa dagar faktiskt handlar lite om Linköping. De berodde nog också på att Lasse såg så otroligt lycklig ut. Jag vet inte vad det är, men hans leende där uppe på scenen gjorde mig glad.
Det där att beskriva känslan under Gråa dagar gick visst inte så bra. Jag vet inte om det går att beskriva. Kanske är det nog något man måste uppleva själv. Egentligen tror jag de flesta förstår ungefär vad jag menar. Människor som någon gång varit på en konsert har någon upplevt de där små stunderna av total lycka som inte finns någon annan stans än just under en konsert.
Bisvärm i huvudet
Nu sitter jag och leker lite med photoshop. Jag utforskar hur man kan ta bort en hårslinga utan att det ser förjävligt ut. Än har jag inte lyckats bra. Istället har jag upptäckt att jag har väldigt många äckliga leverfläckar i ansiktet.
Jag läste på Peace and Loves hemsida att de har en tävling där man får önska tio band till nästa år. Det lät lite kul. Jag ska nog försöka komma på tio band jag vill ha dit. Ett är ju självklart, men sen blev det lite knepigt. Man vill ju välja några "nya och spännande" band/artister. Tävlningen håller på fram till 15:e september så det finns rätt lång tid kvar att fundera. Vilka band skulle du vilja se under nästa års Peace and Love festival?
Ses om en vecka!
Bara för att jag ska på festival och se massa mysiga artister lägger jag ut ett klipp med The Ark när de spelar All I Want Is You live. Så får vi låtsas att vi är på konsert med dem igen <3
Three Days Grace
Om jag jämför med nu, då jag nästan bara lyssnar på musik på bussen, jag pratar och skrattar massor, och visst är jag deppig ibland, ganska ofta, men det är inte på samma sätt. Nu släpper jag in människor till min värld. Om det finns något jag är stolt över så är det att jag lyssnade på mig själv och började på LP, att jag stod på mig och vågade ta steget. För det steget, att börja där, det var det absolut bästa som har hänt mig tror jag.
Don't stop me now
Lyssna på den, och njut!
Florence Valentin
Florence Valentin är ett av de band som ska bli roligast att se på Peace and Love. Jag har sett de tre gånger innan. En gång som förband för The Ark. Andra gången på Nykvarnsfestivalen och förra gången i Norrköping på något som Ung NT arrangerade. De två gångerna då jag sett "bara" Florence har det varit så himla skön stämning på konserterna. Alla dansar och sjunger med och det är sån där go' stämning. Sedan säger Love så vackra och tänkbara saker också. Det är alltid intressant att få höra vad han har att säga. Idag har jag faktiskt lagt ut ett par klipp på youtube från Norrköpings konserten. Sök bara på Florence Valentin 15/5. Ett av klippen råkade jag filma åt fel håll. Nu har jag lärt mig att inte vrida kameran när jag filmar.
Artister på P&L
A Camp
Alice In Videoland
Anna Ternheim
Babyshambles (UK)
Backyard Babies
Bongo Brains feat Stefan Sundström
Caj Karlsson
Cult of Luna
Dia Psalma
Evergrey
Florence Valentin
Follow Him To the End Of the Desert
Frida Hyvönen
Gogol Bordello [US]
Good Morning June
Goodlooking Trash
Hello Saferide
Håkan Hellström
Johan Johansson
Laakso
Laleh
Lars Winnerbäck
Little Marbles
Lykke Li
Mando Diao
Manimal
Melody Club
Miss Li
Mötley Crüe [US]
Parken
Perssons Pack
Raised Fist
Razorlight [UK]
Sista Sekunden
Slagsmålsklubben
Sofia Karlsson
Spektakulära System
Strindbergs
Sugarplum Fairy
The Baboon Show
The Sounds
The Soundtrack Of Our Lives
The Stranglers [UK]
Thomas Di Leva
Thåström
Timbuktu
Turbonegro [NO]
Ulf Lundell
Volbeat [DK]
Witchcraft
Peace and Love!!
(Ursäkta det här inlägget men jag sitter här mitt i ett glädjerus och har inte så mycket tid på mig. Men jag ska jobba som funk på Peace and Love :D:D:D:D Jag ska se Mötley Crüe :D)
When the children cry
The hardest thing with growing up is to
understand that man isn't kind.
That the world isn't paradise.
Just like my father says; life is hell, then you die.
This song is fantasic, it's so true that it's almost scary.
Little child
dry you cryin eyes
How can I explain the fear you feel inside?
'Cause you were born into this evil world
Where man is killin' man but no one knows just why.
What have we become
just look what we have done
All that we destroyed you must build again.
When the children cry
let them know we tried
'Cause when the the children sing
then the new world begins.
Little child
you must show the way
To a better day for all the young.
'Cause you were born for the world to see
That we all can live with love and peace.
No more presidents and all the wars will end
One united world under God.
When the children cry
let them know we tried
...
What have we become
just look what we have done
All that we destroyed you must build again.
No more presidents and all the wars will end
One united world under God.
When the children cry
let them know we tried
'Cause when the children fight
let them know it ain't right.
When the children pray
let them know the way
'Cause when the children sing
then the new world begins
Florence Valentin
De började med Spring Ricco. Lite synd tyckte jag nästan. För det är en jäkligt bra låt, men den försvann, man la inte riktigt märke till den. Men publiken var med från början iallafall och det blev trångt direkt. Jag blev puttad runt runt runt kändes det som. Men skam den som ger sig, jag puttade tillbaka! Det lite tråkiga med Florences låtar är att de flesta är varken snabba eller ballader, utan de är något mellanting. Då blir det lite svårt att veta om man ska hoppa som en galning, eller om man bara ska stå och svänga lite med armarna. Men det märktes iallafall vilka låtar som var mest populära. Upp på sociala, Pokerkväll i Vårbygård och Allt de bygger upp ska vi meja ner. När de började spela Pokerkväll blev det en så häftig känsla, hela publiken skrek med i texten. Det kändes helt underbart. Jag älskar konserter. Och om två veckor hoppas jag på att få se Melody Club.
Inte ikväll, men kanske imorgon kväll ska jag lägga ut det jag filmade under konserten på youtube, lägger upp det här sen också.
Little Fighter.
JCS i Åtvid!
Det som är synd är att de inte hade så mycket inlevelse, men jag förstår att det är svårt när man bara sjunger och när man inte spelar hela operan.
