Det är varmt, soligt, jag har tid att ligga och läsa i solen. Ensamheten idag har jag valt själv, nog för att delar av familjen är hemma. Om en vecka har jag slutat gymnasiet, jag har ett jobb för sommaren, planer inför ledigheten och planer inför hösten. En vän som jag saknat har kommit tillbaka, en vän som jag saknar är snart påväg hem, eller två. Jag går runt och funderar på hur vackert det är runt mig och hur mycket jag trivs och med allt det här i bakhuvudet tänker jag att nu, nu mår jag bra. 

Alltid finns det problem och jobbiga stunder, jag är dessutom en sån människa som lätt tar åt mig det dåliga. Nu har jag börjat märka att jag lika lätt kan ta åt mig det bra, om jag bara vill. Under de val jag gjort de senaste fem åren har jag haft ett budskap i bakhuvudet hela tiden, en grupp som hela tiden sa åt mig att jag är okej fast jag är annorlunda, och jag valde det jag själv ville. De valen jag gjort är mina och jag står för dem. De valen jag gjort har fört mig in på en väg mot en liv med mer lycka. Jag mår bra och nu trivs jag. Det här är min tid.