Sååå... Nu är studenten över. Gymnasiet är slut. Dags att börja sitt vuxenliv. Det skrämmer mig. Och jag är så oerhört ledsen. Redan saknar jag alla enormt mycket, de som har varit min värld under tre år, fina människor som jag tycker så mycket om. Från och med nu kommer vi bara vara avlägsna vänner som träffas någon gång då och då, vi kommer inte vara samma värld längre, vi kommer inte längre mötas varje dag. Det är ett under att jag inte grät någonting under dagen, det sista året har jag gråtit väldigt mycket, kanske för att ta igen den gråten jag inte gråtit under många år. 

Det är tre år sedan vi alla började på Livsmedelsprogrammet. Jag antar att alla var nervösa och nyfikna på vad som skulle hända. Tre år fulla av förändring, tre år fyllda med skola. Den jag var när jag började, det är inte den jag är idag. Tillsammans med LP3 har jag blivit mer självsäker och mått mycket bättre än vad jag gjorde innan. Så mycket värme jag har fått ifrån er. Det finaste har alltid varit att alla har blivit accepterade från början, att man senare märker att man inte passar ihop är en annan sak. Jag har alltid kännt mig välkommen och kännt mig hemma bland er. 

Tack till alla i LP3, tack för de här tre underbara åren och jag önskar er all lycka ni kan få!

Bilder på hur fina alla var i fredags kommer senare.