Efter en förmiddag med bra tankar går dagen mot sitt slut och de bra tankarna har tagit slut de med, istället har en orolig känsla taigt fart i magen. Jag vet inte riktigt vad den vill säga, jag känner mig bara orolig och nervös. Ont i magen inför sista sommaren med The Ark, tanken på att ingen har hört av sig idag och undrat om jag har velat hitta på något, uppdraget jag har att bränna skivan till flaket, att inte veta exakta planerna inför nästa vecka, att inte riktigt vilja vara med nästa vecka, att jag tvivlar på att Kristianstad blir av, att jag inte pratat med Andreé idag. Det är helt enkelt inte lika bra längre. Jag är inte en självklar del längre, och det är mitt fel. Jag har dragit mig undan och tackat nej för länge, det är liksom ingen idé att fråga mig längre för jag säger ändå alltid nej. 

Jag behöver ett skype samtal med Ida och Elise, det är snart två veckor sedan. Det brukar inte gå mer än en vecka. Ofta har det varit väldigt oseriösa samtal och alla tre har mest pysslat med något annat, men jag har behövt dem. Då har det inte kännts som att det varit så långt ifrån. Jag saknar er båda och längtar halvt ihjäl mig efter att få träffa er.