Hade en konstig dröm om Ola. Han invigde en mässa. Bagarmässan jag ska på. Elise var med. Vi lyckades ta oss längst fram för att senare ta oss ut och jag hittade Ola påväg mot stranden. Han visste mitt namn och sa att allt skulle bli okej. Bråkade med Andreé innan och Ola såg att jag var ledsen. Jag tänkte så många tankar som jag ville berätta för honom. Men jag sa inget av det. Hur mycket jag skulle sakna dem. Men att jag var glad att de skulle iallafall finnas kvar. Jag sa ingenting. Precis som i verkligheten. Jag kommer aldrig få ha sagt att det där till någon av dem innan det är slut. Och det gör ont. 

Idag skulle förresten Freddie Mercury fylla 65. Vila i frid.