De här helgerna kommer ta livet av mig snart. Att intensivt umgås med pojken jag älskar under en helg, oftast inte ens en hel helg, samtidigt som jag försöker träffa alla andra också. När jag sen sitter på tåget tillbaka till vardagen blir det så tomt och jag funderar på hur jag ska klara veckan.

Jag lyssnade på apocalypse förut, bara för att se om jag klarade av det. Det gick, fast det var jobbigt. Den låten kommer aldrig bli bara en låt, den kommer alltid kännas i hela kroppen och jag kommer alltid att minnas tårarna som runnit under den låten. 14 minuter kvar till vardagen nu, jag kommer klara det.