Nu vet jag vad det är som stör mig. Förutom att jag måste använda alla mina krafter varje gång jag ska skriva J. Jag vet inte hur det kommer bli. Jag kan inte planera riktigt. Det gör mig riktigt stressad när jag inte vet hur det blir, när jag inte kan styra och planera för varje timme. Att inte veta något om konserten. Men att veta att jag delar dagen med så många andra. Människor som inte står mig så nära, men som kommer finnas där ändå. 

"Styrkan att våga välja den långa vägen, känslan av att man kommer klara det."